Kalejdoskop

… i barndomen tittade jag ofta i ett sånt, det var så magiskt att se hur bilden hela tiden förändrades av rörelsen. Idag tänker jag att livet är som ett kalejdoskop som av tidens flykt ständigt ändrar sig. Hela tiden är jag där i mitt genuina jag, men formen runt mig förändras ständigt. Jag anpassas, filas av och ner, men likförbenat är jag,  jag.

Åren går, skinnet rynkas och tyngdpunkten tar ut sitt, mot jorden dras allt mot sitt slut. Men kärnan där inne är jag i mitt renaste koncentrat.

4 thoughts on “Kalejdoskop

  1. PaljettenQ skriver:

    Å vad fint inlägg Glimten, jag blev glad av att läsa det. Jag har haft en jobbig tid med mycket smärta och fick energi av det du skriver! Tack för påminnelsen av att kika in på jaget, för den finns ju faktiskt där, bara man tittar efter *KRAM*

  2. livsglimtar skriver:

    Nu gör du mig så himla glad, att kunna med några ord lyfta någon annan är så fint att få göra, det mår jag så bra av.
    Nu lyfter vi och flyger ut en tur med vår gemensamma energi.
    Kram

  3. Humlina skriver:

    det var en vacker symbolik för tidens och formens föränderlighet och förnyelse….Kramis humlina

    Inte mådde jag ett dyft bra av blodets tröga tröghet….men det gick till sig efter ett lite längre tag. Åderlåten blev också jag…men var säker på att inget kan bli kvar i samma tillstånd. Vid första tappningen kändes kroppen så lätt och skön när blodet kunde flyta lite lättare igen. Önskar dig en finemangfin kväll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s