Man ska aldrig säga aldrig

Aldrig att jag sätter mig på en campingplats en midsommar … hm, var tror ni jag sitter nu? Skulle kunna skriva mitt i spenaten men det är mer lämpligt att skriva mitt i myggriket. Jag är så tacksam över mitt sista inköp, badmintonracket jag skrev om tidigare. Jag lovar att det är kanonbra, det blir bara damm kvar av myggorna och vid träff exploderar det med en smäll. Första gången hoppade både maken och jag högt, men så nöjda vi blev … mygga puts väck. Om jag tog racket med mig på en promenad så skulle nog någon ringa 112 i tron att jag släpade omkring på sprängmedel … allmänfarlig framfart kunde man nog åka dit på.

Jag menar kan man åka dit för att man kör snabbare för att släppa fram en ylande ambulans så kan man nog åka dit för att smälla ihjäl mygg. Sen undrar polisväsendet varför de inte är så poppis. Tänk att bli av med körkortet för att du släpper fram en ambulans + böter. Är det 70 väg så är det enligt den oflexibla paragrafryttare till trafikpolis, inte konstigt att man har svårt att känna trygghet och empati med svensk polis. Det som saknas är lite Kling och Klang och nu menar jag inte dumheter de bjöd på för den finns det gott om hos polisen, utan det empatiska draget och välviljan att gå sitt folk till mötes.

Jag hoppas att nästa ambulans på akututryckning har den där polisens släkting i bilen och åker på en 70 väg där det inte går att köra om framförvarande bil. Gissa om polisen om han låg framför ambulansen hade kört över 70 för att snabbt komma fram till en möjlighet att släppa förbi ambulansen (om det var hans familj det handlade om).

Midsommar ser ut som förväntat … moln och förmodat regn, myggen jublar och vi kurar inne i husbilar, tält och husvagnarnas förtält. De vuxna springer omkring med dunkar för att fylla vatten, latrintankar som ska tömmas, disk som ska diskas, de som lever är barnen. Jag har skrattas så gott åt en liten knodd på så där ett år som tultar ut och in i förtältet, han är så söt och syskonen donar med den lilla, det ser så mysigt ut. Barn de badar oavsett väder och kyla, igår trampade föräldrar iväg sent på kvällen med badbåtar och ringar, ungarna hoppskuttade utmed vägen till havet. Vi campar vid en vacker plats, Rullsand Bad och Camping i Skutskär ligger i ett naturreservat, strandet får mig än en gång att tro att vi är utomlands. Lång sandstrand efter Östersjön vid Dalälvens utlopp, det är nog väldigt kallt att bada här, mer än otroligt vackert.

Så sitter jag här i husbilen och känner vadå? Som en betraktare när jag tittar på alla andra som campar runt om oss. Det är vilsamt att bara kunna kliva ut och sätta sig vid vårt bord med den nya waxduken med de tunga katterna som hänger i varje hörn för att duken ska stanna kvar. Men tomheten slog mig igår med en enorm kraft, ni vet när man äntligen är i mål och ska njuta sitt otium heter det väl, så infinner sig en rastlöshet och en tomhet. Jaha, nu sitter jag här helt levande och ska njuta av livet. Njut för f*n … men jag suckar över att vi inte fick till sommarvattnet i bilen till duschen … kallt vatten ät tusan så kallt att duscha i, klart jag kan gå upp till campingens dusch, men jag drar mig av lite olika orsaker som mest handlar om mig själv. Sängen är skönare att sova i efter vårt byta av bäddmadrass, men ännu får man liksom klättra upp då den är högre än en vanlig säng. Sängen är för smal för att kännas som en hit, sover knackigt men efter ett par dagar brukar jag vänja mig. Mycket gnäll här från bana 2 men det är inte husbilen det är fel på snarare mig själv som inte har landat mentalt ännu.

Folk börjar nu springa omkring med saxar för att skatta naturen på sin blomstrande kraft .. det är midsommarstång och kransar som ska tillverkas. Runt oss är mest barnfamiljer och jag ställer in mig på en relativt lugn midsommar. Aktiviteten står barnen för de leker och far omkring oss mest hela tiden, en familj  den där lilla gossen tillhör har fyra barn och jag är så imponerad av föräldrarna. De har gjort så mycket med sina barn under den här korta tiden … cyklat, badat, lekt, duschat och donat. Nu har pappan hämtat grönt och blommor, mamman binder kransar till alla i familjen. Så där höll jag och maken på när våra ungar var små … alla barn får inte en sån uppväxt tråkigt nog.

Nu ska jag sätta mig ute en stund och hoppas att det inte börjar regna idag, ha

2 thoughts on “Man ska aldrig säga aldrig

  1. Angeli skriver:

    HEJ!
    Vad kul att se dej! 🙂

    Tror du blivit som jag, en betraktare…
    Jag njuter av det idag men det var svårt i början då man ju alltid varit först och fixat med allt.
    MEN, du kommer att hitta din egen balans med att vara mitti och betrakta.
    Andas och bara va så kommer det när det är dax eller en vacker dag så har det smygit sej på och du har hittat DITT liv och din takt. 🙂

    Sitt/ligger här och bara är, Janne är nere vid Sjöängen för att titta till midsommarfirandet av gamla vänner.
    Solen strålar men det blåser så värmen är inte för varm. 🙂

    Vad vi firar med idag är inte bestämt än, vi tappade bort allt i flyttyran…
    Vi tar det som det blir.

    Ha en skön dag nu och njut av att titta och god mat!
    Hälsa A så mycket och ha det fint nu!

    Kramar i massor och frid önskar jag dej! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s