Klev upp tidigt för att ta mig iväg och lämna blodprov … redan kvällen innan kollade jag busstiden.
Grejen var att maken hade tidig tid hos först tandläkaren och direkt därpå en tid till husläkaren där jag skulle lämna prov. Med en gnutt flax skulle han kunna köra mig hem.
Men jag är ju som en idiot tidigt på morgnarna så jag klev på fel buss och fick hjärtsnurp när jag upptäckte det hela. Tursamt nog satt det en tjej bredvid mig som talade om vilken hållplats jag skulle kliva av på för bussen skulle gå direkt till Ropsten efter den hållplatsen. Jag blev så nervös … att gå så passa långt var inget jag var ett dugg inställd på vid den tiden, sen blev jag stressad för att maken och jag eventuellt skulle träffas. Av klev jag och gick och gick … längre än på väldigt länge … kom till ännu en busshållplats där andra bussar gick förbi så att jag kunde hoppa på en och åka några hållplatser.
Maken var klar sedan länge och hade åkt iväg till sitt jobb, han är friskförklarad nu men han har dock ännu problem med värk och svullnad i ben och fötter, men det ska ge sig med tiden.
Jag köpte en nybakt fralla på vägen hem … gjorde en god smörgås med brie och salami till latten, sen somnade jag i soffan vid 11-tiden och sov till 13.30 då var jag tvungen att gå upp då C skulle komma över och plocka med sig många av alla de ”andliga” böcker jag har sorterat ut.
När jag gick här hemma och försökte vakna till ringde sonen och undrade om Tim kunde vara hos mig några timmar, han är pigg igen och ska på dagis imorgon. Så klart han fick komma … så efter att C och jag hade fikat och pratat så kom gullungen, snorig som vanligt höll jag på att skriva … men pigg så in i norden.
Vi har läst böcker och lekt massor av olika lekar, lagade middag gjorde jag åt både sonen, Tim och maken … mysigt.

Något har hänt i min kropp sedan jag fick byta en medicin och sluta med en .. jag mår bättre, orkar lite mer men har svårt att ännu känna in rytmen i det hela.
Du låter som en kopia av mig, jag blir också vimsig ibland eller jag menar ofta. När det blir så brukar jag skylla på medicinen. Det sista du skrev låter ju väldigt trevligt, att må bättre om man byter till annan medicin. Jag kan se framför mig när du och Tim leker, ni verkar ha det så mysigt ihop.
Kram
Bettan … det är knepigt med den här virrigheten, tror inte folk riktigt fattar hur omfattande den är från och till. Jag skyller också på medcinerna för jag har haft en stjärnklar skalle som med lätthet höll många trådar i luften både egna och andras.
Jag är inte sån att jag tar fel buss … det är någon jag har blivit med sjukdom och medicinering, kanske ska man tillägga ålder också .. ha ha 🙂 snart är det helt kört med skallen.
Ja, igår hade vi det så mysigt Tim och jag, funderar på att gå ut till parken om de kommer ut där under eftermiddagen så jag får en liten dos av honom även idag.
Kram o fin helg till er båda
Tur det ordnade sig med bussen. I vår stad kan jag inte alla nya linjer så jag skulle garanterat hamna fel.
Härligt att du känner dig piggare.
Kram och fin helg!
Usch, så jobbigt. Jag har också gått på fel buss ett par gånger. Jag blir så stressad av sådant. Särskilt om det är så att man har en tid att passa.
Tur att du kom hem sedan och kunde hämta lite krafter innan livet fortsatte att rulla på med lite besök osv.
Ta vara på orken medan den är här.
Kram
Skönt att medicinändringarna blev till det bättre! Hoppas att du klarar dig från Tims baciller. Ha en skön helg!
En tröst i sammanhanget – det finns inget värre i min värld än oväntade promenader. Dubbelsuck! Härligt att medicinen funkar 🙂
ha en fin helg!