Kroppen rör sig

200950

Utflyttad

Idag har jag varit lite starkare och piggare, tog mina stavar och gav mig iväg på en längre tur. Ja, det här med avstånd får ni ju ta med en nypa salt. Jag rörde på kroppen och både stavade mig fram, varierade med att bara dra stavarna efter mig eller hänga på dem. Man kan ha dem till en massa olika stilar och saker. Minns min första tur med stavar, jag var mycket tidigt ute och helt ensam om stavandet när två gubbar mötte mig och skrek efter mig att jag hade glömt skidorna. Så tidig var jag med stavar … idag är det ju aldrig någon som reflekterar över stavgång.

Nu är träden och all växtlighet så där svart och mörkt fuktig, jag har alltid gillat när nyponen hänger kvar helt svarta. Stod och tittade upp i träden och såg ett fågelbo som ännu höll ihop i sin väntan på fler höststormar för att då trasas sönder och ge plats till vårens nybygge av bon. De här tydliga bilderna av livets gång och förgängligheten gör mig så medveten om just tidens gång, jag kan titta på gamla filmer och känna en invärtes sorg över alla som är med i filmen som nu är döda. Det är så konstigt på något vis att vi alla har så kort tid på jorden och sen är det inte mer.

Det började med att nära släktingar dog, farmor, två mostrar, morfar, mormor sen var det lugnt ett tag och precis när man nästan har glömt bort döden och att man själv den vägen skola vandra så dog adoptivpappan och sen rätt snart därpå min genetiska pappa, skriver så för jag har inte vuxit upp med honom. Sen hände det där som varje stund, varje dag ännu är ofattbart min syster dog så hastigt i cancer precis inför sin 50-års dag.

Sen har min egen resa tagit tid och varit kanske närande för själen men  dyrköpt tid av mina bästa år. Jag längtar till en lång tid utan överraskningar, jag vill bara leva en dag i taget och påminna mig om att njuta av friheten i att vara frisk och kunna göra vad jag vill, när jag vill.

Nu har jag lagt en sån där värmekudde i mikron, jag har fått en svullnad under kinden och framför örat, som om inte svullnaden av kortisonet räcker. Det började i lördags med att så fort jag åt så stramade det inne i munnen som om jag åt jätte surisar, det var så att det gjorde ont. Sen svullande det hela upp och jag har fattat att det är öronspottkörteln eller spottkörteln som kanske har fått en sten som täppt  till öppningen. Jag har nu fått rådet att massera och hålla det varmt med en sån där kudde. Det är inte så lätt att sitta och hålla i en sån där lång kudde, går väl an om man ligger ner. Det har blivit lite mindre svullet men jag oroar mig för jag orkar inte med att annat ska trassla i mitt liv. Jag har nog med det som är …

2 thoughts on “Kroppen rör sig

  1. Angeli skriver:

    Är så glad att du får uppleva lite höst igen!
    Är så glad att du lever och att höra din röst bli starkare för varje dag utan detta ludd och kvävande tröthet som var de sista halvåret innan du fick Rs njure! Nu din njure!! 🙂

    Detta med döden har aldrig varit något konstigt för mej. Jo, jag hade en släng av dödsångest då jag fick cancerbeskedet men det var mest rädsla för hur döden skulle infinna sej men annars eller idag skulle den kännas befriande. (Är rätt trött)
    Nät en nära dött så visst är det ledsamt men jag har ju alltid dessa med mej. De gör sej ju ständigt påminda. 🙂

    Tänker på din syster, hennes sista resa, sorgligt men otroligt vacker!

    Usch, ska inte skriva mer. Har en pissig dag då alla muskler o nerver har bestämt sej för att kriga rejält. Och ser inte som jag ska. Är lite trött på det..

    Varm höstkram

  2. livsglimtar skriver:

    Här kommer jag in från en promenad (längsta på väldigt länge) som var skön fast kroppen hade en sämre dag idag = jobbigt att röra sig. Blev glad att se att du har hälsat på och skrivit fint till mig.
    Solen lös med sin frånvaro kan man säga … när jag åt lunch så tittade den fram, men det var ju inte så lång stund.
    Är så himla trött idag, sov i flera timmar och känner som om jag kunde lägga mig och ta en repris men det gör jag inte, får vara någon måtta på sovandet.
    Min dotter ringde var på väg till ett sånt där vaccinationscentrum, det blir en hel del sprutor när man ska till Indien. En jobbresa som jag ser fram emot att höra om. Men hon får inte ta svinis i samband med alla andra sprutor utan det blir tre veckor senare, om de nu har fått fram så att allmänheten äntligen kan få sina sprutor. Det blir ju lite larvigt det här när folk ska få vaccinet så sent, sen tar det 2 veckor hörde jag först, men sen sa de 3 veckor på tv för vaccinet att verka. Man undrar ju? Om de ska vänta till december med att få sprutan och sen tar det ytterligare 2-3 veckor innan det verkar. Då har det väl redan blåst över den värsta influensavågen och alla som har otur får svinis i alla fall. Jag måste ta en spruta till för att mitt immunförsvar ska lägga på ett kol och göra det den förväntas göra mot svinis.
    Imorgon ska jag till läkaren igen, är innerligt trött på att åka så mycket till sjukhuset. Jag är så nöjd med den vård och bemötande jag får men det vill till att vara frisk och kry för att orka alla dessa resor.
    Puss på dig min vän

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s