T-fat i plåt med läderhandtag

Dagens lyft var solskenet   när maken och jag kom ut till bilen, kallt som bara den men så vackert ute. Barndomens vintrar var ju kalla, soliga och gnistrande som jag minns dem. Lovikavantarna med de där extratussarna av fuktigt ullgarn som jag pillade på där inne i vanten. Pjäxorna som varken var så varma eller snöfria … kavade runt i backarna med skidor eller kälke, T-faten i plåt med handtag av läder gjorde entré. Jisses, så vi åkte i backarna så mycket energi upp och ner hela dagarna och kvällarna. Kommer ihåg hur jag kom hem med iskalla fötter som jag och syrran stoppade in i elementet för att få lite värme i dem.

Idag styrde vi kosan mot Huddinge sjukhus för ett läkarbesök som avlöpte bra då alla mina värden var bra. Om det inte var för det där höga Hb jag tidigare hade före blodtappningen så skulle jag inte behöva ta prov varje vecka. Nu får jag stå ut med det några veckor till, sen glesas även provtagningarna ut om Hb sköter sig. 

På vägen dit så såg vi att det var stopp i trafiken på Essingeleden mot stan, vi  åkte åt rätt håll så det flöt på normalt. På väg hem så var det fortfarande hopplöst köigt på Essingeleden så vi fick åka via Globen för att komma hem. Det blev många tunnlar vi åkte igenom, skojade och sa att vi snart får tunnelseende. 🙂

Resten av dagen har jag varit  trött, försökte somna en stund men kroppen var för rastlös för att vaggas till ro.

9 thoughts on “T-fat i plåt med läderhandtag

  1. Kidneybönan skriver:

    Visst är det härligt med solen, även om det är skönast att titta på den genom fönstret i den här kylan… Skönt att dina prover är bra! Mitt hb är lite lågt, men resten av järnvärdena är ok. Jag har inga problem att sova på dagarna 🙂

    Sova var också min melodi när jag var nyopererad, sov du och ha det skönt.
    Kram

  2. synne skriver:

    Hej vännen.
    Skönt att proverna var bra.

    Kan tänka mig att det är en oro man bär med med sig efter det du gått igenom.
    Ja de där med tefat i plåt kommer jag ihåg.
    Det gick undan som bara det….

    Nu väntar sägen här.
    Trött och seg efter en lång dag i stan.
    Hoppas tunnelseendet gick över hihi.
    Kramen Synnöve.

    I början var jag mer orolig, jag har märkt att det redan har lagt sig lite, oron menar jag. Det är ju tur för inte orkar man oroa sig som jag gjorde i början, då blir man nog sjuk till slut.
    Kram

  3. anne skriver:

    Hoppas då att Hb:t lugnar ner sig också, annars får de väl bara fortsätta tappa dig tills vidare (?).

    Ja, nog var köerna ruggiga igår men när vi åkte hemmåt, till Nyköping, flöt trafiken på helt OK. Så du ser, inget sportlov i Stockholm denna veckan, men så bor vi inte där heller, bara jobbar och besöker! 🙂

  4. turez skriver:

    Det är lättare att vistas ute när solen skiner, man blir gladare och tänker inte så mycket på kylan! Härligt värre 🙂

    Ja, det är en underbar känsla när solen lyser så man tycker att den värmer lite.
    Kram

  5. Bettan skriver:

    Vilken nostalikick man fick, jag hade också ett plåtfat som var blått kom jag ihåg. Som skramlade och lät när man sprang upp och ner i backarna. Dom bruna pjäxorna ska vi inte tala om med läderremmar på, det låter ju som om man levde på den svart vita tiden.
    Ha det gott.
    Kram

    :p Svartvita generationen som lyssnade mer på radio under uppväxten, som kunde fascinera av radioteaterns berättare. Där satt vi alla och lyssnade med spänning.
    Dessa pjäxor och läderremmar som man klampade runt i, gud så jag frös om fötterna ibland. Kram

  6. humlina skriver:

    ”Plåtfat”, bruna pjäxor, varm choklad,blöta vantar och kläder…in och byta om för att kasta oss ut igen.
    Min mamma brukade dra ihop kvarterets damer i sena kvällen för att bege det sig till backen och åka tefat för glatta livet…de trodde att ingen såg dom 🙂
    Minns när jag fastnade med tungan i piskställningen en kall vinterdag…uj så fort det gick att fastna fast .
    Visst är det otroligt skönt och befriande när proverna är bra
    Här har solen skinit (skinit, låter konstigt!) och försökt locka oss ut..men nix..den inviten nobbade vi glatt
    Solskensstrålandekramar

    Så härligt att se att vi är flera av samma ”andas” barn, 50- talister, vi är många en rätt tyst generation som inte har tagit så mycket plats som den före och de efter. Det är väl vi som har servat de andra gaphalsarna 🙄
    Bamsekram till dig

  7. Znogge skriver:

    Skönt att proverna är bra förutom då ditt HB. Minns också Lovikava ntarna och ”plåtlocket”! Totalt livsfarligt men snabbt.

    Min ena kompis åkte med en farlig fart rakt ner i en källartrapp och gjorde sig illa, de var ju verkligen stenhårda att slå sig på T-faten.
    Mitt Hb är helt ok ännu, de vill bara fortsätta ta prov se att det håller sig där det ska.
    Kram

  8. Renee skriver:

    Jag kommer ihåg tefaten av plåt, det gjorde jätteont om någon tappade sitt t-fat och det åkte på ens ben i hög fart.

    Just så var det med t-fat när de kom farande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s