Isotop, målarfärg eller röntgenmedel?

Isotopmedel?Jag har haft lite motstånd till att sätta mig och skriva under veckan, det var så mycket med alla sjukhusbesök som tog musten ur mig. Jag har gått igenom ännu en isotopröntgen som gick alldeles utmärkt och visade en njure som jobbade mer än bra. Den sista stunden i röntgenapparaten fick jag urindrivande medel intravenöst för att de ville se när urinen skyndade på ut,  jag blev ombedd att lämna ett kissprov innan jag gick hem. Senare i bilen på väg hem höll jag på att kissa på mig, då slog urindrivande medlet till och jag har aldrig i hela mitt liv varit i så stor nöd. Det tar ca 30-40 minuter att ta sig från Huddinge hem till Lidingö och guuuud så kissnödig jag var, men jag hann som tur var. 🙄

Hittade en bild på en burk med isotopmedel … tror ni att det är målarfärg man får insprutat i ådrorna? 😉

Alla prover var kanonbra i fredags och jag känner mig piggare överlag när jag hör att allt är bra. Denna vecka har jag motionscyklat, varit på en skogspromenad och till och med skurat ur badrummet. Men fattar ni, det går åt rätt håll och skallen har börjat planera för mer och mer saker. Klart att jag får ta det lugnt och när det gäller rengöringen av toan så fick jag lägga mig i soffan och vila då och då för att få det klart. Men tänk att jag orkade tvätta håret och duscha när allt var rengjort, det var helt otänkbart för bara några veckor sedan. Då stod jag på knä och tvättade håret hängande över badkarskanten och kunde ibland få lägga mig på golvet med skallen full av lödder och yrsel vilket inte var så kul.

Jag sa till min läkare i fredags att det var mycket svårare att få ett organ än jag hade fattat, att jag kände mig så dålig att jag första veckan tyckte det var lika bra att fönstret var låst och inte gick att öppna. Har nog aldrig känt mig så utlämnad och eländig. Visst hade läkarna sagt att man kunde få biverkningar och att det var en tung medicinering men jag förstod inte alls vad de sa.

Själva operationen tar ca 4 timmar och är i sig inte så märkvärdig, men det är en stor operation för kroppen och sen är det själva behandlingen det handlar om och det gick inte riktigt in i min skalle att det var en behandling jag skulle igenom. Nu är jag inne i min tredje behandlings månad sedan operationen och det börjar räta till sig, varje gång jag är på läkarbesök tar de bort en tablett och jag börjar se slutet på den här nedtrappnings perioden och inser att jag kommer att kunna må bra när jag är på rätt sida om ”staketet”.

Jag har också insett att jag inte är mig själv riktigt här i bloggen eller rättare sagt jag är som jag är just nu. Tålamodet är kort och jag känner mig ofta förbannad på en massa saker som jag normalt inte alls går igång på och det har gjort att jag känner mig ovillig att skriva för det drar iväg och blir så mycket ilska som jag inte riktigt vill kännas vid. Ja, så nu vet ni det om ni nu har reagerat på mitt ”nya” sämre jag.

Om så där tre veckor ska jag in och ta bort dialys slangen sa min läkare i fredags och nu tycker jag att det är lika skönt att få det gjort. Det är ju så att varje gång jag duschar så måste jag sprita och göra rent området och sätta nytt bandage och det tar lite tid vilket jag inte alltid har lust med bara för att jag vill hålla mig ren. 😀

Maken fick vaccinsprutan när vi var på Huddinge i fredags och kände inte ett dugg igår men inatt och idag har han haft lite feber och ser mosig ut. Konstigt jag som är en rishög borde ju fått en reaktion, men jag fick bara ont i armen och tack och lov för det, jag vill inte alls bli sjuk nu. Springer ännu med munskydd när jag går in i en mataffär, visst tittat folk de tror väl att jag är en galning som är livrädd för svinis. De får tänka och tro vad det vill om munskyddet, håller det en enda bacill borta från mig så är jag nöjd. Jag har det på när jag sitter i väntrummet inför provtagningar för där sitter ju alla som är sjuka och ska ta prover, ganska konstigt att man inte har en avskild provtagnings mottagning för alla med sänkt immunförsvar.

Ikväll ska vi ta det piano med matlagningen, jag har tagit fram räkor och crabfish till middag. Tänkte att vi kunde skala och göra räkmackor och dricka te till framför tv:n. Det är en så grå dag att man är tvungen att elda många värmeljus för att känna sig väl till mods.

 

 

 

5 thoughts on “Isotop, målarfärg eller röntgenmedel?

  1. Znogge skriver:

    Skönt att proverna var bra och att njuren arbetar som den ska. Vaccinet insåg väl att här är en kvinna som har så det räcker! Hoppas maken din snart känner sig bättre.
    Kram!

  2. ninnibeth skriver:

    Åh vilken mysig kväll det låter som om ni har framför er! 🙂

    Varenda gång jag läser nästa ”kapitel” i din njur-resa så tänker jag att ”vilken underbar guide din blogg kommer att bli för andra som åker till samma ställe!”; ovärderligt!

    Skönt att du börjar känna igen dig själv igen & att krafterna börjar komma tillbaka!

  3. Kidneybönan skriver:

    Skönt att du blir bättre undan för undan, även om det tar sin tid. Det låter så härligt att få ta bort slangen och kunna duscha utan plast och bandagebyte, det var ju en evighet sedan för mig… Bra att ni också är vaccinerade mot grissjukan nu! Sköt om dig!

  4. PaljettenQ skriver:

    Jag tycker att folk verkar vilja skydda sig mot influensan men att det sedan inte går att genomföra rent socialt…. ett exempel:
    Jag var på ett mingel med några hundra personer. Vid ingången stod en välkommenskylt och med upplysningen om att vi alla skulle undvika handslag…. Eller hur.
    Inte ens välkomstkommitén höll det de skolade vid dörren. Jag tycker det är bra att undvika onödig spridning. Vi kan slopa onödiga handslag, kramar och bufféer och plockgodis tills ”faran är över”… Jag kanske verkar nojig, men jag vet inte ens om jag ska ta vaccinet. Jag är inte prioriterad då vi inte har barn eller kroniska sjukdomar… så jag misstänker att svininfluensan hinner komma innan det blir aktuellt att jag ska få vaccinet. Beslutet tar jag då jag faktiskt kan (! ) få en spruta.

  5. Smörbollen skriver:

    Vad härligt att det sakta går framåt! Känner igen det där med att om man orkat lite mer någon dag blir man så otroligt glad. Torkade golven med en sån där torr Swiffer-duk någon dag sedan och ringde maken strax efter och utbrast: ”Jag har orkat Swiffra idag!!” Tänk att man kan bli så glad över sådana saker som egentligen är så självklara för de flesta.
    Det är lärorikt att följa din resa, skönt att det verkar gå åt rätt håll nu. Sköt om dig och krya på maken! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s