Try to look like you know what you´re doing

I de lugnaste vatten

             (läs texten ovanför fotot)

Tycker det är så vi människor ofta gör när vi kommer till korta, försöker se ut som om vi vet precis vad vi gör och är eller vad det nu handlar om. Rätt festligt egentligen att vi är så rädda för att visa när vi kommer till korta. Jag har under senaste året varit rätt vilsen i kolan och glömt bort både sånt man inte får glömma och lite till, så jag har ju tränat en hel del på att se ut som om jag är med. 😉

Varför skäms man om man inte minns folks namn, varför är det så fult? Större delen av livet möter man nya människor med nya namn, jag har väldigt svårt med Inger och Ingrid och naturligtvis springer jag hela tiden på kvinnor med dessa namn och jag har blivit fena på att ringla mig runt det där direkta att säga deras namn. Samma om man ska fråga folk hur deras son eller dotter mår, jag kanske aldrig har umgåtts med eller träffat barnen för den delen, men så har jag glömt vad de heter. Pinsamt igen … eller? Hur gör ni när ni glömt vad folk heter? Säger ni rakt ut att ni har glömt? Jag gör så ibland men inte alltid, oftast tror jag att jag mumlar eller försöker komma runt det där med att säga någons namn. Det pinsamma kan det ha att göra med att man inte vill att personen ska känna sig ”mindre värd” för att jag inte kommer ihåg namnet? Är det så att man är mindre värd om folk inte kommer ihåg ens namn?

Alla systrar jag har haft under min tid på sjukhuset har jag haft ett helsike med att komma ihåg namnen på. Det tog mig flera år att lära mig syrrorna på Danderyds mottagning och tror ni inte att systern som jag hade i flera år naturligtvis heter Inger eller Ingrid, va är det klokt det? Jag var så kär i henne, men kunde aldrig vara säker på att säga hennes namn rätt.

Nu har jag en helt ny mottagning på Huddinge och jag känner igen rösterna på flera när jag ringer men har ingen ordning på vad de heter, pinsamt och jobbigt. Mitt huvud har nog fortfarande njursvikt eller så kanske man ska gå över till lätt senil helt enkelt. För den delen hur vet man att man är senil och inte bara lätt påverkad av det där åldrandet som vi alla råkar ut för?

Ni ser vilket djupt inlägg jag har idag he he kom igen nu och tyck något, för den delen så är det så sjukt lugnt här inne så man undrar vart alla har tagit vägen? Sitter ni och leker farmare på Facebook hela högen eller vad har ni för er? 🙂

Här får ni en länk som jag tycker att ni ska besöka, hon är ny här och är mycket läsvärd vänta ni tills hon blir varm i kläderna.

http://americanlady.wordpress.com/feed/

10 thoughts on “Try to look like you know what you´re doing

  1. millanmill skriver:

    Hej vännen!!! DU hä’r har du en till som är urusel på att komma ihåg namn på folk…liten tröst att inte vara ensam om detta fenomen!! hihi
    Kramar om mycket!!!!

  2. susanne skriver:

    Hallo Maggan!
    Ja det där att inte komma ihåg vad folk heter är nog en av mina största brister också. Inger o Ingrid, Katarina o Christina….svårt….

    Häromdagen sa jag till min man att bilen framför var grannen….han sa: hur kan du veta det? Jo registreringsnumret på bilen. Det är väl märkligt alla jäkla registreringsnummer på bilarna här i området sitter fast i skallen men jag har inte en aning om vad folk heter.

    Kram
    Susanne

  3. livsglimtar skriver:

    Det är skönt att inte vara ensam med sitt dåliga minne.
    Nu minns jag däremot vad jag skulle säga till dig idag i telefonen; det är hela tiden ”tekniskt fel” som kommer upp när jag ska in till din hemsida. Har varit så i en veckas tid, vet du varför? Jag vill ju hänga med i det du skriver.
    Siffror är jag ännu sämre på ha ha kommer inte ens ihåg vårt eget registreringsnummer. Matte är inte min grej, mer ord i skriven form fast jag stavar dåligt ibland och har inte så stor ordning på kommatecken och allt sånt där som man borde lärt sig i svenskan.
    Kram

  4. Smörbollen skriver:

    God dagens, Ja du, här har du en till som inte klarar av att minnas namn, inte ens två sekunder efter att ha mött någon. Ansikten är jag dock bra på att minnas…
    Bilden och texten till den fick mig att skratta högt, underbar! Vad julfint du har gjort här med bilden högst upp där och snön som faller.:) Sköt om dig! Kram!

  5. turez skriver:

    Om det är någon jag kännt väl tidigare i livet men inte gör längre å liksom stöter på å snackar lite med så brukar jag fråga vad nån syster eller bror heter om de kommer på tal osv. Jag brukar inte glömma namn på någon som jag varit nått involverad i. Kanske om man bara träffats nån gång. Men då brukar man bara hejja och de personerna brukar inte förvänta sig att man ska minnas liksom.
    Jag brukar inte ta illa upp om nån inte minns vad jag heter osv. Men det brukar folk göra. Jag sticker ut som person. Är en som gärna säger vad jag tycker och tänker.. 🙂 KRAM

  6. Deercat skriver:

    Min ”senildemens” var som värst för två- tre år sedan…Pinsamt var det att man liksom stod där och stampade…Du där! Öh….Och ibland kunde jag till och med ha glömt var jag träffat personen…
    Nu är den borta sen jag är klar med min tandsanering sedan ett och ett halvt år…I höstas kom minnet igen..
    Underbart…
    Glad att du är här igen…Det var länge sen jag var inne, haft en down-period med att skriva..
    Nu är jag på hugget igen…hoppas att det varar en tid…

    Kraaam
    😉

  7. imse skriver:

    Jag förstår precis, för jag har ju så svårt med ansikten. Igår till exempel, tog jag i hand och presenterade mig för två personer, som jag hade hälsat på tidigare. Pinsamt.

    Du vet ju vad jag heter och mitt namn förväxlas ofta, så det är jag van vid. Reagerar på båda.

    Kram

  8. bettan skriver:

    Att komma ihåg namn har jag också svårt för, när jag hälsar på någon som presenterar sig och genast när jag släpper handen så har jag glömt vad personen heter. Sedan är det frustrerande när man ska försöka komma på ett namn på någon, man kan ju grubbla hur länge som helst, högst irriterande.
    Det kan hända när man är ute någonstans med gubben, han kan stå länge och prata med någon, när jag sedan frågar ” vem var det? ” så svarar han, det vet jag inte. Han känner igen dom men kan inte placera dom. Tur att maninte är ensam om det fenomenet.
    Kram

  9. Antonia skriver:

    JA, du, jag är en mästare på att säga ”du”. Men jag har tidvis svårt även för ansikte. Uppfattar vissa människor som nya. Fast jag har redan blivit introducerad 2-3 redan. Det ÄR pinsamt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s