Hej Dogge Doggelito

Så fort det gick med både julafton och nyår. Tiden och jag har inte samma uppfattning om vad just tiden borde vara, väldigt långsam enligt mig. Egentligen så är ju tid något människan har hittat på för att styra upp sitt leverne. Visst inser jag att tiden måste få finnas, men oftare önskar jag att jag fick leva som de gjorde förr efter dygnets timmar, när det blev mörkt så gick man och la sig och gick upp när ljuset kom.

Dagen före nyår var maken och jag in till stan och efter utfört klappbyte så sa jag till maken att ”nu vill jag sätta mig och fika”. Mitt i detta stora Galleri tog jag en cappuccino med en citron och marängpaj. Njöt av att titta på alla som hastade förbi i stora gången och insåg plötsligt att jag trots lägre immunförsvar satt där mitt i alla baciller och njöt, jag blev väldigt rörd. Maken tittade på mig och frågade hur det var? Jag skärpte mig och svalde några gånger och sa sen att det var fantastiskt bra, tänk att jag sitter här? Lite vågat av mig att blanda mig med alla andra eller med deras baciller rättare sagt men så underbart att vara ”normal” igen.

Sen bar det av till Hötorgshallen vi hade ett presentkort till fiskaffären Hav som ligger där nere, vi tog oss dit med mycket tankar i skallen om vad vi skulle köpa för smarrigt till nyårsafton. När vi kommer fram så står Dogge Doggelito bakom disken klädd som alla andra som jobbade där och jag spontan som jag är blev väldigt glad och sa HEJ! Är du här? I en sånt där tonfall som om jag kände honom, det bara blev så för jag blev så paff … Han skrattade stort och sa att det var han som var där.

Sen fick vi vänta på vår tur och jag kikade lite i smyg på Dogge han är en glad skit som jag gillar, antar att Hav hyrt in honom för att göra oss kunder lite glada och förvånade precis som jag blev. När det var vår tur så tog jag upp den pappersficka där själva presentkortet låg och upptäcker att det är tomt.

Men snacka om snopna vi blev och tittade på golvet om det hade åkt ur och ner där, men inte då. Jag rotade i mina fickor som om jag trodde att presentkortet skulle dyka upp om jag verkligen grävde runt, men inte kom det fram något presentkort. Vi handlade fyra små förrätter munsbitar två med hummer och två med renkött och masade oss iväg till garaget där bilen stod, som två frågetecken och rätt besvikna. Vi hade ju redan hittat det mesta i frysen till nyår men tänkte förgylla med lite grädde på moset.

När vi kom hem så letade vi båda efter presentkortet, de satt nedstuckna i en korg jag har på mitt arbetsbord. Jag är rädd att jag själv har tagit ut dem och satt dem där för att vi inte skulle glömma att handla för dem, vi fick dem nämligen förra julen. Skamligt men så är det och mitt risiga tillstånd året som gått skyller jag på att de har blivit liggande, men jag vill nog helst låssas att de av någon konstig anledning har åkt ur sin pappficka och landat där när maken tog själva pappfickan från mitt bord. 😀

Nyår satt jag som vanligt i klädkammaren med hunden … 😦  han är verkligen rädd för smällare och jag hatar den där delen av nyår som smäller från morgon till sena natten. Varefter kvällen gick så la sig Watson där inne i sin korg som vi har satt dit, jag tog med stora kuddar och la mig bredvid för jag får inte plats i hans hundkorg. I år var första gången på många år vi inte gav honom lugnande tabletter (för hund så klart, kom alltid ihåg att djur inte äter människans medicin, utan att dö). Han har ju blivit till åren och lugnat sig så vi bedömde att vi skulle våga oss på att pröva utan och det gick ju bra.

Jag var väldigt trött efter en timma av lek med pipdjur och med en röst som skulle övertyga Watson om att allt var som det skulle, liggandes låg jag hopklämd med halva ändan ut genom klädkammar dörren halvt döv för Orups samlade verk gick på högvarv på en CD-spelare som stod bakom min ända för att övertäcka alla smällande ljud. Precis så där har jag tillbringat  8 nyårsaftnar och har upptäckt när grannen har fest så hörs väldigt mycket av det de säger upp i klädkammaren, det hade jag ju aldrig kommit på annars eller hur?  😉 Men i år var det inget som helst party i huset och det är rätt skönt det med, man kan gå och lägga sig och sova i lugn och ro när väl tolvslaget har passerat.

Så är försökte jag hjälpa Watson förra nyår till hans stora förtretEtt annat nyår med fetvadd i öronen som han hela tiden skakade bort.

9 thoughts on “Hej Dogge Doggelito

  1. Vb skriver:

    Uppe på en pinkpaus och cigg;Dogge Doggelito är en härlig kille. Lille kisseBus var skitmodig när det smällde som värst,låg på soffans ryggstöd helt coolt.
    Du är oxå modig!
    Idag är den sista av alla högtider, rationell du vet samlar alla inom en kort tidsrymd.
    Pöss på er alla!

  2. imse skriver:

    Stackars Watson. Jag förstår inte att raketer måste låta så förbaskat mycket. Ser ingen tjusning i att de låter som värsta kriget.

    Lite pinsamt när man möter en kändis sådär, jag som är lite ansiktsblind kan lätt få för mig att det är någon jag känner, om personen ser bekant ut.
    Men så länge man hejar glatt är det väl ingen fara.

    Kram och god fortsättning!

  3. Znogge skriver:

    Usch, jag vet hur det är! Herr Hund skäller som en galning men i år gick det ovanligt bra. Jag hade köpt ett receptfritt lugnande medel och sedan fick de var sitt ben att tugga på. Sedan matade Husse Herr Hund med chips också…

    Hos oss fick man bara smälla två timmar och det efterlevdes hyfsat bra!

    Kram och god fortsättning!

  4. turez skriver:

    Lilla söta Watson. Kan inte vara lätt när omgivningan pangar och har sig…

    Lite konstigt att dogge jobbade där 😉 han kanske behöver lite extra kosing 🙂

  5. Livsnjutaren skriver:

    Jag också en fyrverkerirädd hund, i år hade vi köpt ett halsband hos vetrinären med DAP, feromoner från tikarna. Det fungerade hur bra som helst. Istället för att skaka av rädsla och vägra gå ut som han brukar göra vid minsta smäll så var han lugn, vid 12 slaget så flåsade han lite och vandrade omkring. Det var så skönt att se honom någorlunda lugn i år. Så jag vill verkligen rekomendera halsbandet med feromoner i. Sätt på det någon vecka innan nyår så hinner det verka. Sedan varar det i 4 veckor.

    Lycka till nästa nyår.

  6. Fröken Fräken skriver:

    Kul att möta Dogge så där i fiskdisken!

    De flesta muddbyxorna har jag sytt efter att ha ritat av köpta byxor, men det finns ett muddbyxmönster bla i Ottobre nr 3 2006, som jag använd till de gröna flodhästbyxorna. Hoppas att du hittar någit bra mönster.

    • livsglimtar skriver:

      Jag har rotat runt i mina mönster hittade en del som jag fick efter att min syster gick bort, men dumt nog så fattas det typ en bakdel till hängselbyxorna jag tänkte att jag skulle vilja sy, men jag har hittat ett par byxor som jag nog kan fixa som dina.
      Kram och tack för tips

  7. humlina skriver:

    Nyårsafton är inte rolig alls för smällrädda hundar (tänker också på de som kommer från krigsdrabbade länder)
    Vi har en som är panik för smällare och en som också är rädd, men som ändå förmår söka tröst och skydd hos oss.
    Det känns hemskt att se hur de våndas.
    Kan inte låta bli att le ett litet smail då jag läser om hur du ”sliter” för att hjälpa din fyrfota vän …känner ige våra försök. En gång hade vi en collie som blev totalt panik en nyårsnatt och stack till skogs i 25 graders kyla..Var hon än sprang så small det runtom. Hon var borta hela natten, så vi var skrajsna att hon frusit ihjäl, men när vi gav oss ut på skidorna så fort det ljusnat, såg vi henne komma skuttande i djupsnön. Söndagsmjuka kramar till dig och din Watson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s