Idag har jag pratat med marsipangrisen via webbkameran, gissa om det var mysigt att se honom. Han blev förvånad när famom dök upp i deras hem utan att egentligen vara där. Han är snorig och hemma för att kurera sig och tänk nu så många stunder vi kan ha där framför datorn framöver.
Watson går det bra med hans tass har svällt av betydligt och vi smörjer med kortison och matar med tabletter, kortionstabletterna gör att han dricker jättemycket vatten och som ett brev på posten blir han så kissnödig att han flåsar, stackarn. Inatt var jag ut med honom vid 02-tiden och gissa om han skvalade som en tik rent av.
Stackaren, det som är så jobbigt att vara kissnödig.
Ja, det är synd om honom, imorgon ska vi halvera dosen som tur är då blir det nog mer normalt.
Du har fått en award hos mig! 🙂
Wow jag återkommer till den imorgon är så inne i sömntablettens lull att jag nog får lägga mig horisontalt för natten.
Kram o Tack
Vilket fint rosa tema du har här på bloggen. Var några dagar sedan jag var inne och kikade hos dig och här var det förändring 🙂
Stackars lilla Watson. Det är verkligen inte kul att vara så kissnödig. Och att känna sig tvungen att hålla sig tills man kommer ut. Tur att du gjorde dig mödan besvärad och gick ut 🙂
Och webkameran och internetprogramet Sype är världens bästa uppfinning, lättare att hålla kontakten med människorna som bor längre bort. 🙂
KRAM
Du milde tid! Vilka kassar. Gäller att koppla greppet 😉