Inte blir det som jag har tänkt

När jag plötsligt fick ihop allt … maken spelar golf och min kropp mår bra, här ska sys. Men när jag äntligen kommer igång så går Watson runt, runt med tydliga signaler mot ytterdörren.

Ni får ursäkta mig men jag skrek rakt ut att ”det är ju fan att man aldrig får ta hand om sig själv”. I två dagar har vi haft marsipanlimpan här, vi har hämtat vid fyra tiden, lekt lagat mat, läst högt, badat sånt man gör med limpan. Så njutbart, men det tar på mina krafter vare sig jag vill eller inte. Så idag skulle jag bara ta det lugnt … sy var det tänkt men då börjar hunden böka. Tänkte att han kanske behövde göra nr 2 så det var bara att ge sig ut. Men inte sjutton hade han brått … han åt gräs som bästa kon och ulkade några gånger för att sen börja äta gräs igen. Usch, jag ska aldrig mer ha en hund … älskar Watson men konstaterar ofta … allt för ofta att jag inte orkar med allt som ska passas med en hund.

Det är som med sina barn, man kan aldrig tänka bort dem när de väl finns. Men om jag hade vetat att jag skulle bli så sjuk och aldrig ”bli mig själv igen” då hade jag aldrig i världen skaffat en hund. Nu går det ingen som helst nöd på Watson han har husse som gör allt det där som inte jag orkar.

Dessa dagar drömmer jag om ett litet hus med ett stort skuggande träd utanför, där vill jag sitta i en skön stol och njuta av vinden som svalkar mig och stickningen som växer i mina händer, P1 som delar med sig av sommarprogram och andra som berättar om sina liv, Watson som får lufsa runt som han vill runt mig, iskaffe och läskande saft, bara att ta för sig när andan faller på. Att kliva rakt ut i naturen … den drömmer lever sitt eget liv i mig.

Jag läste om Gotska sandön … tystnaden berättade mannen om, han som hade varit där otaliga gånger. Tystnaden har jag sökt i massor av år, vi bor fint och det är tyst från grannarna, men vi har ju bilar/bussar på ena sidan och Värtan med all båttrafik på den andra. De stora fartygen som brölar när de ska åka iväg, ett ljud jag faktiskt alltid har tyckt om … tills Watson började skälla som en galning så fort han hör det. Undrar om han håller på att bli senil/hör dåligt/ser dåligt? Sen är det alla privata båtar en del är tävlingsbåtar och dessa borde inte få åka fram och tillbaka på kvällarna säkert åker de mellan skärgårsrestaurangerna och hem, låter för djävliga. Men ett ljud som jag mår bra av och känner frihet av att höra är alla sjöfåglar, säga vad man vill om måsar men jag njutar av deras ”skratt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s