Vill inte

Skulle inte tro att det är jag som skuttar

I mitt huvud skuttar jag runt och får en massa roliga saker gjort, men i verkligheten är jag mest en gnölig hög. Jag mår skit helt enkelt och kan inte göra ett dugg åt det hela som om jag sitter i ett fängelse.

Jag vägrar att vara fibropatient, jag vill inte, jag försöker skita högtidligt i det, men det går inte. Jag blir så risig, orkeslös så att jag nästan inte kommer upp i backen när jag har varit ute med Watson, vad gör man? Jag känner en stor förtvivlan, att få en ny njure och ett nytt liv och behöva hålla på med fibromyalgin i stället. Livet skulle komma tillbaka och jag skulle bli fri igen, men det är inte så utan fibromyalgin har nog varit en väldigt stor del i kombination med njursvikten. Jag förstår nu att jag har varit sämre än en del andra njursviktiga för att fibron har funnits där och gjort livet mer eländigt än det behövde vara.

Jag har satt mig här många gånger men inte velat skriva det är inte kul att skriva om alla tillkortakommanden jag har mest hela tiden, jag blir deppig och vill vara mig själv. Den där glada med lusten till livet och kreativiteten, men det känns ouppnåeligt lite för ofta.

Man tror inte att det är samma dags skrivande men nu har vi haft marsipangrisen här och jag har ålat, krålat, pussat, kramat och blivit kramad. Vi har bytt saker och han har visat mig sin magen, stor saker på gång som ni hör. Det känns så gott i mig men kroppen den svikaren darrar och vill helst gå och dra något gammalt över sig. Men det kan den glömma, jag har strykt nya gardiner till vardagsrummet och maken har tvättat fönstret. Nu håller han på och sätter upp de nya vackra med gula blommor det ska bli så vårlikt, ljust och fint. 

Mitt mantra

3 thoughts on “Vill inte

  1. Znogge skriver:

    Får man ett nytt organ så brukar det väl bli en enorm förändring. Men visst har man en annan sjukdom också så blir läget så klart annorlunda… Hoppas solgula gardiner kan pigga upp lite.

    Kram

  2. synne skriver:

    Man har sina stunder alltså. Jag känner detsamma ibland och jag har varken fibro eller fått ny njure.
    Det är bara att låta det ha sin gång. Tror man måste gå igenom en sådan fas ibland.
    Men när man kommer ut på den andra sidan tunneln så går det bättre.
    Sänder dig en varm kram från nabolandet.
    Synnöve.

  3. saltflingan skriver:

    Usch på mig, det var så länge sedan jag hälsade på här hos dig, dumt eftersom jag trivs här. Jag känner såväl igen mig i det du skriver, i dag (och många andra dagar) har jag muttrat mycket över att behöva vara i min kropp. Smärtan och stelheten stänger in mig. Försöker tänka annorlunda vissa dagar går det andra inte.
    Kram
    Boel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s