Lust, vilja och längtan

Idag när jag strövade runt ute med Watson så slog det mig att lust och längtan måste vara det som styr oss mest. Jag längtar alltid efter något, som idag på promenaden. Då tänkte jag att måtte den milda luften fortsätta så här dag efter dag och fåglarna ska sjunga och boa mest hela tiden, själv vill jag vill fixa på balkongen och börja laga maten till påskbuffén och gå mot dörren när mina gäster ringer på. Alltid är jag lite före i mina tankar när det gäller längtan. Själva lusten finns ju där hela tiden fast den minsann kan förklä sig ibland så att man inte uppfattar att den finns där. Nu tänkte jag väl inte i första hand på sexlust utan mer den kreativa lusten som får mig att vilja så mycket.

Lusten att leva finns ju där hela tiden fast jag ibland tvivlar när jag kanar runt på botten av något jag inte tyckt mig bett om. Det behövs verkligen inte mycket för att lusten i mig ska tränga sig förbi det mesta annat man lider av. Ser på tv hur en persons tavlor, naivt målat får mig att le och genast tänker jag att självklart vill jag slita fram alla mina målarprylar och börja måla naivt. När jag läser en stickblogg och ser foton från hennes senaste utflykt tillsammans med andra stickare, då blir jag så sugen på att sticka det mesta de håller på med. Min hjärna sätter direkt igång med funderingar över om det är garnet och mönster som bildat det fina mönstret eller om det bara är garnet som är färgat på olika vis. Sånt där kan jag hålla på med länge, tankarna far hit och dit i mina försök att förstå. Många stickförsök ligger i vardagsrumsbordets låda, genom glaset ser jag allt jag borde slutföra vilken dag som helst. Men jag är ganska bara på att slutföra, men det kan ta tid.

Att jag lever kan jag tillskriva lusten, längtan och viljan det är nog det som driver mig i livet mest. Man kan göra så fantastiska saker med de här tre orden, viljan kan verkligen flytta berg och även hjälpa andra på olika vis. Är inte det fantastiskt så säg? Det här att hjälpa andra behöver inte alls vara så pretentiöst som man kanske lätt tänker och förringar sina egna ev insatser. Man kan vara bra på så olika vis och man ska självklart välja att vara bra på det som känns naturligt för en. Det som finns där utan att man känner att man gör något, det är där man ska ”sätta in klutarna” med att hjälpa andra.

Då blir det något som kommer från hjärtat utan att man ständigt tänker att man ”ställer upp” som vissa så gärna säger när de hjälper någon. Oftast kommer ”ställer upp” när personen som man har hjälpt inte svarar upp på det vis man själv tycker att den borde. Kanske visa mer tacksamhet eller uppmärksamhet på den stora tjänst man har gjort personen. Äh, då är man fel ute som hjälpare …

Lust kan man verkligen ha tillsammans med andra inte bara den sexuella utan även lusten att arbeta för något i en grupp, allt från att läsa en gemensam bok som man sen analyserar tillsammans, till att sy ett gemensamt lapptäcke, tänk att sitta där med alla tyglappar och sy medans man pratar om livet vi lever, snacka om lust.

Längtan … behöver jag ens skriva något om det ordet? För mig lever det sitt eget liv och det är rätt skönt att man inte kan styra alla sina tankar utan får leva med vissa som dyker upp som gubben i lådan när man minst anar det. Det är svårt att leva när man mister lust, längtan och vilja det är då man kämpar som mest för att ta ett andetag i taget, övertyga sig om att man lever fram till nästa andetag. Där i andetaget gömmer sig nog både lusten, längtan och viljan fast det just då är förklätt till osynlighet.

Alla behöver vi något att luta sig mot då och då.