Tänk att en tossa kan göra mig så glad

Nu blommar det … verkligen, när jag gick kissturen med Watson så njöt jag av vitsippor och blåsippor en sån rikedom att jag blir tagen. Tänk att jag ännu vid 57 år ålder ännu känner mig upprymd och förvånad över vårens intåg.  Inte kan man tro när snön ligger meterhög att det finns växter som bara vänta på att få blomma igen.

Igår var jag till optikern och blev testad … ”du skelar” sa hon och så fick jag en remiss till en specialist med bättre medel att undersöka just denna defekt jag nyligen har fått, en skelning som inte syns. Så mina nya glasögon får vänta ett bra tag på att bli verklighet … jag funderar efter några år av lila bågar på att köpa turkosa … inte vet jag, vi får se vad det blir. Sen flängde jag runt som en galning, gick ner till vårt centrum, både bibban, apoteket och en bokaffär stod på listan. Jag var så glad över att hitta bebistosser på Lindex … efter tips från en annan matte vars hund har haft samma problem som Watson. Dessa tossor sitter perfekt på tassen när han är inne, skydd måste vi ha på för att han inte ska slicka sönder svullnaden, nu slipper maken varje kväll byta dyrt bandage. Äntligen ser vi att det hela går åt rätt håll och tossan är perfekt, 39 kronor för 2 par istället för att köpa dyrt bandage om och om igen.

Synd att jag inte har lyckats dressera Watson att gå på toa

När maken kom hem åkte vi till stora härliga bullriga familjen vars näst yngsta fyllde tonåring. Som vanligt bjöds det på många skratt, verkligen en trevlig kväll. Jag hade även med mig en peng i kuvert till yngsta sonen och ett par stickade strumpor, tror det var maken som låg på sjukhuset när han fyllde år. Den yngsta med sina vackra bruna ögon som djupa brunnar … mellan oss lever kärleken. Jag fick lova att vi skulle ses snart igen och jag känner att det är så sorgligt att vi inte ses så ofta.

Jag vet inte om ni känner som mig ibland när det gäller en del barn? Det är inte det att han behöver mig för att hans föräldra på något vis brister, näää aldrig i livet utan det är som om vi har ett eget band mellan oss som gör att han/jag har ett behov av att bara vara där lite nära, prata, fantisera, läsa högt och bara mysa.

Att få vara den där vuxna som en period (när han föddes bodde vi grannar) hade lite extra tid att se, tid att lyssna att bara vara, sånt där som man som förälder mitt i smeten inte alls har så gott om tid för. Det är nog det som har bundit ett kärlekens band mellan V och mig. 

Nu har jag lita att pyssla med, ikväll kommer min vän som köpte de första två skåpen och köper även det sista. Tänk att jag kände det när hon var här första gången och hämtade skåpen. Ibland känner jag så tydligt hur det kommer att bli att jag blir lite full i skratt, men det går ju inte att säga till andra hur jag tänker. Allt för ofta har jag siat rätt om både det ena och andra … snacka Saab, bara visste att det där kommer inte att gå. Varför envisas med något som förmodligen redan har gjort sitt och varför slösa med våra pengar på privata ägares problem? Fattar inte varför vi ska gå in och betala allt som börjar halta med våra surt skattade pengar, dem ser vi aldrig röken av sen. Kanske skulle vi öppna bank och gå dåligt så kan staten (vi) betala det hela och vi som bank behöver aldrig betala tillbaka hur bra vi än går framöver.

Nej nu ska jag sätta igång ….

3 thoughts on “Tänk att en tossa kan göra mig så glad

  1. Znogge skriver:

    Mellan vissa personer uppstår det speciella band. Det kan vara släktingar men också bara vänner. Vet inte vad det beror på men det är väl något speciellt som gör att man känner så. En själens gemenskap…

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s