Livet är till för att lösas … eller?

Man behöver inte vara ledsen för att känna sig som om man står på en isolerad kulle och sneglar ut över världen.

Besöket hos min kurator var så gott att få idag, hon är väldigt bra och satte ord på det jag måste göra för mig själv framöver. Jag är på rätt väg, men behövde få vägen mer uppstakad.

Om man tänker på att mitt liv under flera år bara har gått ut på att bli sämre och minska utrymmet för allt det där vanliga ni gör utan att ens tänka på det, så inser jag nu att livet måste återtas en liten bit i taget. Jag orkar inte ännu det där vanliga helt ut, utan måste börja göra små uttag varje dag för att tänja mig långsamt tillbaka.

Så nu har jag satt upp en lista över mindre utflykter jag ska företa mig varje dag när ork finns. Skrattar lite för mig själv, bara att åka bussen runt tyckte kuratorn att jag kunde ta till och jag om någon vet ju hur stark glädjen är bara att åka buss. Millesgården står på listan, se sig om i utställningen och sen ta en fika och bussen hem. Röda Korset har en affär med second hand som också ska få besök … det finns ju lösningar på det mesta, gäller bara att se dem, nu står jag där på kullen och kikar ut över alla möjligheterna

På min väg hem idag så gled jag in på Gateau sörplade i mig en latte och åt en ostsmörgås, njöt av att sitta där med bara en busstid att passa. Resten av dagen ska jag nog sticka på min nya vantstickning, denna gång med fåglar på eller så blir det till att läsa vidare i boken ”Farfar var rasbiolog” en mycket intressant läsning om sånt som hände i vårt land för inte så länge sedan. Kan för den delen tipsa om en bok som jag verkligen tyckte om en roman om arkitekten Frank Lloyd Wrigh och hans förhållande till Mamah Cheney under en tid när livet inte var så lätt för kvinnor som det är nu. Den var intressant för den berörde både passion till ett yrke och kärleken. 

Nu söker sig min själ mot ljuset och jag vill vara där i värmen och glädjen utan oro för att dyka ner i den mörka brunnen där jag har bidat min tid lite  oftare än ni nog förstått. En del människor behöver en spark i baken för att komma igång andra som mig, behöver besinna sig för att komma igång. Gudskelov att vi alla är olika i våra behov, gäller bara att inse och se, förstå sina behov vilket verkligen inte är det lättaste.

12 thoughts on “Livet är till för att lösas … eller?

  1. livsglimtar skriver:

    KBT låter som en bra terapi väldigt i ropet just nu, tur att du har fått en teraputt som kan det.
    Ja, vi får väl kämpa på och göra våra liv så bra det bara går.
    Även jag blir väldigt glad över kommentarer, speciellt när man har varit sjuk så länge så blir det som input i ett krympt liv.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s