Lite mer funderande över Lars Noréns dagbok

För att ni finns
För att ni finns

En sån strålande dag och jag är dagen efter … ja, var ju flitig igår och det brukar straffa sig dagen efter. Har man fibro så har man och sen lite annat att skjuta framför sig för att variera sig.

 
Minns ni att jag skrev om Lars Noréns bok dagboken? Jag håller ännu på och tröskar igenom den boken och efter halva så insåg jag att Lars och jag har mycket mer ihop än vad jag kunde tänka mig från början. Han har ett sommarställe på Gotland där han skyfflar jord hit och dit, planterar blommor och njuter av att bara vara där i myllan, dofterna och färgerna av sina blom-kompositioner. Mat skriver han om, handlandet, planerandet, packandet och städandet av lådor och skurandet av hallgolvet med vit såpa, väldigt praktiskt lagd.
När det drog ihop sig till födelsedag så tänkte jag ”han måste vara en oxe” och mycket riktigt han fyller år nära mig och lider av alla oxens tydligheter. Jag blir full i skratt och känner närhet i hans handlande med livet fast jag samtidigt är så medveten om våra olika leverne. 
Som den oxe han är så är han väldigt uppfylld av sig själv på ett närmast excentriskt sätt, hans behov av ensamhet och allt på sin plats ser mer neurotiskt ut än jag tror att han själv förstår. Det är nog mer kvinnorna han försöker leva med som råkar illa ut när hans ego ska ha sitt på sitt vis. Själva indragandet av sig själv i sin tjurighet är ju så oxigt att man kan få för sig att fnissa, fast jag oftas tänker att en så pass gammal gubbe inte har kommit längre på sin väg. Insikten brukar jag säga, är viktig för att komma vidare, men där jag är i hans dagbok har han en insikt om sin självplågande tjurighet utan att verka ta sig vidare.
Jag försöker förstå bakom raderna vad som tjusar kvinnor till honom? Han verkar generös med gåvor och omtänksam på många vis, kan tänka mig att hans blygsel kan vara klädsam om än väldigt dubbel från en karl som dompterar teaterscener och skådespelare med egna verk. Att han är så blyg inför sin kvinna varje gång de möts efter ett uppehåll är motsägelsefullt och kanske lockande för kvinnor. Men man ska nog inte låta sig luras, han är mer än kapabel att ta hand om sig själv när det passar.
Jag har halva boken kvar och han och hans kvinna gör tappra försök att bli med barn i de perioder där de plötsligt möts någonstans och tycker sig finna en närhet som de inte tidigare varit nära. Jag känner mig väldigt skeptisk till deras fantasier om att få ett barn ihop, något mer opassande i deras liv har jag svårt att tänka mig. Kan inte begripa varför de skulle ha ett barn? De kan ju inte ens leva ihop någon längre tid och hon har ju två barn redan sedan tidigare. Ibland förstår man inte vad det är ett barn ska förverkliga för de vuxna? Som om barnet redan har en slags uppgift att fylla i deras liv, ett barn ska aldrig behöva födas till en uppgift.
Den här boken triggar igång mina tankar på både det ena och andra viset, får mig att tänka lite på Ingmar Bergman han var nog vidrig att leva med även han på sitt dompterade vis med alla sina kvinnor och barn, det glömmer man lätt, alla barn som skapas i dessa röriga konstnärsliv där det egentligen bara är mannen, den stora konstnären som är viktig. Han ska ha sin tid för skrivande och tänkande och alla andra ska ta hänsyn, vad sjutton får kvinnor att falla för den typen av män? Är det kändisskapet det handlar om, att vara nära någon upphöjd man?
Många frågetecken blir det …

3 thoughts on “Lite mer funderande över Lars Noréns dagbok

  1. turez skriver:

    Han verkar, på din beskrivning, beskriva sitt liv väldigt ingående. Att han vågar blotta sitt liv på det viset. Fast boken har ju ordet Dagboken i sig, så det är kanske inte så konstigt att den är lite blottande.

  2. Antonia skriver:

    Jag håller på och läser hans dagböcker just nu. Jag blev förvånad, för jag har väntat nåt helt annat. Han visar en sida som jag aldrig skulle kunnat föreställa mig. En mjuk sida. en mänsklig sida.
    Men man är kanske lite så separerande. man skiljer mellan jobb och det privata.
    Han beskriver ju på ett ställe att han inte kan se Kirsti genom kärlekens öga när han ska regissera henne.
    Intressant läsning.
    Förundras över att han hinner med så himla mycket?

    Det var svårt att lägga ifrån sig boken när man väl hade börjat läsa, fast jag inte alls är bekant med hans tillvaro eller folk som han skrev om. Det är nog skillnad på sitt privatliv och det som han som regissör skulle utföra. Då tror jag att han tittade på andra med yrkesmannens öga. Precis som du gör i ditt jobb när du undersöker en hud, om du senare är på fest så tror jag inte att du ser på samma vis på andra hud om du fattar hur jag menar.
    Kul att du skrev lite om din uppfattning om boken, jag var rätt inne i den länge.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s