Pappskallen

Önskar jag att jag kunde säga redan nu

Eller häck väck våt fläck … knäppa med fingrarna och vara inne i en ny dag.

Det är måndag, borde räcka att skriva så men den här tar priset. Seg deg i kroppen, magen in och ut … kaffelatten nybryggd föll med min klumpiga hjälp rakt ner på golvet under databordet. Ja, jag är tacksam att den inte föll över tangentbordet … men vet ni hur mycket det är i en kaffelatte? Jag menar när den har spridit ut sig över golv, stol, tapet och allt annat som tillfälligt boar under bordet. Cirka två stora hundhanddukar blev blöta både här och där, själv svettades jag mer än vanligt och svor så det osade.

Dagen är inte slut än, senare ska jag åka buss med Watson som ska lämnas in för frissering och dusch. Det finns tillfällen för allt möjligt dumt att hända …

Helgen har maken fyttat möbler och jag har haft sunkiga dagar när kroppen som vanligt inte vill som jag vill. Det är verkligen svårt att se maken släpa runt på möbler i den här ommöbleringen som jag har tänkt ut. Förr kunde maken komma hem från jobbet och undra om han hade klivit in i fel lägenhet. Fick jag ett ryck så möblerade jag om samtidigt som jag skurade och fejade hemma, sån var jag när orken fanns. Om man alltid har tittat på andra som sliter då kan man med gott samvete ligga kvar i soffan och njuta av att slippa anstänga sig, men är man en sån som jag var så mår man inte bra när andra sliter, jag vill hjälpa till. 

Syrummet börjar hyfsa till sig … bokhyllorna är utrensade och jag har som närmaste uppgift att vika alla mina tyger och lägga in dem i de tomma bokhyllorna. Så bra att se vad jag har för färger och material hemma, igår sydde jag en ny mössa till Tim för den första blev för trång över öronen. Men denna gång tog jag i för mycket så sonen gick glad hem med en ny mössa på skallen. Det var ju själva f*n rent ut sagt …. ska sy ihop en tredje och den ska bli perfekt till Tim. I helgen blir det nog en sväng till IKEA, fast jag vore glad om jag slapp. Vi måste ha lite hyllor och papplådor att förvara saker i.

Det jag gör nu för tiden mest av allt är att glana runt i bloggar där kvinnor visar upp allt de har sytt eller stickat, jag har blivit som hypnotisierad av dessa människors kreativitet. Samtidigt som jag får se vackra saker så drömmer jag om allt fint även jag ska kunna göra när syrummet väl är klart. Det var länges sedan jag sydde och man blir faktiskt riktigt ringrostig, glömmer sånt som var så självklart förr att man inte ens visste att man kunde det hela.

Igår kom sonen och Tim hit för vi skulle äta våfflor, jag gjorde ett eget recept som blir frasvåfflor, riktigt gott blev det. Jag kan ju säga att farfar kan gossen säga hur många gånger som helst svårare är det med farmor, just nu går jag under namnet tarmor … ok, jag tar precis vad som bjuds bara jag får vara med på ett hörn. Vilken barnslig lycka det var att bli tarmor, kunde jag väl aldrig ana att det skulle ligga så otroligt mycket känslor i den rollen.

Nu måste jag vila en stund före Watson och jag ska iväg … ha det gott alla ni goa vänner.

3 thoughts on “Pappskallen

  1. turez skriver:

    Vad mysigt det låter med ett eget syrum.
    Jag ser för mitt inre hur du sitter där vid en symaskin och skapar. Som i en bubbla. I ditt eget lugn.

    Jag älskar att skriva och läsa. Jag önskar att jag var bra på att måla. Min önskan är att ha ett eget rum till min befogenhet där jag kan göra just de tre sakerna. Skapa, vara kreativ.

    Du får ta allt pö om pö. När orken faller på.

    Det där med barnbarn. De som har dom, avgudar dom. Livets efterrätt sägs det. Jag som just är på G att först få ett barn och alla känslor som kommer med det kan inte riktigt förstå hur det då känns med barnbarn. Om den känslan är mäktigare, eller snarlik. Verkar härligt med både barn och barnbarn i alla fall 🙂

    Kram på dig

  2. livsglimtar skriver:

    Det största som hänt i mitt liv är mina barns födelse och allt liv som hör till att bli mamma. För mig finns det inget som kan slå den delen av mitt liv.
    Barnbarn är allt det där och lite till, nu njuter jag mer på ett vis det inte alltid fanns tid till när ungarna var små. Det är som om jag nu förstår hur stor gåvan är att få ett barn, kunna vara nära och följa med, en ynnest är vad det är …
    När du ligger där på BB nyförlöst och oavbrutet tittar in i din bebis ögon då är du en bit på väg att förstå något stort i ditt liv och din utveckling.
    – Syrummet är stort för mig, jag längtar så efter att få sitta där i min bubbla och vara kreativ, ha P1 på och lyssna till samtalen de för … ta del av andras berättelser och samtidigt göra något med händerna.
    Kram gullunge

  3. TT skriver:

    Min son sa mamu om farmor och vava om farfar långt upp i åldern, haha.

    Jag älskar också att möblera om men har liksom inte orken längre för det straffar sej i ryggen sen. Tänker på hur jag kommer att sakna mitt hobbyrum när vi flyttar… hur ska mina tyger och pärlor få plats i en hylla!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s