Knepigt med vänskap, tror jag

Kvack!

Midsommar och för den delen många andra överreklamerade helger är skönast när de är avslutade. Ledigheten i sig är det inte fel på möjligen alla förväntningar som följer med den.

Vi firade med matjesill och den lilla pärlan till lunch med sonen och Tim. Lillgrabben fick varmkorv med bröd och var glad över det, för varje tugga mmmade han som tecken på att det var gott. Lite majtesill ville han smaka på, för den delen vill han smaka på allt han inte har på sin tallrik och det är klart att han får. Matjesillbiten åkte ut med en farlig fart, jag är övertygad om att han till nästa år äter det med aptit. Han äter konstiga saker för sin ålder, i mitt kök mmar han och stoppar in surkål med hela handen i truten, så gott är det tycker han.
 
Efter vår lunch åt vi jordgubbstårta till kaffet och sen blev det lugnt här hemma. Jag hamnade i koma i soffan och var nära på oväckbar under resten av eftermiddagen, veckan har varit lång och full med aktiviteter. Begravningen i onsdags var en lugn tillställning med de närmaste vännerna och familjen. Tänk att det alltid är skönt när det är gjort, speciellt för hans fru. När jag satt där kändes det så ofattbart att han låg där i kistan, kanske är det fler som tänker dessa tankar när man sitter där och tittar på kistan.
 
Eftermiddagen vilade jag … sen kom marsipangrisen med sin pappa, vi skulle vara barnvakter. Efter middagen gick vi hem till sonen med Tim, han fick leka en stund och sen var det tandborstning och blöjbyte som jag sa att farfar fick sköta denna gång. Fast jag talade om hur blöjorna skulle sitta satt de bakofram enligt sonen dagen efter. Tänk så befriande lätt det var att sätta på en sån där plastsnibb som våra barn gick omkring med, där var det inte svårt att göra rätt. De nya blöjorna luktar aldrig kiss på samma vis som våra barns blöjor gjorde och så håller de sig ”torra” väldigt länge, så visst händer det saker i blöjbranschen.
 
Vi smider inte så många planer inför vår semester som skulle börja på måndag men får starta på tisdag då maken måste in och dra ett varv om något på jobbet. Båda ungarna har ledig samtidigt som oss så vi ska nog umgås en hel del. Några vänner som hört av sig vill träffas och vi får väl fundera lite över när det hela ska gå av stapeln. Det här med vänner …jag blir inte klok på vänskap, ena stunden hörs man ofta och sen är det som om de har gått upp i rök. Men visst får de som de vill, vara utan kontakt, kanske tycker de att vänskapen har gjort sitt eller att den är mest betungande på något vis.
 
Att höra av sig behöver verkligen inte vara så att nu har jag ringt nu är det din tur … men blir det min tur lite för ofta så brukar jag vänta med att ringa och hör man inte ett dugg då så har vännen valt medvetet eller omedvetet. Kanske har jag sagt något dumt … vad vet jag? Äsch jag orkar inte hålla på så här … då får det vara, har fullt sjå att få ihop det liv jag har kvar.
 
Avslutade mina sista fina stickade vantar idag och skulle börja med tummarna när jag ser att jag har gjort ett stort fel på den stora stjärnan mitt på sista vanten, den ena är högre än den andra och jag blir så himla ledsen. Det är så här jag håller på, tankarna vandrar och skallen har nog bosatt sig under armen. Det mesta jag försöker göra tar evig tid eller blir det något fel på det hela. Jag vill verkligen inte överskatt betydelsen av nya glasögonen men har så klart stort hopp om att en del ska rätta till sig när jag väl har vant mig vid progressiva glas. Kanske slutar jag att slå ut glas och koppar …slutar slaska ner mig med allt tänkbart som sölar ner kläderna. Kanske ser jag även när jag stickar fel i ett mönster mer direkt inte när jag är klar med vanten. 🙂 Önskar jag kunde få ett nytt huvud samtidigt med glasögonen.
 

4 thoughts on “Knepigt med vänskap, tror jag

  1. Smörbollen skriver:

    Låter som ett ganska lugnt och skönt midsommarfirande.
    Trist när man upptäcker misstag man gjort på sitt handarbete när det i stort sett är klart, minns att jag höll på med en sjal för ett tag sedan. När jag skulle ta de sista virktagen såg jag att jag hoppat över en ”maska” i mitten av arbetet. Blev ett stort hål och det var bara att dra upp allting.
    Sköt om dig! Kramen!

  2. Christian skriver:

    Det här med vänner är ett spel…
    Jag fungerar lite som du…om man känner att det är en själv som ringer kompisen hela tiden….provar man då att inte ringa ett tag..så märker man om den ringer istället.
    Gör den inte det….
    Då brukar jag gå vidare i livet och träffa andra kompisar. 😛

    Livet är för kort för att bry sig om människor, som inte bryr sig tilbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s