Grusad väg och andra små petitesser

Solen lyser ännu men betydligt mer disigt än när Watson och jag var ute på promenad. Det var tungt idag igen att gå, efter att jag hade klätt på mig själv så var det Watson tur med sitt sele och sin rock, sen var jag helt svettig och slut innan jag ens hade öppnat dörren.

Så vacker bild jag lånade av odla.nu

Jag läste hos Kidneybönan att hon har fått sitt efterlängtade samtal om att få en njure. Så spännande,  jag tänker att hon snart ligger där på operationsbordet och får livet tillbaka. Sänder varmaste kärlekstankar till den som har donerat sin kropp och all tänkbar välgång till dig min lilla böna.

Hon ringer när hon har kryat på sig, så får vi höra hur allt har gått, om nu inget tillstöter som gör att njuren inte är lämplig för henne.

Läste till min stora förvåning och det

                                                                 var ingen tidnings- … anka

att mitt andra namn låg på 3:dje plats på mest populära namn i vårt land. Ella som jag tvingades säga varje terminstart i skolbänken inför alla  andra i klassen som fnissade och hade så roligt på min bekostnad för mitt andranamn. Ella som jag mumlade fram så ickehörbart som möjligt, nu vill många döpa sina döttrar till det.

Har ni tänkt på att vi alla får oss en slev av skit via andra under uppväxten, det kan handla om precis vad som helst. Något ord som ständigt kastas mot en som sätter sina spår utan att andra ens tänker på det som sårande eller jobbigt att höra för den som det kastas på. Jag tror att ord kan skada mer än en smocka … en smocka gör ont för stunden och kanske kan man förstå att det rinner över för hetsporrar då och då, glömma och gå vidare. Men de där små orden som ständigt upprepas i hånfulla tonarter har en förmåga att sätta sig fast med hullingar längst in i hjärtat. Man kan som vuxen vara klok och tänka att ”det var barn, de är rätt grymma mot varandra” och inte gråter jag något blod över det hela som vuxen, men det sitter där i alla fall.

Därför blir jag så förvånad när Ella är så populärt namn, jag fick det från min farmor och kände alltid att det var ett speciellt namn eftersom jag inte träffade min danska farmor förrän jag var vuxen. Två gånger hann vi ses innan hon gick vidare till andra sidan. En liten smal mörkhårig kvinna med bruna ögon precis som min mormor. Visst är det konstigt att jag föds så blåögd man bara kan bli? Blått i generna är visst starkare än brunt, jag har alltid tyckt att brunögda blondiner har varit något i hästväg, men det blev jag inte. Jag blev bara blond, blåögt och reslig, låter nästan som tyskarnas rasbeskrivning av sitt högt rankade ideal hrmf.

Jag suckar för mitt golv är så grusigt, de gödslar grus utanför vår port, gruset fastnar i spåren på de kraftiga skosulorna och följer med oss hem. Hallen går under namnet grustaget just nu och jag borde en massa, har börjat med att skaka av köksmattan och slängt den i tvättmaskinen. Nu är det bara dammsugandet, torkandet, dammandet och allt annat kvar som bör göras. Känns redigt tvingande när solen och ljuset långsamt drar fram över min nu allt mer dammiga lägenhet. Jag inser min begränsning och tänker rusa runt med dammsugaren och sen punkmarkera köket. Sen överräcker jag stafettpinnen till min make om jag ens kommer så långt.

Fridens på er alla …

5 thoughts on “Grusad väg och andra små petitesser

  1. imse skriver:

    Klart vi har lite telepatikontakt!

    Ella är ett vackert namn. Jag har Elisabeth som andranamn, har alltid tyckt att det är ett tråkigt namn.

    Kram

  2. Wanja skriver:

    Ella är väl ett fint namn, du skulle bara veta vad de lyckades med mina namn, inte nog med Wanja de fick dit
    ‘Halldis’ och sofia det sista var väl accetabelt.
    Till grus eländet jag har precis som du vassa stenar i hallen.
    Jätte ont gör det att trmpa barfota på dom.

    kramar Wanja Halldis Sofia

  3. Carina skriver:

    Tack för kommentaren du skrev inne på bloggen.. Det betyder så mkt för mig att veta att andra därute upplever samma som jag.. att det inte är jag som är lat eller börjat bli lite små koko.

    Jag kände igen ALLT du skrev, om tröttheten, orkeslös är man. Att jag märker att det är mest negativa saker som jag kommer fram till än de positiva.

    Men idag hade jag en bra dag 🙂 O jag ska försöka leva på den här känslan så länge jag kan.

    Stor kram

    Cadulina

  4. Smörbollen skriver:

    Hej,

    Känner igen det där med skiten man får ta emot under uppväxten. Jag hade både ett konstigt för- och efternamn och var nog även annorlunda på de flesta andra sätt. Blev rätt hårt utsatt och visst kommer vissa saker alltid sitta kvar, trots att man inte sörjer det på det sättet nu. Nu blev jag ganska svårt mobbad under skoltiden och har fått jobba väldigt hårt för att komma förbi det. Det är ingen fara med mig längre, som vuxen inser man mer att man har ett val hur man ska hantera detta, men som barn gick ju alla hårda ord rätt in i hjärtat och blev sanning. Trots att jag slutit fred med min barndom betyder det ju inte att det inte smärtar. En tid som egentligen borde varit lycklig och lekfull blev istället så ångestfull.

    Blir alldeles slut av att bara läsa allt du har att göra och ser mig omkring här hemma och inser att det krävs en genomgång här också. Vill inte ens gå in i köket just nu, där det ligger två dagars disk och reklamblad och gud vet vad. Tänker fortsätta leva i förnekelse en stund till tror jag… 🙂

    Ha en fin dag kära du!
    Kram

  5. livsglimtar skriver:

    Carina … du är verkan lat eller koko det är bara så njursvikt gör med oss, det är svårt att vara mitt i livet och plötsligt inte orka hänga med på sånt som andra tycker är självklart.
    Skönt att du har en bra dag, passa på och njut så mycket du kan. Minns de där små dagarna som skimrande pärlor när jag tänkte att det finns ett liv i alla fall att leva då och då.
    Kram tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s