Nu ser det här så lugnt och kanske lite andligt ut, jag ville visa mitt upphöjda känslotillstånd. Jag har varit på ICA … 😉 inte blev jag euforisk av det precis, men där mitt i smeten står Rosita min donator och jag blir så glad när jag ser henne. Vi kramas och är högljudda (osvenska, för det är vi båda två i vårt sätt att vara) i vår glädje att se varandra … det har hänt saker i hennes liv som har varit jobbiga för henne efter att hon gav mig sin njure. Äntligen är hon på rätt tåg igen och tuffar på med lyckan boende i sitt bröst och jag blev tårögd av glädjen att allt går bra nu för henne. Nej, allt har gått fint som har med hennes donation att göra, hon har haft andra problem som nu har löst sig.
Idag har jag varit trött, det kommer efter när man har haft full fart ett par dagar. Men nu under eftermiddagen har jag rullat igång igen och känner mig så larvigt lycklig över att jag mår så bra, jag kan inte få er att förstå hur det känns om ni inte själva har mått pissdåligt under en väldigt lång tid och sen blir friska. Jag har ju fått livet tillbaka … Jag förstår ju nu att jag kommer att må som mig själv igen och det gör mig så sprallig och lycklig och alla överord och lite till.
Jag älskar hela världen och vill ta det mesta i min famn.
Men hejda sig och säg som det är … hrmf, jag är lite förbannad fortfarande på både det ena och andra som jag ser på TV eller läser i tidningarna om. Det sitter en förbannad person inne i mig? Jag fattar inte när hon klämde sig in och tog plats, har tänkt ut en öppningsreplik när jag kommer till min kurator, för hon finns där väntandes på mig, det har vi kommit överens om att ” jag ringer när jag orkar ta tag i den biten”. Allt i mitt liv kommer att hända nästa år … så klart.
Jo, så var det smörgåstårtan som jag gjorde i lördags, försökte knycka bilden från Bettan hon med receptet http://tantenfunderar.blogg.se men fick inte till det, men så idag såg jag att bilden på något vis hade kommit över till mig ändå, så jag prövar att sätta in den här.
Jag har fotat min egen tårta men maken är ute och handlar och det är han som sätter in alla bilder. Jag är inte så korkad, men nästan 🙂 när det gäller teknik, mest tror jag att jag är ointresserad. Maken visade mig en gång hur man gör och jag skrev punkt för punkt och lik förbannat kom inte en bild in. Ähh skit, då lägger av för då upplever jag att tekniken inte är som den ska, mig kan det ju inte vara fel på? Tänk alla gånger maken har suttit här med tex en ny dator som ”bara” ska installeras, har ni någon gång varit med om att något nytt i teknisk väg ”bara” funkar när man installerar det??? Nej, jag säger ju det att det rätt hopplöst alltid något som inte funkar.
Jag ska sätta in min egen bild på min tårta här när maken väl kommer hem och kan fixa till det hela. Äh, det blir ju pinsamt att inte kunna sånt själv, jag får nog ta mig en ny lektion av honom.

Du ska bara veta vad roligt det är att läsa om dig nu och att du fått liv och hopp tillbaka.
När det gäller tekniken brukar yngste sonen få undervisa mig, fast jag glömmer dessvärre bort det mesta. Han gav mig kameralektioner tidigare i höstas, när han kommer hem i jul får han köra en repris. Under suck och stön förstås.
Vad jag skrattade åt din kommentar ang. pungkulorna!
Kram
Det är så trevligt att läsa om att du blir piggare och piggare. Det där med att lägga in kort klarar jag men allt annat med headers och sån´t det överlåter jag till gubben..Kram