På väg att hälsa på vår son såg jag en sko ligga efter vägen, jag har alltid funderat över alla övergivna skor man ser efter stora vägar. Vad lever man för liv när man går hem utan en sko? Sen att de ligger på stora vägar där man inte ska eller får gå gör det hela ännu mer konstigt.
Jag känner mig glad idag, det var två trappor i trapphuset upp till min sons boende och jag orkade gå upp och sen ännu en trappa i hans lägenhet som är i etage. När jag nu kände mig så kaxig så sa jag till maken när vi stod i vår hiss här hemma att nu skulle vi inte åka ända upp för jag skulle gå sista trappan.
Jag kan känna mig så överlycklig över att jag kan gå i nästan normalt takt här hemma stundtals, det går ju inte att dra på precis som förr ännu men det tar sig.
Marsipangrisen han växer så det knakar, nu säger han ”titta” och jag har visat lampan så upp i taket far ju hans blick så fort vi säger ”titta lampa”. Det är så härligt med barns utveckling när den går så där som vi alla känner igen. Han släpper taget nu och går enstaka steg i farten men vill helst hålla i något, kattens svans går utmärkt att hålla i. Katten är så snäll, fantastiskt att djur är så förstående med barn.
Nu ska jag ut i köket och sköta om den helstekta fläskfilén som fräser i pannan, egenplockad svampsås har vi tänkt oss det låter väl gott?
Livsglimtar 
Välkommen ”hem” igen; verkar som om du håller på att landa i dig själv igen – härligt! 🙂
Kullerbyttaglädje över dina framsteg. Kramisar i massor
Vad härligt att det går framåt både för dig å marsipangrisen… Katter är otroliga djur. Min systers katter tål allt barnen gör med dom men orkar inte med det om en vuxen för likadant. Så det är som om att de förstår att barn är små människor som inte fattar så mkt haha.
Åh denna lampa – alla småttingars stora fascination 🙂