Olikhet skrämmer mer än likhet

I skuggan av träd och buskage har vi tillbringat eftermiddagen maken och jag. En bok läste jag ut och så stickade jag några centimeter på rosa/vita vantarna.
Lite kaffe och en kärleksmumskaka  gjorde dagen fulländad.

Varmt som tusan är det idag och jag  önskade att det hade blåst lite mer, men nu kommer kvällsbrisen och drar genom vår lägenhet så en får inte klaga.

Det händer inte ett dugg och det är så skönt, knoppen har varit lite överbelastad senaste veckorna så jag behöver ”bara vara”.

Nu planerar vi för att åka och hälsa på Angeli och hennes make nästa lördag. Det ska bli så roligt att få träffas igen och få se deras fina hus på landet, de bor där året runt. Jag tänkte baka en sån här långplåt med kärleksmums av något slag att ta med mig, den kan jag baka dagen innan bara så du vet Angeli. Sen får vi prata enkla lösningar på grillandet så det inte blir för mycket för dig att oroa dig över.

Det är så tyst och skönt här hemma nu, de flesta har nog åkt till sina sommarhus, golvfläkten susar lite och sveper sina svalkande vågor över min varma kropp. På balkongen hänger ett sånt där ”hänge” med metallpinnar som spelar tunna toner när vinden drar igenom det hela.

Tänkte idag att vi alla har ett eget vis att uppfatta saker, tänk er alla miljarder människor som lever på vårt klot, alla ser saker och uppfattar det på sitt vis. Inte konstigt att det blir krig och våld … ruskigt.

Det rent basala har vi ihop, men sen? Det som så högtidligt hyllas via bla Aftonbladet och i FB med pins och annat som ska stärka oss från SD, det handlar om allas våra olikheter … det skrämmer mig när jag tänker på det. Vad är det att hylla? Vi måste ju ändå klumpas ihop i skockar och göra allt alla andra gör för att samhället ska kunna fungera. De människor som verkligen är olika de brukar stötas ut ur gemenskapen, oavsett om man är vit, svart, gul eller blå. Är det inte likt vårt land att upphöja olikheten men ändå inte alls ha plats för det i vårt samhälle. Men det ser ju humanistiskt ut och ska väl i välvilliga vågor tala om hur fint det är i vårt land, hur öppna vi är för allt i alla fall på ytan.

Vad jag är rädd för? Men är inte det skrämmande att varje människa ser livet på sitt vis … platån att mötas på i det stora hela minskar i vår internet och media baserade verklighet, där allt kryper inpå skinnet, där missnöjesgrupper lätt hittar varandra och bildar öar av samförstånd som jag tror i det stora hela splittrar oss alla. Men varför har vi tex två politiska sidor att välja på? Varför kan inte de (vi) någonstans bestämma oss för att jobba för vårt lands bästa, slå ihop det blå och röda till ett gemensamt lila. Försök att se vår ekonomi som Sveriges inte de rödas eller blås … vad är bäst för landets befolkning? Äsch inte kan det gå, man har delat upp sig i öar som gör allt för sin egen olikhet utan tanke på vårt land och vårt folk.

Nu ska jag sluta att virra runt … struntar i det olika för tillfället.

Här ska bli lördagskväll med ännu en sallad men denna gång med mixade skaldjur och fluffig citrondressing.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s