Herregud vad tänkte jag på?

Nu är vi hemma igen och det är konstigt nog alltid skönt att komma just hem. Campinglivet är så mysigt, snabbt glider jag in i ett lugnt tempo och njuter av väder, vind och grilloset som lägger sig över campingbyn vid middagsdags.

Igår fick vi en fantastisk dag med bara …… sol.

Min vän Carita kom i lördags med sin husbil lastad med två systrar, trevligt att träffa dem alla, kaffe drack vi och resterna av min födelsedags chokladtryffeltårta tinades  och vispades grädde till, skar lite färsk ananas och gick på besök. Underbar eftermiddag.

Men det kan vara väldigt farligt att bo i husbil … min livsviktiga medicinering tas två gånger per dag och här hemma har jag en klocka som ringer för att minna min om det som jag bara inte får glömma. I husbilen vaknade jag i morse och fick en chock när jag för första gången glömt den medicin som ska hålla njuren kvar i min kropp. Jag öste in gårdagens sista dos och morgonens första och kände hur jag fysiskt rös av rädslan att ha gjort något så tokigt. När vi kom hem så ringde jag till avdelningen och frågade läkaren hur jag ska medicinera ikväll och fick reda på det. Syrran jag pratade med sa när jag ojade mig över att ha glömt bort det hela och hur rädd jag blev ”att vi är otroligt bra på att komma ihåg vår medicin”.

Jag har varit så sjukt noga för det är tiden mellan doserna som är viktig, det är mitt liv det handlar om fast jag så klart inte tror att njuren poppar ut för att man glömmer en dos, men det får bara inte hända. Det är så att vi som har organ ändå hela tiden lever med vetskapen om att det vilken dag som helst kan ta slut med det fungerande organ vi har fått. Inte går vi omkring och tänker på det hela tiden, men vi är nog alla väldigt medvetna om varje välsignad dag vi får med ett fungerande organ. För mig är det självklart att sköta mig till 100% det är banne mig en skyldighet jag har emot den vän och välsignade själ som har skänkt mig sitt organ.

Men jag har hört och läst att det finns en hel del som inte sköter sig och får både två och tre organ och det gör mig så förbannad. Bryr man sig inte kan någon annan få organet, en som vårdar sig och förstår att det är en gåva någon levande eller död har skänkt.

Det får väl vara dagen rysning från min sida. Har fått migränflimmer som blev en dov huvudvärk, ingen man tar piller för men ändå inte kul att ha.

12 thoughts on “Herregud vad tänkte jag på?

  1. Herta skriver:

    Hej! Nu var det ett tag sedan jag tittade in här på bloggen. Jag lever med en njurtransplanterad man, vi levde ihop under många år även när han hade dialys så jag har varit med ett tag….det är lätt att glömma fast man inte får och skall men det finns många hjälpmedel att ta till och ta hjälp av. Programera mobilen som jag läser att många andra också sagt här på bloggen.

  2. livsglimtar skriver:

    Hej Herta … kul att höra ifrån dig igen. Jag har två larm som talar om när det är dags, blev bara inte som vanligt när vi bodde i husbilen över helgen. Men det ska bli ordning även där resten av sommaren. För den delen, hur mår din man idag?
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s