Dagen jag aldrig verkar gå upp

Ska det här kallas vinter?

En söndag som blev så konstig att jag inte vet vad jag ska tycka om den. Vaknade som vanligt av väckarklockan som påminner om första medicinomgången. Gick upp tog min dos och sa till maken som skulle gå ut med Watson att jag går helt enkelt och lägger mig igen och sover. Men se det gick inte alls att somna om utan jag masade mig upp och åt lite frukost.

Låg i soffan och läste DN när maken och Watson kom hem … efter att han ätit  frukost så la han sig i soffan och så konstaterade vi att ”vi sover”. Att vakna vid nästan 14.30 tiden kändes så märkligt. Dagen är lika grå och blöt nu som när jag gick upp för att åter lägga mig, så tråkigt väder att det inte är klokt … som gjort för att sova i.

4 reaktioner på ”Dagen jag aldrig verkar gå upp

  1. turez skriver:

    Absolut en dag som går att sova bort.
    När den är så grå och trist. Tänk vad det kan göra med ens humör.
    Nu i veckan när solen sken, så sken jag ikapp med den. Så himla härligt 🙂

    Längtar till våren, av massvis av anledningar 🙂

    KRAM och sov så gott 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s