Idag sätter jag bara in en barnslig men för mig hjärtevarm bild, ateister och andra som retar sig på ämnet får hållas hos någon annan. Ingen etikett och ingen kategori som stör.
Ska tills jag har blivit frisk och stark igen bara skriva om menlösa ytligheter, ska försöka med det iallafall för jag vill inte ha den typ av reaktion som sågs här igår. Det sårar mig fast jag biter ifrån i min rätt att tänka och att någon letar, verkligen letar efter ”vi och dom” och etiketter när inget annat märkbart hittas gör ont.
Det här med etikett är för mig ett lite lustigt ämne, många gånger har jag ingen etikett alls för jag tycker det är jobbigt med detta skrivande när jag vill sätta in mitt inlägg. En del har etiketter och kategorier i evighetslängd och jag försöker i möjligaste mån hoppa över sån där trams. Men systemet kräver ju etikett så därför skriver även jag ord som jag har hämtat ur mitt inlägg som etikett, väldigt konstig va?
Nu lägger jag mig platt, skiter i det här rent ut sagt.
Livsglimtar 
Fast på ett sätt är det ändå intressant när det blir diskussion. Om alla tyckte lika så vore tillvaron onekligen väldigt tråkig.
Jag fattar piken fast den var fin…
”Tyvärr” är det ju så att orden & tanken är fri, och alla inte tänker & tycker likadant som en själv, men om det är så’na besökare du vill ha så får jag väl helt enkelt hålla mig borta då; vill ju inte komma & skräpa ner med obekväma tankar & åsikter…
Du … vi har ju redan tidigare kommit fram till att det inte är mycket ide att just du och jag pratar om det här ämnet. Jag uppfattar inte mitt inlägg som något rasistiskt inlägg och tycker det är tråkigt och mest jobbigt när du går igång som om jag har skrivit det grövsta påhopp, du gör det till något jag inte alls är inne på.
Till Zoggis vill jag bara säga att man kan visst prata om olika åsikter, men när man inte har skrivit utifrån ett rasistiskt tankesätt utan mer tänkt runt sånt som har förändrats med tiden gällande både hur infödd svensk och invandrad svensk skräpar ner, då blir inte bra för mig. Jag mår dåligt helt enkelt av att ninnibeth i det här fallet läser min text som fan läser bibeln. Man ser bara en vinkel på allt, själva ordet invandrare är tydligen så infekterat att man går i försvar utan att det finns något att gå i försvar för. Sånt mår jag dåligt av …
Jag hoppas Ninnibeth att du kan lägga det här bakom dig och fortsätta med den kontakt vi har och är det så att du känner att det är helt omöjligt så vill jag tacka för alla kloka inlägg och tips du har bjudit mig på under den här tiden.
Så klart du ska få skriva och uttrycka dina tankar i din egen blogg.
Jag reagerar också mycket på hur skräpigt det är överallt. Jag bor granne med en skola och det är helt förskräckligt hur det ser ut.
Men eftersom man ser många vuxna som slänger skräp omkring sig hur som helst, så förstår man ju att ungarna tar efter.
Kram
Jag förstår hur du tänker för det är känsligt att hänvisa till indvandrare. Det är lätt att inlägget uppfattas som rasistiskt och fördömande även om det inte var avsikten.
Ja du Znoggis man får tänka sig för och knipa sin käft inte låta fingrarna dansa för snabbt över tangentbordet, har aldrig varit min grej att vilja såra andra medvetet.
Tänker på det här med att låta sig såras, det är ju ett slags medvetet val man gör att ta illa upp. Jag har kämpat på med den saken i många år, men hanterar inte alltid saker som dyker upp som jag önskar. Försöker tänka att insikt och medvetenhet ska göra mina val lättare, men inte fan funkar det ändå som jag vill alltid.
Men livet är ju så att det pekar med hela handen ibland för att man ska se och förstå saker, inse när man har kommit till korta och valt lite fel väg, medvetet eller ej.
Tänker också på att det pekande fingret oftast pekar tillbaka på den som pekar.
Så här funderar jag när det hakar upp sig i min tillvaro, ältar saken fram och tillbaka för jag vill förstå och se min del i det hela. Det tror jag fler skulle ta sig tid med, skulle nog finnas mer förlåtelse/kärlek och lösning i låsningar som vi människor hamnar i oftast helt i onödan.