Ror mig in i meditativt tillstånd

Klart jag kom iväg till träningen igår det var en seg början, men det tog sig på slutet. Jag fick äntligen sitta i roddmaskinen något jag har längtat efter sedan jag en gång prövade en sån maskin på ett gym. Det är som om jag kommer i ett meditativt tillstånd när jag sitter där och drar.

Under taxi resan hem träffade jag en väldigt trevlig kille som jag pratade med. Det här med att medelålders och äldre kvinnor tror att de är tonåringar i sin klädstil fick oss båda att gå igång. Han, andra generationens invandrare och jag hade samma åsikt, ingen av oss ville så vår mamma i kortkort kjol eller annat som småflickor har på sig. Sen halkade vi in på döden, hans farbror fick ett halvår på sig att leva, men ville inte bry sig. I stället för att ta en massa cancermediciner så valde han att må bra den tid han hade kvar. Om det nu är ett halvår man har kvar och kan förlänga sitt liv med ca två månader är det värt priset att bli så sjuk som de blir vid cancerbehandlingar?  Vi var både så överens om att han hade valt rätt.

De körde in farbrodern till Huddinge en dag när han mådde dåligt, där fick han slangar och annat inkopplat, han sa åt dem att åka och äta lunch. När de sitter där så ringer sjukhuset och ber dem komma snabbt. Han är redan död när de kommer dit och vi konstaterade att farbrodern fick leva på bästa vis in till sista minuten. Dessa möten med andra ger så mycket och oftast är det invandrare som kör taxi, många så livskloka av egna erfarenheter och det här med döden är lite mer verkligt för dem än oss. De kommer ofta från länder där man har sina gamla och sjuka hemma tills de dör. De har inte den här isoleringen vi har från både sjuka och döden.

Jag såg igår på tv från ett ålderdomshem i Danmark där en klok kvinna öppnade ett riktigt hem för gamla. Där de får ta sig en hutt till maten om de vill och fortsätta röka om de nu har gjort det i hela livet. Jag har sett från det här stället tidigare och jag önskar så att vårt stelbenta samhälle kunde lära sig något av allt gott som finns att härma. Men här är man så rädd att inte göra rätt så det materiella är viktigare än att den gamla mår bra sina sista år. Jag vet precis vilka kompisar jag skulle ta med om jag fick öppna ett sånt hem. Kvinnor som vet att leva och har en generositet mot andra som de möter med och i kärlek. Ett ställe att verkligen leva på sin sista tid inte ett ställe som upplevs av de boende som en arbetsplats, så sorgligt vi har det i vårt land.

Idag har jag en dagen efter dag … hrmf, mår inte så bra i kroppen för att jag tränade lite för mycket igår. Ska snart lägga mig och sova en stund i hopp om förnyad kraft. När maken kommer hem ska vi iväg och handla en bok till min farbror som fyller 85 på lördag, han gillar att läsa och prylar vill man inte ha som 85-åring.Jag fick igår kväll för mig att jag skulle börja laga riktig mat igen till Watson, han åt hemlagad mat i många år men så blev jag dåligare och orkade inte hålla på, men nu verkar det som att jag har lusten igen att komma igång med hans mat. Så jag stekte köttfärs, rev morot blandade med lite olja, buljong för smaken, havregryn och kokt ris. Sen krossade jag två mineral/vitamintabletter i matskålen. Han slukade maten … Tänk så lycklig han kommer att känna sig när jag sätter igång med högrev, kyckling och fisk i en massa goda blandningar. Vi sa ofta förr att mer borskämd med maten än Watson fick man nog leta efter. Jag har tänkt mycket på det här med hundmat, det är så sjukt att vi köper sådana mängder av hundmat/kattmat. Men tänk förr … alla hundar och katter överlevde ju i århundraden utan industriresterna de säljer dyrt. Man kompletterar med de här mineral/vitamintabletterna, man kan lära sig hur mycket just min hund ska äta för att må bra. Jag har en receptbok för hundmat som är väldigt bra att ta till.

5 thoughts on “Ror mig in i meditativt tillstånd

  1. turez skriver:

    Håller med. Man borde apaefter lite mer vad det gäller hur andra bestämmer hur äldre ska leva när de är på ålderdomshem. Nu i Sverige så tänker de ju dra ner med allt. De får några dl kaffe om dagen och dl av det ena och det andra som max. Inte tre koppar kaffe, knappt två. Snålt. Det har stått om det lite i tidningarna. Det är ju förjävligt. Varför ska andra bestämma hur man ska leva bara för att man är inlagd på ålderdomshem? Tycker det ska likna lite mer som hemma, lite mer fritt men ändå med regler som måste hållas. Reglerna borde töjas lite!

  2. anne skriver:

    Vi är långt borta från döden, det ingår ju inte i våra liv på något vis. Ibland när jag läser en del allvarlig-sjukdoms-bloggar så förundras jag över kommentarerna, på något vis finns det en tro eller förhoppning att allt ska fixas, kureras, bi bra. Förr eller senare dör vi alla och själv skulle jag önska att jag finge ha något slags inflytande över hur det går till.

  3. livsglimtar skriver:

    Det är ju det enda vi med säkerhet vet att vi föds och dör. Men det är precis som du påpekar en övertro på att allt ska fixas så lätt, man inser ganska snabbt när man blir redigt sjuk att allt inte fixar sig som man tror och framförallt att det tar sån tid att komma igen. Jag har sagt det förr, förvånas varje gång en person konstaterar att det är bra att jag fick en njure så att jag blev frisk, inget konstigt med det. Sjukdomar och helande fungerar väldigt olika på oss alla, den ena kliver bara ur en svår situation och lever som om inget har hänt, andra får kämpa och kanske aldrig blir så där friska som vi alla inbillar oss att vi ska bli om doktorn gör sitt rätt.
    Hur kroppen och psyket hantera det hela beror ju på hur mycket annat man har som inte funkar så bra, men det glömmer folk lätt. En del får det att låta som om en förkylning gav mig halsfluss och efter penicillin blir jag frisk halleluja. 🙄

    Jag vill verkligen inte gnälla för de flesta är väldigt deltagande och vill så väl, men jag minns ju själv långt innan jag blev sjuk att man inte alltid inser och förstår hur förödande fysiska sjukdomar kan vara för en person. Vi är alla olika i hur vi kämpar och tar oss vidare och hur lång tid kroppen behöver för att helas om den nu gör det till slut.

    Döden har jag tänkt så sjukt mycket på hela sista året och jag vill verkligen leva många år till, men har ju ingen som helst garanti för det. Det är bara att inse att så här blev det i mitt liv och jag får göra det allra bästa av de år som jag bjuds på via min fantastiska väns organdonation, kanske har just jag sån tur att njuren fungerar i över tjugo år, vem vet? Ja, vi ska alla dö, men för de flesta som lyckas hålla sig normal friska så kommer man aldrig till de här tankarna på samma vis som mig och mina olyckssystrar och bröder. Det skulle vara skönt att leva utan den här påtagliga rädslan sjukdom skapar.

  4. Daniel skriver:

    Ja man ska leva sitt liv bekvämt å så man vill ha det. Skulle jag lida av dödssjukdom så skulle jag fortsätta dricka ett glas vin till maten och röka cigg till kaffet – och känna att jag levt mitt liv och inte sista tiden enligt medicinsk trångsynhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s