Detta pysslande

Läser i damtidningar om allt som vissa orkar göra inför jul, jag blir helt matt av allt hemgjort pynt de duktiga åstakommer. Ibland kan jag känna mig avis på kvinnor/män som orkar allt det där extra som får mig att sucka och säga åhh så fint, nämen har du gjort det själv … så vackert om dukade bord och annat som faktiskt förgyller middagar och möten. För visst är det väl så att man känner sig extra välkommen när man bjuds att sitta ner vid ett vackert dukat bord där någon har tänkt till och piffat upp det hela.

Vissa har inte bara öga för inredning de håller på tills det hela är klart, själv är jag hopplös på att först komma till skott sen att fullfölja. Mig händer det alltid följande; söker en viss lampa som naturligtvis är slut när jag äntligen kommer iväg för att handla. Det är då jag släpar med mig en lampa som inte alls är vad jag har tänkt hem. Visst har vi det fint hemma det tycker jag, men inte ser det ut som i inredningstidningarnas fotade hem, hur lever de i ett helt vitt spetshem med tre barn och hund? Jag fattar inte ett dugg … att leva med barn och djur innebär fläckar, grus och annat man inte ens vill veta namnet på.

För mig har det alltid varit viktigt att alla ska kunna just leva i vårt hem, jag har inte varit så strikt när det gäller hur familjen och andra sitter/ligger i sofforna. Soffor är väl till för att ligga i eller? Jag kan nästan inte sitta normalt i en soffa, mina ben vill bara dras upp i skräddarställning eller senare läggas ner i en vilsam pos framför tv:n.

Det har hackats i köksbordet både men skedar och gafflar av våra barn och andras på besök, det är rätt härligt med bord som visar att folk har vuxit upp sittandes där, även vi vuxna har gjort märken i bordet. Märken kan avslöja mycket om livet som levts … en gång i min ungdom bodde jag med en kille. Redan på den tiden sydde jag mycket (vilket jag inte gör just nu) blev så förbannad på tyget som inte gjorde som jag ville att jag kastade iväg en stor sax som ställde sig rakt upp och ner i parketten och bara darrade. Det var på den tiden mitt tålamod var uselt, ingen fanns i närheten när jag kastade saxen,  jag kan än idag inte fatta hur den lyckades ställa sig så rakt upp.

Minns en barndomskompis vars mamma städade nitiskt, hon kammade  mattfransarna och vi fick absolut inte gå på dem. Kan ju säga att det inte var speciellt trevligt att besöka det hemmet, hade fullt upp med att inte röra till eller trampa fel. Nej, sån städmani skapar ingen värme varken för familjen eller gäster.

Men jag har varit pedant och kan väl ännu drabbas av det hela … men nu finns ingen ork så var det med det pedanteriet. Men dottern hon har fått det hela med sig, jag hoppas att hon lugnar sig i tid, jag menar tiden man städar och fejar är väl inte bortkastad men inte sjutton är det värt priset av det man avstår ifrån för att tillfredställa gud vet vem mer än sig själv då, som jag då trodde att jag gjorde. Jag har vänner som verkligen inte är pedanter, inte bryr jag mig om det stormtrivs i deras hem, men tänker att jag inte själv vill ha det så.

I år är jag så glad att vi inte ska ha julen hemma … jag har skrivit en lista på det som ska handlas i helgen för att tillagas nästa vecka. Minimal lista för att vara vår jul och det känns skönt. Imorgon ska jag till Danderyd,  träffa njurläkaren, efter den träffen ska jag tappas på blod igen.

Fredag ska bli min bakdag, tänkte baka en mjuk pepparkaka och en kardemummakaka som jag ska skära i bitar och frysa in, jag är så trött på köpt kaffebröd och det är så enkelt när man har lite i frysen att ta fram.

Sa jag att jag var ner till frissan idag och klippte mig? Det håller på att växa ut nu och jag funderar på om jag ska permanenta det lite när det väl har växt färdigt på längden? Äh, det måste vara enkelt orkar inte trixa med håret så jag antar att det till slut blir en kort pageliknade frisyr.

Nä, nu ska jag ta en kopp te … lägga mig och läsa.

9 thoughts on “Detta pysslande

  1. Smörbollen skriver:

    Skön inställning och tänkvärt om möbler och städning. Kan själv känna pressen om vi får besök att hemmet ska vara perfekt, vilket det ändå inte är, men inte tycker man själv oftast något särskilt om någon annans stökiga hem. En gång överraskade svärfar med ett besök när vårt hem var i totalt kaos, disk från flera dagar och grejer överallt. Inte är han ordningssam själv, men jag tror nog att han blev lite chockad stackaren, usch vad jag skämdes… 🙂 Han har inte överrasknings-besökt oss sedan dess, hehe.

    Sköt om dig! Kramar!

  2. Znogge skriver:

    Vårt hem ser inte heller ut som det gör i inredningstidningarna men det är ett bra hem. Hundarna kan röra sig utan att vi är livrädda för en fläck här eller ett tassavtryck där. Visst hade det varit roligt att ha allt så matchande och genomtnkt men… Så blir det nog aldrig här!

    Kram

  3. MajaPiraja skriver:

    Det ska synas att man bor i ett hem – det ska inte vara en utställningslokal! Visst kan jag också drabbas av avund och djupa suckar när jag bläddrar i inredningstidningar…Men så tänker jag som så att hör bor jag – det här är jag och mitt hem. Här trivs jag. Då känns allt bättre.
    Märkligt att länken inte funkade…funkar det här då?

    kram

  4. TT skriver:

    Nej, vem vill bo i ett designat hem, vitt och kalt där man inte känner hemtrevnad eller får röra sej… man måste ju sätta sin egen prägel på hemmet!
    Jag städar inte ihjäl mej och jag pyntar inte heller ihjäl mej till jul… det kändes mer viktigt när barnen var små att det skulle vara fint och tomtar och grejer.
    Numer blir det som det blir och det går bra det med.

    Trevlig helg!

  5. -Nena- från dagboken skriver:

    Hej det var ett tag sedan.
    Jag har tittat in då och då men är dålig på att kommentera.

    Vi har inte heller ett hem som i en inredingstidning men i vårt hem kan barn och hundar röra sig utan att man behöver tänka på vad man gör mer än sådant vanligt uppförande.
    Min mamma var lite av en pedant innan och jag har inte ärvt det, tror att jag tröttnade på dammsugaren som barn då den jämt var framme.
    Vi har rent så det är ju inte det men så fort fåglarna skvätt utanför buren eller hundarna dragit in grus är jag inte där med snabeldraken.

    Ha det så bra!

  6. Livsglimtar skriver:

    Hej så kul att höra av dig igen, hoppas ni alla mår bra.
    Det gäller att ha en bra matta i hallen som stoppar allt som hunden + vi själva drar med oss in. Nej, jag dammsuger inte alls så fort det behövs fast jag har en sån där behändig sak som ständigt står på laddning.

    Kram

  7. PaljettenQ skriver:

    Jag har länge funderat på vem som orkar hålla det så där betongkliniskt städat att det ser ut som i designtidingar… Men efter att ha målat hallen kritvit så ser jag en fördel. Om det blir skitigt på väggen är det bara att torka av (om man ids) och rolla över lite ny färg. Prima enkelt!
    Däremot vill min man att vi ska ha lite saker hemma, ta bort allt onödigt pynt och textilier. Han drömmer om funkis och minimalism.
    Men det går inte, då får han bannemig städa oftare. Det går inte att ha hund och inte se den där hårbollen på golvet. Det krävs att man damsuger varje dag. OCH det, det ids jag verkligen inte. Nej, lagom ordnat är nog bäst. Det ska vara funktionellt, på sånt sätt att man orkar leva och bara vara också.

    Men på min önskelista till tomten i år finns faktiskt en minidammsugare som man kan fånga upp de där illbattingarna som rullar runt. De verkar dra sig till vissa samlingsplatser 🙂

    När du skriver om minimalism så skrattar jag och minns min pappa när vi satt i min första egna lägenhet. Jag vill inte ha så mycket saker sa jag … nähä, sa pappa ”jag kan se det” och så skrattade han. Vi satt på kartonger som stolar och hade en som bord till kaffekopparna. Så jag har nog alltid varit lite minimalist, men får ju röja ut och kasta rejält ofta för att inte få för mycket prylar.

  8. Daniel skriver:

    Mest hemtrevligt om det inte eunderstädat jämt
    jag får bara ångest då!
    Medelrent e bäst

    Det är väl det klassiska ”Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete”.

  9. Helena Palena skriver:

    Tror du är jätteduktig på både det ena och det andra. Men jag vet hur det känns med alla tidningar och inredningstips. Man blir matt. Men jag har kommit förbi det där. Kör mitt race. Det får bli dom det blir.
    När man var barn städades det nog mer. Minns att mamma bonade golven till jul. Det var så viktigt. Fin bild du har lagt in. Ta det lugnt! Det ordnar sig. Snart är det midsommar igen. Åh, gud så skönt! Så härligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s