Försöker ruska av mig molnet runt skallen

 Jag tänker att jag ska sätta mig och skriva men skallen är som inlindad i bomull. Maken kom hem i fredags från sjukhuset och jag är så lättad över det. Nu är han sjukskriven denna och nästa vecka för att hämta sig och det behöver han verkligen. Nio kilo lättare och inte alls så stark som tidigare, tänk så fort man tappar sin muskelkraft … skrämmande.

Klart att jag vill finnas till när han är sjuk, mina dagar är inte alls så lugna som de är när han är på jobbet. Inte så att han kräver ett dugg men han som aldrig varit sjuk gör att jag höjer min energinivå för att avlasta honom. Han går ut med Watson för att återfå orken i kroppen och det är jag väldigt glad för.

Stickar gör jag, har flera par strumpor klara fast två par vantar saknar ännu tummar … kommer vilken dag som helst. Har klippt ut mönster och köpt tvillingnål tänker sy byxor till Tim. Jag bakar och donar rätt mycket och vissa dagar har det helt enkelt blivit för mycket för mig därav tystnaden, det går inte att skriva när skallen är tom av trötthet.

Mina dagar så här 1½ år efter njurtransplantationen är inte så lätta som jag inbillade mig att de skulle bli när jag var på slutet av njursvikten.

En vanlig dag börjar med att jag behöver två timmar på mig för att väcka min kropp. Den är seg och jag kan verkligen inte göra ett vettigt dugg under de där timmarna …

In i duschen och efter att jag har klätt mig så brukar jag flåsa så fruktansvärt att jag måste sätta mig en stund och hämta andan. När det är gjort så tar jag på ytterkläderna och redan där är jag flåsig igen, att böja sig och sätta fast sele och koppel på Watson får det att snurra i skallen så jag ibland får sätta mig ner och vänta på att det snurrar rätt.

Längden på vår promenad kan jag inte välja själv utan kroppens mående styr det helt och hållet. När jag har en dålig dag så blir det en kortare tur, magen börjar protestera vilket oroa mig och vissa dagar mår jag illa precis som under njursviktens dagar. Då är det brått hem och väl inne så ligger mina kläder och skor slängda i hallen i ett tätt spår efter mig in till toan. Watson brukar komma in och titta på mig och jag vet att han känner att det nu igen är en sån där dag.

Ursvettig, svimfärdig och flåsande lägger jag mig i soffan och väntar tills allt har lugnat ner sig. Gör lite lunch om jag överhuvudtaget är hungrig vilket jag inte alltid är under dagtid. Efter lunchen är jag så slut vissa dagar att jag bara måste lägga mig för att vila eller sova. När jag reser mig upp håller jag på att svimma coh får parera det hela med att böja mig fram eller sätta mig ner igen.

Jag har ständigt återkommande ont i handlovarna vilket är en biverkan … ådror och annat svullnar och det är inte skönt alls. Leder överhuvudtaget smärtar dagligen mer eller mindre, men värst är nog att vara så urlakad att man inte orkar vara som en vanlig människa. Huvudvärk får jag (som nu) när Hb är på väg upp igen, snart dags för tappning.

Varje dag väljer jag bort sånt jag vill göra för att orka ta mig igenom dagen. Det är svårt att förutspå när jag har en sämre eller bättre dag, jag fattar inte vad som styr det hela mer än väderomslag. Säkert svårt för familjen att fatta hur sjuk jag faktiskt är mest hela tiden de förstår inte att jag väljer bort så mycket som jag faktiskt gör. Sonen är nog den av barnen som just nu har en större insikt då jag både har varit ärligare mot honom och vi träffas nu oftare efter hans flytt till vårt område igen. Jag tror att det är väldigt svårt att förstå hur en sjuk kropp mår om man själv mest har varit frisk.

Tänker på alla gamla jag har jobbat med i många år, det har tagit tid för dem att klä sig, röra sig även sjukdom har satt pirra för deras lust till saker, ibland har jag nog som alla andra pressat på lite för mycket för att man inte förstår hur sjukt jobbigt det är när en kropp är svag och sjuk. Men mest har jag nog varit både tålmodig och kärleksfull när det har kommit till gamlas besvär. Till skillnad mot nu när jag blir så otålig och irriterad på gamla som sölar i kassan eller när de ska ta sig i eller ur en buss. Ja, jag har inte ork med andras svårighet nu för tiden har fullt sjå med min egen oförmåga.

Jag har valt var jag lägger mitt tålamod, kärlek och lust … Tim så klart, han är nog viktigast i mitt liv. Han skänker mig så mycket kärlek och skratt och det omvandlas till livslust för mig, visst jag kan vara helt sjukt slut när han går hem men det är livet för mig. Klart att de andra i familjen har min kärlek varken mer eller mindre mot förr, men det finns klart en liten kille som behöver en farmor så valet är inte så svårt.

Idag har vi varit iväg till Betsy´s choklad ett företag som fyller 85 år och firar det med 40% rabatt på sina smaskiga praliner. Ha ha väldigt lämpligt för min redan feta kropp och som om inte det var nog så handlade maken semlor till oss. Det var väldigt gott med första semlan för iår i varm mjölk.

Jag kommer nog att vara lite återhållsam med skrivandet ännu några dagar, men som vanligt får jag rätt vad det är upp farten.

Här kommer lite bilder på mitt lilla hjärtegryn och sen lite jag har stickat sedan sist.

 

                                                                                                      

  

 

Tack för idag slut för idag  ….   🙂

13 thoughts on “Försöker ruska av mig molnet runt skallen

  1. Bibbi skriver:

    Älskade vän! Tungt att höra att du har så jobbigt, og det är bra att du skriver om det. Tror många transplanterade har det tungt – visst blir vi Organfriska men allt annat runt om som biverkningar og slit og att kroppen inte vill fungera som vi ville tro, det är tungt och det sliter fysiskt og mentalt på en.
    Du har så rätt i det du skriver i ditt inlägg.
    Hoppas snart våren kommer og att det blir litt varmare och att du og din man blir starkare og friskare.

    Skickar dig många varma styrkekramar till Dig!

  2. Livsglimtar skriver:

    Bibbi du har ju verkligen kämpat med konditionen efter att du fick ett nytt hjärta, mycket imponerad har jag varit när jag har läst om alla dina fysiska övningar. För mig är det viktigt att göra det där som jag gjorde som frisk, laga mat, baka och gärna dela med mig av nybakt. Sticka och sy vilket jag nu håller på att ta upp igen, nästa vecka ska maken och jag åka in till en affär så att jag kan få köpa en overlock symaskin som jag har drömt om i evighet, det gäller ju bara att orka sy sen också 😉 för maskinen kostar som en vecka på lyxhotell i värmen så där 10`kronor. Drömmer gör jag om maskinen som både syr ihop, sicksackar och klipper kanten rak och fin allt på en gång. Tänk dig ett par små byxor till Tim, vilken fart det måste gå med när man väl har klippt ut bitarna.
    Så när jag inte orkar gå så mycket ute och aldrig verkar komma igång med
    träning som jag önskar så blir pysslandet så betydelsefullt för mig. (Man) jag kan inte leva om jag inte får vara kreativ så mycket jag bara orkar. Vad sjutton skulle jag göra om jag inte kunde pyssla med det här jag har skrivit om? Då tror jag inte ens antidepressiva tabletter skulle hjälpa, livslusten skulle nog vara bra låg. Jag blir hög av att vara kreativ …
    Så kära Bibbi så mysigt att du tittade in och tänkte högt ….
    Kram o Kämpa på!

  3. Bibbi skriver:

    Du har så rätt, varje människa finner sin egen väg till livskvalite… Kan lova dig att din symaskin kommer ge dig din livskvalite men gløm inte bort att ibland så kommer du inte orka med den heller og det är ikke hela världen..
    Du kämpar på og har funnit din väg og varje av oss må finna sin egen väg till att må bra men det är bumpigt att nå dit men ibland mår man så bra men ibland mår man så dåligt..Egentligen är det ju inte meningen att vi ska stoppa i oss alla dessa mediciner og tror att kroppen protesterar på olika sätt hos oss alla.

    Du kämpar på bra.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s