En varm själ gick igår

För mig var du alltid starka färger och stora skratt med din underfundiga humor i högsta hugg. Jag sörjer dig kära Teppo och tänkte på min väg upp från affären att du och jag vi ses snart igen. Det finns ingen annan tröst när ett liv går, man säger till sig själv när någon svårt sjuk får gå snabbt ”att det var skönt, han slapp lida länge”. Men när det händer så står man ändå där oförberedd på sitt känsloliv som blommar upp och ut i sorgen.

Redan igår sa jag till maken flera gånger ring och hör hur det är med Teppo,  han ringde men fick inget svar. Jag känner igen känslan av ett pockande inombords när någon snart ska gå och personen dyker hela tiden upp i mina tankar. Idag kan jag bara konstatera att jag känner igen den där känslan så starkt och idag blev den bekräftat.

Kära Teppo, vi ses snart igen.

4 thoughts on “En varm själ gick igår

  1. imse skriver:

    Så ledsamt, men ändå nåt trösterikt över det.

    Kram

    Det är makens farbror som jag har älskat sedan första gången jag såg honom. Hans humor och skratt, det var så njutbart att bara sitta nära honom och lyssna på hans roliga infall, slänga käft och skratta gott.
    Vi pratade jättemycket i telefonen det sista året i hans liv och det jobbigaste året i mitt liv. Vi gapflabbade åt allt elände som vi råkade ut för i vården och drev med våra kroppar och allt som gick att driva med, vi mådde bra då med samma behov av att tackla det svåra med att ha sjuk humor.
    En mycket vacker man både till utseende och innersta, han var lik min man i utseendet och det gjorde honom speciell för mig. För oss ska jag nog säga för min man är adopterad, så familjen nere i Skåne skrev jag ett brev till när vi hade fått våra barn och luskat ut att det fanns en möjlighet att få kontakt.

    Det fick vi och den kontakten har varit så stark i alla år, vi stormtrivs med våra skånska släktingar. Maken fick två yngre bröder, han som var enda barnet som adopterad.
    Här ligger så mycket känslor för oss i familjen, nu har alla bröder barn och maken som är äldst har ju till och med fått barnbarn. Maken kommer att åka ner till begravningen men jag blir nog hemma, orkar inte riktigt med både resandet, begravningen och allt umgänge som hör till fast jag längtar efter dem och skulle vilja delta i allt.

    Det finns så mycket i livet som jag skulle kunna/vilja skriva om, men det är det här med gränsen för det privata. Jag är ju öppen med det mesta som handlar om mig själv, men jag är inte säker på att andra vill bli skrivna om i min blogg.
    Men nu vet ni att vi har starka band till Skåne och jag äälskar Skåne och jag antar att det har en del att göra med att vi som familj har blivit så otroligt välkomna när vi har åkt ner. För den delen har de även varit här en hel del genom åren, vi har ätit goda middagar och smugit ut med ungarnas pulkor och åkt så det visslade om det.
    Tagit båten ut i skärgården och titta på vaktparader och allt sånt Skåningar gör som turister i hufudstaden.
    Jag har även jobbat ihop med den näst äldste brodern där nere, så vi har åkt på en massa roliga kick off resor och gjort mycket kul tillsammans.
    Solen skiner idag och konstigt är det men jag var lite nedstämd redan när jag gick upp precis som om jag var inställd på beskedet jag fick på förmiddagen. Men solen är aldrig fel, den lyfter själar i de mest oväntade stunder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s