Oj, är på bettet

Bara jag slipper göra mer i år

Bara jag slipper göra mer i år

Det finns ett bäst före datum på det mesta och just nu är det min balkong som har börjat se så där härjad ut, växterna verkar ha tappat klorofyllen och stunsen och jag lusten att ställa det hela iordning. Även ute har solens ständiga strålar sugit musten ur gräs och odlingar. Avsaknaden av regn ger en matt dammig yta på allt där ute, idag är det molnigt och jag har kört med regndans i flera dagar utan resultat. Pratade med Kidneybönan igår och hon hade mage att påstå att det äntligen spöregnade hos henne …

Jag blev verkligen avis på henne regnande …

Idag har jag gjort en ny surdeg som ska få puttar i värmen i tre dagar, jag längtar efter ett redigt hembakt matbröd igen. Mina gamla surdegar glömde jag helt enkelt bort att mata i kylskåpet när jag mådde för risigt. Jag tror nog att jag ska smälla igång en halv bulldeg i bakmaskinen så vi får något gott till kaffet ikväll. Det här med bakmaskin är något ni verkligen skulle leta efter på loppisar, jag använder maskinen bara till att göra själva degen. Det är ju så lätt när man bara öser ner det som ska vara i och trycker på en knapp. När den signalerar är degen knådad, och jäst bara att skaka ur rakt ner i en brödform, trycka ner degen i den med knogen så att det blir en skåra i mitten, låt jäsa upp och så in i ugnen. Lätt som en plätt och nu går maskinen med bulldegen för jag tog en paus och satte en vetedeg i farten. Den degen tar jag bara upp och kavlar ut, häller på det jag vill ha i bullarna. Rulla ihop degen och skär lagom stora bitar som jag lägger i bullpapper. Färdigt!

Här hemma har de flyttat på vår vanliga busshållplats då de ska göra någon ändring under jord just där busshållplatsen ligger. Så nu ser jag folk som väntar på bussen för de står i stort sätt tvärs över gatan. Vad jag ofta tittar på är busschaufförerna, de är verkligen vår tids hjältar som varje dag kör oss dit vi ska alla tider på dygnet och till min fasa så läser jag att de har blivit en väldigt utsatt yrkesgrupp.

Att läsa att idioter slår dem och hotar dem när de gör sitt jobb gör mig så förbanna. Vad är det för jävla samhälle vi håller på att få? Ständigt matas vi i media om hur folk, nä inte folk idioter lever rövare på allas vår bekostnad. Vad är det med samhället och dess befolkning? Varför finns det så lite vett och etikett numera? Vad har hänt med de yngre och för den delen medelålders idioter som super och svinar ner. Jag ser varje kväll hur ett rätt stort gäng sitter nere på Puben och super, sen raglar de hem och fan vet om de har en vettig tanke i skallen?

Men något har ju gått så fel när så stor mängd unga och gamla söker sig till droger av alla sorter för att inbilla sig att de lever. Allt var inte bra på 50-talet det ska gudarna veta, men nog föredrar jag 50-talets lite naiva samhälle jämför med det vi har skapat till oss idag. Här drar mycket unga människor omkring på nätterna, fulla/drogade vrålandes och skrikandes mellan höghusen. När jag var ung så fanns det kärringar som alltid la sig i, de öppnade ett fönster och skrek åt ungjävlarna som inte skötte sig. Ja, då blev man tyst och fick se var gränsen gick för ungt folk.

Unga idag verkar övergivna och rotlösa … de tror att man kan måla på väggar och sparka sönder busskurer, de har inget samband mellan vem som lagar det som de förstör och vem som slutligen betala allt de raserar i sin framfart. De beter sig som om de har totalt fallit ur sina ramar och alla vi vuxna ser på, tysta ser vi bara på. Var kommer alla misslyckade ungar ifrån? Var håller alla misslyckade föräldrar hus?

Samhället har misslyckats med väldigt mycket genom åren och det som känns värst är väl att samhället, vi låssas som ingenting. Inte har vi några politiker att hoppas på för de har så kortsiktiga tankar utan mål och ser mest till sitt eget hus/plånbok/pension. Våra barn behöver långsiktiga beslut och rejält med både pengar och nytänkande i hur vi ska bemöta det växande släktet. Jag saknar bullmammor, trygga pappor, farbröder, fastrar, mostrar, bullmormor/farmor/morfar/farfar, grannar, kärringar och gubbar ett gemensamt ansvar.

Idag när jag gick en tur med Watson så kom det en liten kille och gick förbi mig … plötsligt sa han Hej! Jag hejade så klart tillbaka och blev både glad och lite ”ställd” för jag insåg då att barn nuförtiden sällan eller aldrig morsar så där som de gjorde förr och nu menar jag inte de barn man nödvändigvis känner utan vem som helst som man möter där ute på gatan. Vad betyder den här distansen som vi alla verkar ha fått till varandra, distansen som gör att naturliga möten inte blir av överhuvudtaget.

Jag tänker med fasa på mobiltelefoner och annat skit så många stoppar i öronen så fort de rör sig ute mellan A och B. Vad sjutton blir det av oss alla om vi aldrig egentligen är närvarande i nuet utan fullt upptagna av vrålande musik i lurarna, talböcker, twitter, datorer och mobilsamtal, ett evigt tjatter. Alla kräver de direkt reaktion med någon långt borta, jag känner mig så främmande för den här världen och jag oroar mig ständigt över vart den för oss?

Nu drar det ihop sig ute och ser hoppfullt ut för regn, mörka moln betyder ju att dropparna är tunga och måtte de nu falla rakt ner på marken och göra sitt för att grönska vår omgivning igen.

Tjingeling på er alla goa!

3 thoughts on “Oj, är på bettet

  1. Bettan skriver:

    Kan inte annat än skriva under på vad du har skrivit, vart är sammhället på väg någonstans. Dagligen läser man om tonåringar som blir nerstuckna på stan. Vad gör en 15 åring på stan vad är föräldrarna? Jag ville också till stan när jag var 15 men jag fick inte och jag blev skitförbannad alla andra fick ju!! Idag är jag glad att jag hade föräldrar som brydde sig och satte gränser. Detta supande och totalt meningslösa skrikandet, brukar ju sova över hos dottern på Södermalm, där får man höra en hel del på nätterna, man blir smått irriterad. Ibland här på vägarna möter man barn som går och cyklar och dom hejar så glatt på en då blir man glad, det finns kanske hopp ändå.
    Kram

  2. ninnibeth skriver:

    Tänk att E hälsar på precis alla han möter, och dom flesta hejar tillbaka, men alltför ofta så vänder dom vuxna näsan i vädret eller tittar åt ett annat håll, varpå E då frågar mig, med hög röst; Mamma, varför svarade h*n inte?! Vet fortfarande inte vad jag ska svara…

    Jag tror jag ska leasa ut mina rabatter; som det ser ut nu så är det bara sorgligt! 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s