Det finns sorger och sorger

När jag haltade (svullen fotled) efter Watson på vår tur så gick tankarna både hit och dit. Gick förbi balkongen där vår dotter nyss bodde, jag har nog för första gången upplevt en sorg för att ett av barnen har flyttat. Min inställning har alltid varit att min uppgift med barnen har varit att ge dem så bra plattform som möjligt för att de i sin tur ska kunna leva bra och självständiga liv. De har flyttat både ut och hem några vänder, men jag har inte en gång känt det där stora vemodet som rätt många föräldrar verkar drabbas av när sista flytten går.

Min egen mamma var bara så glad över att syrran och jag flyttade, det var nästan lite väl skönt att bli av med oss kände jag då, inser nu att det var hennes inställning till utflyttade barn som har styrt min inställning. På ett vis tycker jag att det är sunt att ungar flyttar och banne mig inget att grina över och beklaga sig över. Det är väl kul att fostrargärningen äntligen är över och man får sitt fria liv tillbaka.

Men likförbaskat har jag blivit ledsen och tårögd när jag har tittat upp mot dotterns gardinlösa svarta fönster. Sonens flytt var på många vis mycket jävligare för här sitter en farmor med tid för både en och två marsipangrisar till ingen nytta. 

Men nu bor båda så att de får klara sig själva till vardags med alla hämtningar och lämningar av sina ev barn på dagis och allt som de kommer att behöva hjälp med i framtiden. Jag kan bli så arg över att de är så korkade att de inte bor kvar där hjälpen finns … att de inte inser så många gånger de kommer behöva någon som hämtar, lämnar, tröstar, läser läxor, bakar bullar, bjuder på saft och mellis, har en extra nyckel, en kul film en regnig dag osv osv i all evighet amen.

Här sitter en farmor och kanske med tiden en mormor som inte behövs … men herregud vad är det för samhälle vi har skapat där alla ska bo så jäkla långt ifrån varandra att ingen har någon som helst nytta av varandra till vardags? Vad består livet mest av? Jo, vardag och det är i den vi alla är i behov av olika sorters hjälp i alla våra stadier av liv.

En kväll ”ringde” Tim till mig och sa ”Hallå Farmor” i telefonen, jag blir så glad och stolt att det inte är klokt, han är min livsluft och jag hoppas att jag får ställa upp tillbaka för honom med åren. Igår åkte vi in till Gärdet där gick tjejmilen av stapeln och marsipangrisens mamma sprang på fantastiska ca 52 minuter. Folkfest och härligt lagomväder med sol och inte så varmt.

Jag tog med mig ballonger och ballong uppblåsaren till Tim, det blev ju inget av med ballongerna på min ”ettårsfest” den blev ju ”inställd pga sjukdom”.

När han fick se oss i vimlet blev han så glad och när vi gick iväg till ett bättre ställe att stå på så vände han sig om hela tiden för att se att famom var kvar där bakom … han log varje gång han såg mig. Sen satt han i vagnen och jag satte mig på en liten trebent stol på sidan om och blåste upp ballonger. Han blev så glad, han klämde på dem, luktade och smakade på dem … en ouppblåst kramades grundligt i hans lilla hand. Jag älskar att se barn uppleva nya material, dofter och smaker.

8 thoughts on “Det finns sorger och sorger

  1. Znogge skriver:

    När våra barn var små arbetade våra egna föräldrar så någon hjälp med hämtning eller lämning och annat har jag inte haft. Men det gick det med. Men ibland kan jag känna mig lite avis när jag ser hur mycket hjälp en del får med sina barn.

    Samtidigt så kan jag tycka att en del unga föräldrar läger över för mycket på sina egna föräldrar. Men så länge alla trivs och är nöjda är det ju bra.

  2. livsglimtar skriver:

    När det gäller hämtning och lämning så är det mest barnet jag tänkte på inte så mycket mammans eller pappans bekvämlighet. Att ungen inte ska behöva vara så sjukt länge på en inrättning. Att ha en dag eller två när man hämtar barnet för att umgås några timmar före föräldrarna kommer hem.
    Det är ju inte meningen att farmor/mormor ska ta över föräldrarnas jobb vilket kanske en del gör.
    Själv har vi alltid fått klara oss själva när ungarna var små, vi har varken haft det ena eller andra som hjälp. Jag var hemma med båda mer än många andra, fattigt rent ekonomiskt men det var det värt tyckte jag.

  3. majapiraja skriver:

    Det finns ett stort värde i att få möjligheten att umgås över generationsgränser, att få vara med sin fammo och mommo. Så jo, jag håller med dig – helt klart!

    kram
    (Är tillbaka efter min bloggsemester)

  4. turez skriver:

    Av ditt inlägg så fick jag nästan lite skuldskänslor för att jag har flyttat 72 mil ifrån min ursprungsfamilj. Än har jag inga barn så jag vet inte hur min fader kommer att känna när hans barnbarn är flera mil ifrån och att han inte är den första jag frågar som kan vara barnvakt.

    Jag vet tror nog att jag som barn själv kan sakna att ha de nära om jag nu har barn och behöver hjälp liksom. Om jag har ett tajt schema någon dag, att jag vet att jag har någon där som gärna hjälper till.

    Men det jag vet är att tillfällena då mötena och passningarna verkligen sker kommer vara så speciella och så stora att det nästan blir en större effekt än om det sker med jämna mellanrum och morfar känner en belastning istället.

    Alla gör vi val i livet och jag tror inte att dina barn flyttar för att vara långt ifrån dig, utan för att vara där de tycker att de kommer trivas bäst.

    Kram

  5. livsglimtar skriver:

    Inte ska du ha dåligt samvete för att du har flyttat långt bort ifrån din pappa. Du har gjort dina val och mina barn har gjort sina, inte har det med att de vill bo långt bort ifrån mig att göra snarare att de inte är ensamma om att bestämma var de vill bo.
    Kram

  6. TT skriver:

    Mina barn har aldrig haft någon mormor därför var det underbart med en bra farmor som bodde några hundra meter bort bara när barnen var små.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s