Hur mår vi?

lilaJag har fått så  mycket vackra blommor till min dörr, jag blir så glad och samtidigt lite mör i hjärtat över gåvorna. Snällaste goa Kidneypaj din bukett var otroligt vacker med stora ljusrosa rosor i mitten med mörklila nejlikor runt om och så flortunna små tusenstjärnor i rosa och vitt,underbart vackert.

Marie-Louise min kära gamla vän en höstbukett i mustiga djupa orangegula färger, härligt. Angeli även den i hösten varma färger med dahlior som är så vackra mot lila lummigt fluff och bär i matchande färger. Varma kramar till er alla!

Idag tänkte jag att nu jäklar ska jag ut och gå …

Tog mig till busshållplatsen och lådan med Metro, det var mitt mål idag och jag lyckades. Sista stegen mot porten blev jag ulkig och fick skynda mig hem, men det var en seger att gå en så pass lång bit. Lite bättre för varje dag, men myrsteg pratar jag om. Den jobbigaste tiden är kvällen och natten, jag får ont överallt på kvällen och känner mig rätt risig. Så svårt att somna fast jag har ökat min sovtablett till 1½ … får oftast ta den där sista halvan också, det får vara så nu ett tag sen ska jag sänka dosen till den för mig normala 1 tablett. Min tanke är att jag ska ta tag i den tabletten senare och bli av med mitt beroende, men en sak i taget.

Imorgon är det dags för provtagning igen och första mötet med läkaren på mottagningen, jag hörde inget från sjukhuset efter första provet så jag utgår från att allt är som det ska. De ringer annars och ökar eller sänker doserna.

Det var VendettanBettan som frågade hur vi mår nu? Jag har tänkt lite på det där och kommit fram till att jag känner mig ganska balanserad just nu. Jag är lite gråtmild, men inget jämfört med före operationen, ni vet ju hur jag har tampats med mig själv upp och ner. Tänker att jag kanske har jobbat mig igenom mycket tack vare att jag har kunnat skriva så öppet till er hela tiden. Men man ska nog inte ropa hej ännu … det kanske dyker upp reaktioner senare.

Just nu tror jag min man har det lite jobbigare, han är ju så lugn jämt men jag har ju sett hur det har tärt på honom både inför operation och efter. Han var så orolig såg jag i ögonen men han visar inte så mycket, nu verkar han trött och lite lättirriterad vilket han gärna får vara så han kommer i balans med sig själv igen. Jag är ju rätt irriterad på kvällen speciellt när jag ska lägga mig, det är som om kroppen skriker och protesterar och jag får jävligt ont bara av att försöka få kudden rätt under skallen. Då svär jag långa haranger över alts jävulskap och har mig. Det är väl den reaktion som inte är lik mig som har visat sig.

Rena sommarvädret ute och jag inser att jag kommer att bli otålig varefter jag blir friskare. Men det ska bli ett sånt nöje att långsamt bli pigg igen, det är en dröm jag har haft så länge nu. Alla som pratar med mig i telefon säger att ”du låter som förr” en del rent av skrattar åt kraften som har återkommit i min röst. Det vet väl alla att rösten tar stryk när man blir sjuk, den avspeglar mycket om hur vi mår.

Nu ska jag ta min dagliga sovstund …. går inte annars.

Kram ni alla goa

10 reaktioner på ”Hur mår vi?

  1. turez skriver:

    Klart att han var orolig, konstigt vore det ju annars. Men nu är du tillbaks till vardagen, men ännu lite omtumlad. Härligt med en liten promenad! Sedan får man bara slänga sig på sängen å pusta ut… Din man verkar vara världsbäst! Ta vara på varandra 🙂

  2. Anna-lena skriver:

    Jag tror du förstår vad jag menar när jag skriver: Oj så härligt det låter..med ilskan och otåligheten..livskraften är så stark i dig men kroppen hänger inte riktigt med i farten.
    Du vet när man legat sjuk bara i en vecka hur spattig kroppen känns.. din kropp har varit riktig sjuk en lång tid så den är verkligen otränad. Min kära make är också av det lugna slaget, men det var mycket jobbigt för honom under sjuktiden. Han kunde aldrig vara säker på hur jag skulle må från stund till annan. Att vara kroniskt sjuk är inte som att bryta ett ben, utan är psysikt och fysiskt mycket tufft.
    Det kommer att komma en del ”efterskalv” vad gäller känslorna. Låt dom bara säga sitt. Du är så härlig i ditt skrivande..öppen, stark,humorrik och du prutar inte på sanningen på din verklighet som den är och ser ut stund till annan. Tack för att vi fått och får följa dig på din stora inre resa. Kram

  3. carin skriver:

    Jag önskar dig värkligen välkommen hem. Jag förstår hur det känns när man kommer hem till sin egen säng även om kudden ligger fel eller täcket inte ligger som man vill att den ska så är det skönt att komma hem, jag kommer ihåg när jag kom hem så gick jag runt i lägenheten precis som att jag var tvungen att kolla att det var som när jag åkte in på sjukhuset. Jag vet inte om jag var tvungen att kolla att jag verkligen var hemma.
    Jag tycker att du är duktig som går ut redan nu är inte det tidigt eller?
    Jag tycker också att dih man har varit jätteduktig men att det är inte så konstigt om han har varit orolig det vet jag med Arne även om han inte kan erkänna det så var han verkligen orolig när jag åkte in.
    Vi hörs.
    kram från carin

  4. synne skriver:

    Godmorgon Maggan.
    Så glad jag blev når jag såg din kommentar hos mig.
    Det betydde att du børjat komma igen sa jag till gubben. Det gjorde gott ska jag si.
    Jag har varken sent blommor eller blader. Inte før att jag inte vill, utan mest før jag kanske inte vet vart jag skulle skicka dom.
    Ska plocka en bukett i hagen, ta bild på den och maila dig.
    Så får du en iallfall.

    Herligt med en liten delseger. Den promenaden sterkte dig kan jag tro.
    Men ta det lugnt. Skynda långsamt som man sier.
    Du tog vel med en Metro hem?
    Kan vara skønt att ha något att lese efter en långpromenad.

    Din make har åkt berg och dalbana under din sjukdom. Tror resan før honom inte tar slut ænnu. Han er snill man. Så ta vara på honom. Han skulle få en bukett blommor med. Det har han førtjænat tycker jag. Din sjukdom er något som involverat hela familjens kænsloliv.

    Nu får du ha en fin søndag. Ta det lugnt och så håller jag tummarna før att provtagningen går bra æven den hær gången.

    Ber om ursækt før mitt språk idag.
    Men datorn har fått spunk. Den dær språkduppeditten som har, den har førsvunnit, så jag kan inte ændra från norska till svenska….
    Hoppas jag hittar den igen.

    Ha det gott nu Maggan.
    Stor kram från mig.
    Synne.

  5. Helena Palena skriver:

    Men tänk att du är hemma. Vilken lycka! Tänker på Daniel också. Undrar hur han mår. Men det kan i alla fall du sätta dig in mer än jag. Nu kan allt bara bli bättre. Skickar en bukett med ringblommor. Mina favoritblommor! Vet du att dom är som hönsen. När det börjar skymma vid fyra-femtiden går hönsen in. Och ringblommorna drar ihop sig. Och vecklar ut sig igen när solen och ljuset kommer med full kraft nästa dag.

  6. livsglimtar skriver:

    Jag är nog också märkligt lik en höna nu som gärna lägger mig tidigt. Daniel mår nog säkert rätt bra nu för det är de tre första månaderna som är värst, den tid det tar att plana ut medicineringen till den dos man ska leva med. Första doserna förgiftar hela kroppen och för en del tar den nya njuren så pass med stryk att den lägger av. Så medicineringen är inte att leka med, en enorm lista med biverkningar riktigt otäcka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s