När får vi en Rädda Viltdjurens Dag?

Ibland undrar jag om jag är riktigt riktig? Tror nog att ni har fattat att jag och djur är ett känsligt kapitel. I min trånga skalle (mycket snor där just nu) så trängs allt för många tankar på hur våra vilda djur har det i skogarna. Bara att få höra att de svälter fick mig att må dåligt, som om jag inte kan försvara mig mot den typen av upplysningar utan att känslomässigt däcka.

Jag matar ju fåglarna så gott jag kan och tittar ofta ut för att se om de har något kvar att äta av bakom vårt hus, det är då jag ser tre svanar ligga på isen. Hela eftermiddagen har jag gått fram och tillbaka med kikaren och oroat mig för att de har frusit fast eller givit upp av hunger. Till slut såg man bara tre snöhögar, lever de? När skymningen kom så började jag lätt hysteriskt fundera över vart sjutton ringer man?

Bara en sån sak att man inte ens vet vart man ringer om djur behöver hjälp. Jag googlade på djurskyddet, det verkar inte finnas något sånt, prövade vårt poliskontor men där var det bara telefonsvarare och så hänvisas man till 112 vilket inte alls kan vara rätt när det gäller djur. Sen tänkte jag stort och ringde Bagarmosssens djursjukhus, deras bandspelare sa först att de inte alls ville svara på frågor utan bara ta han om sjuka djur akut. Jag skämdes lite när jag hängde kvar och fick en vänlig röst som trodde att det fanns en viltjour som man kunde ringa till, hon letade till och med upp numret på internet åt mig. Heder åt en sån tjej.

Där fick jag kontakt med en kvinna som sa att det är för kallt för att de ska frysa fast om det redan är is där det ligger, men de ger ju upp när de blir svaga. Jag kände att jag blev helt gråtfärdig och jag tror att hon hörde det, sa att det är ju så det är när vintrarna blir för kalla. Hon sa att det fanns hägrar någonstans som bara stod och dog om de inte fick någon mat. Förfärligt för min fantasifulla hjärna att höra.

Hon skulle kontakta en viltvårdare här på ön och så kunde han ringa upp mig. Tror ni inte att svanarna då efter mer än fyra timmar plötsligt var borta … tror att Finlandsbåtarna som går ute i rännan säkert skrämde dem iland. Jag blev lättad över att de orkade röra sig men tänker ju hela tiden på vad det äter, herregud vad äter de stackarna om de inte har fått en inbjudan till Strömmen i Stockholm, där vet jag att de matas hela vintern.

Mannen som är viltvårdare här på ön ringde och tyckte det var bra att de hade flyttat på sig och jag blev så glad över att han fanns. Han tackade oss för att vi brydde oss.

Jag har redan skickat iväg en förfrågan till vår lokaltidning om ett önskat reportage om vad vår kommun gör för de vilda djuren. Jag vill veta var och hur ofta de matar dem om de nu anser att de har råd med det. Vårt kommunalråd är det bäst betalda i hela landet (girigbuk) så det kan ju vara knepigt när något så ”obetydligt” som djur behöver stödfodras. Annat får ju inte kosta pengar, men jag ska gärna ta tillbaka det om djuren får mat.

Men varför har vi ingen Rädda Djurens Dag i vårt land, gör en stor show i tv och dra in pengar. Se till att det redan finns färdiga planer för hur vi kan underlätta för djuren att överleva en sån här vinter. Kör varje årstid en kampanj för våra djur, öka medvetenheten om vart man vänder sig och om vi har någon djurskydd att tala om visa då upp det. Tryck upp jordbruksminister mot väggen och kräv att han gör sitt jobb vilket vi som tänker på djur vet att han inte gör. Kräv mer, gapa och bli arga, jäkla land till att vara filbunke jämt. Önskar att de bodde en fransman i oss lite till mans för de går man ur huse med dynga och ilskna rop direkt till de som styr, blockerar kommunalhus och kräver rättigheter av dem som de har satt att styra. Här tiger vi bara vad som än händer eller inte händer. Den sidan hos oss svenskar är jag inte ett dugg glad över, skäms faktiskt över att vi är så förbannat släta.

Nu ska jag dra mig tillbaka innan det pyser ur öronen av ilska på mig 😀

9 reaktioner på ”När får vi en Rädda Viltdjurens Dag?

  1. imse skriver:

    Gör det här inlägget till en insändare och skicka till tidningarna.

    Som du vet har jag också mycket funderingar över de vilda djuren. Jag brukar gå ner till hamnen och mata änderna. De utfodras också av kommunen. Men hur går det i skogarna?? Hur tar sig djuren fram där och vad äter de nu?

    Kram

  2. synne skriver:

    Helt enig med Imse. Gör det till en insändare till tidningen.
    Många djur har det tufft den här vinter. Fryser och svälter ihjäl. Blir jagade tills lungorna sprängs av lösa hundar. Letar sig ut på vägen och blir påkörda.
    Vi får inte vara så släta att vi inte orkar säga stopp. Det är levande varelser vi har med att göra.
    Jag tycker du är tuff som ringde runt och frågade vart man skulle ringa.
    Heders Maggan.
    Kramen Synnöve.

  3. anne skriver:

    Jag kan också bli alldeles ledsen och fundersam över detta samtidigt som jag ändå har lärt mig att tänka att naturen har sin gång (något jag lärt mig efter ett antal misslyckade räddningsinsatser som bara gjort mig än mer ledsen…).

    Vattenfåglar kan nog vara knepigt, jag har ingen aning om hur de stödfodras. Småfåglarna matas ju av många vänliga själar, just i år lär talgbollarna ha varit av dålig kvalitet så många fåglar har ratat dem. Mig veterligen stödfodras rådur och älgar av lokala jaktlag, de brukar göra stora insatser på den här fronten.

    Innan det snöade och frös på denna sista vändan hade vi ganska mycket fåglar, harar och rådjur i vår trädgård, vi slog ner frusna äpplen från äppelträden och kastade ut morötter och äpplen. Egentligen undrar jag vad de egentligen skulle behöva, de lär ju behöva äta fett för att hålla värmen.

    Svårt är det och emellanåt förstår man svantanten som bar upp svanar från Slussen til sin lilla lägenhet i närheten.

  4. Smörbollen skriver:

    Bra inlägg och bra gjort av dig att ringa runt! Jag är likadan, verkligt känslig och inte mycket kan framkalla så mycket känslor som ilska och jävlaranamma när det gäller djur som far illa. Din idé om Rädda djurens dag är riktigt god!!

    Gillar att du är en sådan som tar tag i saker, önskar fler var som du! Jag är likadan eller var väl mer sådan tidigare och blev många gånger både förvånad och förbannad över människors lathet när de bara står och glor eller är tysta vid orättvisor. Skrev kampsånger redan i lågstadiet och har stått upp mot det ena och det andra, oftast ensam dessvärre. Nu har jag en kropp och knopp som inte bär mig lika långt i kampen mot sådant som triggar igång mig, vilket gör mig oerhört frustrerad ibland, men man får väl göra så gott man kan. Ja, nu blev det långt och inget vettigt blev sagt. Jag beundrar i alla fall din starka personlighet! All heder åt dig!!

  5. Maggan skriver:

    Ja, jag är en sån person som har fått mycket gjort när jag var frisk, men nu är det inte så mycket bevänt med mig längre eller ännu ska jag väl säga.
    Minns att jag ofta fick föra folks talan när jag gick i skolan, de skickade mig till rektorn när det var något som hänt. Men som säkert du också märkte så blir man rätt ensam där framme när det hettar till. Andra är rätt fega och vill sälla gå i klinch med andra när det kan kosta på dem lite.
    Bortsätt från om det var något som handlade om deras egna förluster, då kunde de stå för en sak lite mer.

    Jag har pratat för många genom åren men slutade väl till sist och insåg att andra inte är så mycket att hoppas på. Det låter väldigt illa, jag hör det men så är vi människor, rätt bekväma när det kommer till kritan.

    Minns skolan, jäkla ställe … en lärare som var kanonbra på att lära ungarna det sociala spelet och att vara trevliga. Men han var samtidigt känd för att inte ha gjort sitt arbete när ungarna kom upp i 7:an. Då låg de efter i det flesta ämnen, fast de som klass var den trevligaste. Ungarna fick problem helt enkelt för att läraren inte gjorde sitt jobb. När dottern slutade i hans klass så tänkte man jaha, det är ju inte klokt att de inte gör något åt en sån sak. Då först fick vi höra av de nya lärarna att alla hans klasser har samma problem.

    När sonen fick samma lärare så var det flera som reagerade de hade äldre syskon som drabbats tidigare men det hela slutade med att rektorn tillsammans med de föräldrar som skulle hålla i det hela la ner allt för läraren skull … han hade ju bara några år kvar till pension. Äh, dra mig på en kärra sånt mår jag inte bra av, alla dessa klasser som offrade för att alla var så flata mot en lärare som inte kunde sitt jobb. Så typiskt svenskt denna eviga flathet. Det var nog sista gången jag litade till att andra skulle orka med att dra en lite besvärlig sak till sin spets. När man inte ens bryr sig om det som drabbar ens barn för att inte vara obekväm mot en person som inte klarade sitt jobb. Då finns det inte mycket hopp om förändring.

    Hela vårt/världens samhälle speglar ju upp samma tema i evighet, allt från grekerna som tilläts fuska sig in i EU till dessa sjuka bonusar som allt för många girigt suger åt sig av till alla de banker som alltid vill att vi = staten betalar när de går back, men det är aldrig tal om att betala tillbaka till oss= staten när banken går bra igen och inte en käft säger något om det hela och de som kan skriva nya lagar och se till att en förändring sker ligger platt som vanligt.

    Det finns enormt mycket som är kanonbra med och i vårt samhälle, vi vet nog lite till mans vad som är bra, men allt för mycket har kanat av banan och behöver rättas upp och det är inte så många som orkar genomföra sånt. Priset för att rätta upp vissa saker i samhället är dyrköpt för oss medborgare och framförallt är det dyrköpt för ett ledande parti att rensa upp och göra rätt. Det kostar säkert moderaterna sin ledande ställning att de tog ett ansvar för tex reglerna vid sjukskrivning och rehabilitering som faktiskt var i behov av en upprensning, om än sen politikerna fick någon slags stelbent hybris av att bestämma så att mycket blev fel, det är ju en annan story.

    Men vi har en tendens att helst sopa under mattan, regeringar har i alla tider satt igång utredningar. Så fort något ska under mattan så hör man ordet utredning, då vet man att de inte vill ta i skiten.

    Jisses nu håller jag på att skriva en evighetskommentar … ska genast sluta och gå ut i köket. Ikväll blir det kikärstbiffar med sallad och någon god röra till.

    Kram

  6. Ingabritt Königsson skriver:

    Hej alla djurvänner! Jag har bekanta som haft rådjur i sin trädgård denna vinter. De matas med krossat vete,pellets för vilt, morötter och äpplen skurna i bitar (de har så små munnar) brödrester, vitkålsblad, squash mm. och de har klarat sig. Inte alla rådjur hittar till jägarnas utfordringar.
    Svanar som stannat för länge på en plats där sen isen blir tjock, måste matas. De äter förutom bröd krossat vete, havre och de kan även äta pellets. De behöver inte fett som småfåglar, de behöver kolhydrater. I Byxelkrok har några vänliga privatpersoner matat svanarna med åtskilliga säckar denna vinter, heder åt dem. Ändå har flera hittats döda.
    Till min stora förvåning verkar det inte som om kommunerna tar detta ansvar. Det är privatpersoner som får ta av sin tid o sina pengar. I Borgholm är det ett par som tigger bröd av affärer och resturanger och matar varje dag!!!
    Ha en bra dag, önskar Inga-Britt

  7. livsglimtar skriver:

    Tycker inte det är konstigt att vissa kommuner inte matar viltbeståndet då de inte heller bryr sig så mycket om sina tvåbenta innevånare. För jävligt tycker jag …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s