Debut i vassen

Här gör jag min debut i badsäsongen detta år, gillar ni min nya bikini?

Stod på balkongen och njöt av solens glitter  i havet, känner mig solkysst och njuter verkligen av all fågelsång som ligger som en kvittermatta under balkongen. De kvittrar om liv och lust och med näbbar fulla av kvistar och annat bomaterial flyger de i stora cirklar runt sina halvfärdiga bon.

Jag tänker att ljuset är så obarmhärtigt naket och starkt vid den här tiden, minns barndomen när jag låg sjuk och hörde vårens alla ljud från ett öppet fönster. Fötterna som hoppade hopprep och killarna som kastade sina kulor och vann en och en annan pyramid av dankar under höga rop. Sopandet och dammet som yrde runt och letandet efter de första bulliga tussilagona som ofta var rätt grå av vinterns damm. Den lilla ån som sakta flöt förbi där jag nästan hypnotiskt kunde sitta och bara titta, vara i det nu jag var född att ta del av.

Idag skulle jag haft besök av en bloggkompis som har cystnjure som mig, men det blev inte så vi ändrade dag. Så det är Watson och jag som ska njuta idag av våren under en långsam tur där ute.

Igår när jag låg i soffan och tittade på tv så mådde jag inte bra och har känt mig risig nu en längre tid, tänkte att jag skulle ta puls och tryck när jag nu ändå låg ner. Trycket är ok men pulsen var nästan uppe i 100 fast jag låg ner, nä, nu är det hjärtat som går för fort igen. Det var därför bena blev som påkar igår när jag skulle springa, fick väl maxpuls bara jag lyfte knät lite högre än vanligt antar jag 😉 

Så jag gjorde som vi kommit överens om jag och njurläkaren, jag tog ännu en betablockerar och det tog inte lång stund så kände jag hur hela kroppen liksom slakade av och jag kände mig mer som vanligt och det var nog rätt många veckor sedan. Tvi vale jag måste ta tag i det här med hjärtat … men ska försöka hanka mig fram med tabletterna tills somaren är slut.

Nu ska jag ut och lufsa med Watson.

4 thoughts on “Debut i vassen

  1. humlina skriver:

    Solskens-hej i stugan!
    Ja visst är det obehagligt när pulsen stiger upp på de höga höjderna. Jag flåsar då för minsta lilla ansträngning….för mig går pulsen upp när blodtrycket går ner. Har haft ett för mig lågt tryck 100/58 i några dagar…nu är det sakta på väg upp i igen…. Hela kroppen känns helt slut och allt jag gör fodrar stor vilja för att genomföras.
    Hahaha…skrattar gott vid blotta tanken att se mig själv i bikini…skulle garanterat se ut som miss piggys tvilling….men jag beklagar mig inte för jag gillar mitt nya mulliga jag.
    Här har vi mycket snö kvar ännu, men barmarksfläckarna blir hela tiden fler och fler.
    Grannbarnen gräver kanaler för att hjälpa vattnet att finna nya vägar och naturligtvis kunde jag inte låta bli att delta med liv och lust. En fin livsdag önskar jag dig och din kompis Watson

    Så det kan bli så att man får den här typen av besvär som liksom stannar kvar och dyker upp då och då? Jag har en extraled i hjärtat som ska brännas bort för den stör rytmen, men det vill jag göra efter sommaren när jag förhoppningsvis är piggare och starkare i kroppen. Det tar så emot att åka in till sjukhus på en behandling nu, orkar inte med det ännu om jag bara slipper.
    Watson och jag har haft en fin dag vi har rört på oss och sen har vi vilat hemma.
    Kram

  2. synne skriver:

    Här sitter man i lugn och ro.
    Kaffet ångar, solen är inte helt med idag, men det är varmt. Verandadörren är öppen och hacka sitter och hackar på svålen.
    Han är inte så rädd längre.
    Nere hos grannen skäller hundarna. Det kommer en häst på vägen.
    Snart börjar väl Erri boffa med. Just nu ligger hon och passar på mig här.
    Vi ska ta en promenad lite senare. Kamera och goa skor.

    Du skulle varit här och slappnat av lite.
    Kramen Synnöve.

    Jag var faktiskt där hos dig när jag läste dina inspirerande rader. Nästan så att jag känner hästdoften … inte illa va?
    Där du sitter är du ju i essensen av livet och framförallt nuet som är så viktigt och lätt att glömma. Jag får påminna mig själv rätt ofta om att det är här och nu som gäller, inte kan man leva i väntan på det som ska komma. Man bara måste inse att livet det är det som vi lever till vardags, det som rinner iväg utan att vi märker det. En dag har man bara blivit äldre … barnen är vuxna och barnbarn får man med lite tur och då först inser man att det där aktiva livet när man verkligen var mitt i … det tåget har redan gått. Tror att jag njuter mer av stunden och det där lilla livet idag mer än någonsin tidigare.
    Ja tack, jag tar en påtår till och du, smaka en bit till av sockerkakan jag tog med till oss.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s