Faller handlöst i trappan

Plötsligt när jag är på väg ner i tunnelbanan faller jag handlöst över näst sista trappsteget ut över den lilla trapp platån mellan översta och nedersta trappan. Klarade mig galant höll jag på att skriva, men det är inte särskilt galant att stå där på alla fyra och försöka rafsa ihop de saker som spritt sig ur min påse.

Jag hörde hur alla som gick bakom mig lät … ooohhh ojojoj huhu ooo i ren förskräckelse för man blir ju verkligen rädd när någon drösar i backen så där. Flera dök upp och ville hjälpa till, jag tackade och sa att allt gått bra. En dam kunde tala om hur konstig man blev i kroppen när man faller så där och jag kunde bara hålla med.

Vad som hände? Det undrar jag också, uppfattade aldrig sista trappsteget … benen bara vek sig. Vilken tur att jag inte gjorde mig illa tänkte jag när jag tog mig ner till perrongen.

All min oro för att ta mig hem själv kunde ta sig i dalen … här kom tunnelbanan som på beställning …. byte vid Östermalstorg, nu börjar jag känna mig som förr … gör inget annat än åker tunnelbana och rör mig obehindrat mitt i smeten… bussen vid Ropsten, en rundtur på halva ön för att komma hem, tåget hoppade jag över för det är så långt att gå nu när de har spärrat av hemvägen med diverse byggen. Sätter nyckeln i låset och luften går ur mig … det är en stor lättnad att vara hemma.

Klart jag snarkade i soffan efter lunchen …

Själva läkarbesöket gick galant fick bara släppa in en gammal farbror före mig, han kom in akut … det gjorde inte mig ett dugg att vänta. Minskning av kortisontabletterna till 1½, det börjar kännas bra nu med sista nedtrappningen av pillerutterna. Tre månader till nästa besök … mötte en bekant på vägen ut som gick på kontroll två gånger om året, men dit kommer inte jag att komma, hon har sina njurar kvar.

Igår hämtade jag Tim på dagis och tur som en tok för honom grävde en bekant till oss upp ett av snö sönderkört cykelställ med grävmaskin och lastade allt som kom loss på flaket av en lastbil. Där satt Tim och jag på en bänk, han var helt hänförd av alla rörelser grävmaskinen gjorde, för att inte tala om dunsarna när det hela landade på flaket. Väl hemma hos oss fick vi stå i fönstret för att inte missa något. Men innan vi kom hem så såg vi en död svala i gräset, ”den är död sa jag, den ramlade ner från himlen och gick sönder” … ha ha ja, hur ska man förklara för en så lite grabb? Han konstaterade enkelt att det var ett plåster som behövdes … ha ha, han får mig att skratta så gott.

Sen skulle det badas för skitiga blir de i kortbyxor under all lek ute, men det var inte så kul när det kom till kritan. Jag vet inte vad han fick för ryck, men jag tog en plastburk och skopade vatten över honom och tvålade in honom, för han var för skitig för att slippa bada.

 Äta middag … gjorde jag, han hade inte tid eller lust den lilla skitungen, jag bjöd honom senare på olika sorters bär, blåbärt är ju väldigt poppis om jag säger så. Inte kunde jag låta bli att säga blåbärt jag heller för det låter så härligt när han säger så, det lär gå över. Sen när jag låg i soffan och läste tidningen så står han vid mig och säger att han ska upp till mig (han säger så när han vill bli uppburen) Men vadå säger jag, du kan inte komma upp när jag ligger … men se det kunde han och satte sig på min mage och körde traktor över halva mig.

Om ni bara visste så mycket man kan ha en farmor till …

6 thoughts on “Faller handlöst i trappan

  1. Smörbollen skriver:

    Haha, vilket härligt barnbarn du har! 🙂

    Skönt att läkarbesöket gick bra, men tunnelbane-incidenten hade du nog klarat dig utan. Tur det ändå gick bra!

    Hoppas du nu får en skön och vilsam kväll!
    Kram!

  2. livsglimtar skriver:

    Ja, otäckt var namnet. Barnbarnet är det bästa i livet, han var nyss in här en sväng, pappa hans tvättar i vår maskin ibland. Idag har Tim varit på Skansen så det var mycket djur han skulle berätta om, men mest spännande var nog ändå grävskopan som nu står nära vår port.

    Kram

  3. livsglimtar skriver:

    TT … han är faktiskt väldigt klok och har lätt för att fatta hur saker hänger ihop. Han lyssnar så intensivt när jag berättar för honom .. ögonen hänger fast i mina tills jag har pratat klart. Sen använder jag hela kroppen för att han ska förstå och det är väldigt roligt när man sen ser honom berätta hur även han anväder kroppen för att göra sig förstådd.
    Klart du får en egen marsipangris rätt vad det är.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s