Ljuvligt

Min son och marsipangrisen

Min son och marsipangrisen

Behöver jag skriva något?

Idag blir det nog varmt så det räcker och blir över, jag vaknade alldeles för tidigt och kom ut med Watson tidigare än vanligt. Det var nog bra det för värmen kommer nog att stiga under dagen.

Jag mår faktiskt väldigt bra fast jag inte är normalstark ännu och det är ju något att vara lycklig över. Idag skrämde jag mig själv i den stund jag öppnade dottern lägenhet i tron att de redan hade åkt till Arlanda. De såg lika häpna och rädda ut som nog jag gjorde när dörren gick upp och de stod där i nattsärken och fixade frukost. Jag skulle hämta lite frukt och grönt som de inte ville kasta, men hade ju missuppfattat tiden de skulle vara på flygplatsen. Så nu fick vi kramas en gång till och det var ju trevligt fast jag inte borde kramas alls.

Det där med kramar … jag är ju rädd för att bli förkyld nu så att jag inte hämtar mig till operationen, då gav jag mig själv kramförbud. Men det är nästan omöjligt att hålla, folk vill kramas och när jag kliver ett steg bakåt när de vill omfamna mig så blir att väldigt konstigt. Sen är det jobbigt att hålla på tala om varför jag inte vill kramas.

I veckan har jag fått kontakt med en yngre kvinna som jag verkligen har saknat, hon var som en dotter när det begav sig. Nu skriver vi fram och tillbaka mail på mail och jag känner mig så lycklig över kontakten. Det finns så mycket fantastiska människor man möter genom livet och vissa skulle jag vilja ha nästan som Lill Lindfors sjöng om en man i byrålådan. Där skulle jag lägga dem i vackert tyg och dra ut lådan och umgås så fort jag fick lust. Jag vet inte hur ni är men jag är väldigt vänfast med de jag har släppt in i mitt hjärta. Jag glömmer aldrig de jag älskar och ser fram emot att bli frisk så jag orkar visa kärlek och omtanke tillbaka till de jag tycker om. Att orka umgås är en befriande känsla av lycka som jag har saknat under eländes färden med njursvikt.

Nu ser jag ljuset i tunneln och det gör mig mör och tårarna flödar över när jag skriver raden.

Nu ska jag sätta mig på balkongen under parasollet och läsa en stund med en kopp kaffe. Fridens på er alla goa vänner …

5 reaktioner på ”Ljuvligt

  1. turez skriver:

    Fint och gulligt kort!

    operationen börjar närma sig… Snart så.. Svårt att motstå kramar, särskilt om det är från någon som ska bort och man inte kommer ses på ett tag. Hoppas verkligen att du inte åker på något nu när operationen är så nära inpå. Och snart, förhoppningsvis, så kommer du få ge kärlek tillbaks till de du bryr dig om! Livets glada dagar är i närheten med dom man älskar! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s