Ett foto när jag var mig själv

Idag fick jag ett foto på mig själv inne på facebook, jag blev så glad för det var verkligen jag som tittade tillbaka på mig själv. Mötte en mamma Kristin vars dotter hade fått en ny njure för tre år sedan, de var här för årliga kontroller och vi passade på att träffas på stan och fika, det var Kristin som tog fotot. En väldigt mysig dag.

Med tiden har jag förändrats utseendemässigt av hela njurhistorien, men fotot jag fick idag är jag, så som jag ser mig själv. Det är den här Maggan jag vill visa och vara, glömma den här tjockblobben som jag har blivit.

Min vän sa idag  att jag skulle leva på som vanligt för det här kommer att lägga sig med tiden, man går ner till slut, cortisonet lugnar sig i kroppen eller om det är kroppen som vänjer sig. Bara jag inte har för brått,  jag kommer att röra mig mer och mer. Våren, sommaren och gåbandet kommer att göra det för mig. Men jag klurar ännu på vilken diet jag borde hålla, vad som kunde tänkas funka för mig för evigt. Jag älskar bröd och har så svårt att tänka mig ett liv utan det, vad gör man när de säger att man måste sluta med bröd, potatis, spagetti och allt vitt mjöl, socker … ser ju inte så märkvärdigt ut så här. Men jag vet att det är en pärs bara att ta sig igenom en vecka utan något sött. Sötsuget kommer alltid efter att jag har ätit mat, vad att göra?

Det är nog 3 år sedan jag såg ut som mig själv.

7 thoughts on “Ett foto när jag var mig själv

  1. Synnøve skriver:

    Hej och godmorgon.
    Kul med en bild på dig.

    Det är sant det, det tar tid för kroppen att ställa om.
    När jag gick på överviktskliniken här så jämförde de att gå ner i vikt med att stoppa och svänga en stor båt. Det är inte gjort på en kafferast.

    Jag har provat det mesta när det gällar mat, dieter, bantning och jag vet inte allt.

    Har kommit fram till att det som som funkar här är är vanlig mat.
    Men lagad på bra råvor. Smör, grädde och sånt.
    Undviker light produkter, sötningsmedel och sånt. Det gör att man ökar i vikt i stället.
    För sötningsmedlet triggar sötsuget.

    Försöker undvika godis. Inte alltid det lättaste. Jag älskar chocklad.
    Äter bröd, potatis, pasta och ris. Skulle inte fungera utan.
    Ute och rör på mig varje dag. Cyklar på trimcykeln uppe.
    Kort sagt jag lever som normalt. Tänker kanske mera på vad man stoppar i sig.
    Så det kommer nog släppa för dig med till slut ska du se.
    Stress gör att vikten ökar med, så inte stressa Maggan.

    Nu tror jag att jag ska fixa mig en kopp te, en smörgås och så läsa vidare.
    Maken sover, han kom hem vid 01 tiden i natt.

    Sköt om dig nu Maggan och ha en trevlig valborg.
    Kramen Synnöve.

  2. livsglimtar skriver:

    Som att vända en båt … låter som en träffande beskrivning och jag ska vara klok och göra som du skriver äta som vanligt men tänka mig för. Jag brukar stupa på min längtan efter riktigt bröd och anser att vi alla är allätare, man får väl helt enkelt tänka sig lite för.
    Valborg … hallå vakna säger jag till mig själv, jag tappar dagar rätt ofta och inser rätt sent att det är en helg som ska firas.
    Men nu för tiden gör vi inget speciellt på kvällen, förr när ungarna var små så drog vi iväg med alla andra föräldrar och deras barn. Då var det spännande för ungarna med elden och allt bus runt om.
    Så trevlig Valborg önskar jag dig.
    Kram

  3. Gun skriver:

    Vad kul att se dig, och vilken fin bild! Förstår att det måste vara jobbigt att inte känna igen sig själv i spegeln. Hoppas det är som din vän säger, att kroppen vänjer sig så du får bli dig själv igen.

    Sv: Lakritsen är god, men passar inte riktigt i en kaka tycker jag. Men de går att äta.:)

    Misstänkte att lakritskakorna inte var en höjdare, bra då behöver jag inte köpa dem.
    Kram

  4. frunatmaken skriver:

    Min mamma fick en massa cortison och jag minns att hon vare sig var nöjd med det runda ansiktet eller med att hårfärgen ändrades.

    Mitt hår blev ju helt risigt och från början blev jag så mörkhårig att jag inte kände igen mig själv när jag tittade i spegeln. Men nu är allt bortklippt så jag hoppas att det nya växer ut och ser ut som det ska.
    Jag har också sett tjock ut i ansiktet men det värsta har gått över, nu är det resten av kroppen kvar och så vatten i benen som inte heller är så skönt att ha.
    Trevlig Valborg

  5. Angeli skriver:

    Tack för givande samtal igår! 🙂
    Kortet du lagt ut förstorade jag blev lite grynigt men du,
    du ser ju likadan ut som då ni var hit ju! Du var bara lite lätt rund i ansiktet då och du såg söt ut men inget annat som märktes av viktökningen.
    Men jag vet, vad andra ser och vad du vet är 2 skilda saker! 🙂

    Kram och höres snart igen!

  6. Daniel skriver:

    Hoppas kroppen vänjer sej å du blir det lik
    Tänk på att du lärt dej en massa visdom – att ta vara på livets stunder, att få vara frisk etc…!! Inte alla förunnat

  7. anne skriver:

    Fotot ser jättebra ut och det bästa med fotot är att du är så glad!

    Att väga mer än man vill är skit, jag gör det, men jag tänker inte låta det förstöra allt. Låt vara att sommar och solande och badande inte är några höjdarsituationer, men solande har jag aldrig varit intresserad av så det är ingen stor sak. Stor sak är väl det jag känner om mig själv just då, men jag försöker styrsla det.

    Att gå ner i vikt är svårt. Lätt vore det om man inte gillade att äta, lätt vore det om man inte hade någon medicinsk situation som försvårar det. Dieter ger jag inte mycket för, vikt är lika mycket en fråga om inkomster och utgifter, som vilken budget som helst. Synnöves tankar kring ätande skriver jag under på vilken sekund som helst.

    Vilken härligt peppande systra mi text, tack för omtanken och det kloka orden. Min dotter ringde idag vi ska gå ihop i en GI-pakt med början på måndag. Vi ska peppa varandra och försöka gå ner tillsammans. Ingen av oss vill avstå från allt men GI är nog det närmaste man kan komma en relativt vanlig kost. Sen har vi båda tidningar och böcker med menyer så det vore väl sjutton om inte det hjälpte.
    Go Valborg och Kram från mig

    Du ska må bra, orka, känna dig stark och tillfreds. Om det betyder att du väger mer än du gjort, så so what? Du ska må bra utan att stirra dig blind på en siffra. Ja, siffran du kan stirra på, det kan vara hur långt du orkar gå, hur fort du orkar gå, inte där vågen stoppar.

    Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s