Fibromyalgin tar ut svängarna i min kropp

Idag har jag inte svårt att hålla mig för skratt … fibromyalgin har tagit mig och det värker över stora delar av kroppen. Ja ja, min ända är stor del av kroppen, men det räcker inte med värk i bara den, det sitter verkligen både här och där.
 
Dagen har varit välfylld med göranden … började med att ringa min husläkare klockan åtta, fick en tid till 14.00. Slängde mig i duschen och flängde iväg med maken eller han med mig till labbet, tog blodprov hos ännu en ny ”stickare” som inte visste hur blodprovet skulle hanteras.
 
Killen var jättetrevlig men fattade inte alls hur han skulle göra med informationen som ska skrivas för att mitt prov ska bli rätt, men han ville inte erkänna att han inte fattade utan spelade bara med. Jag som anade oro efter alla prover jag dagen efter har fått gå och ta igen började prata med honom om hur det skulle se ut. När jag sa att tiden skulle skrivas upp, när jag senast tog tabletterna som de kollar halten av i blodet så skrev han det på baksidan av en sån där lapp som de sätter på provrören.
 
Nej, jag kände att jag höll på att ruttna … då kom en kvinna in som hörde mig prata … frågade om det var här det hade varit så mycket fel? Ja, sa jag och berättade … då började hon visa var han på datorn skulle skriva in mina uppgifter, då sa jag att nu kan jag gå hem i lugn och ro, nu blir det ordning på provet.
 
Ringer de från Danderyd imorgon och säger att provet inte har kommit eller är i fel rör eller ”utan” tid så skriker jag rätt ut då måste jag gå vidare med allt det här.
 
Efter provtagningen åkte vi till bouppteckningen jag var kallad till … väl där frågade juristen som höll i det hela om jag hade skrivit på? Jag har aldrig varit på en bouppteckning tidigare så jag fattade inte ens vad han menade. Godkänt testamentet … hur skulle jag kunna göra det när jag inte har fått ett sånt papper? Oj, men då har sekreteraren gjort en miss, men det fixade han med en kopia som jag fick skriva på. Sen läste jag och konstaterade att min faster sitter i ”orubbat bo” och det som ev blev över den dag hon gick skulle gå till bla Läkare utan gränser, dvs det fanns inget arv, så vad i hela friden gjorde jag där? Min faster var också arg, berättade om hur mycket juristen på begravningsbyrån tog per timme och jag är helt övertygad om att han/de med flit struntade i att skicka testamentet med alla siffror på för att jag inte skulle avstå från att komma, bara för att han skulle suga ut lite extra av min faster. Alla dessa papper var helt klara, hade gått hur fint som helst att skicka dem per post. Jag är så glad att jag aldrig väntade mig något i form av arv, för hade jag gjort det antar jag att jag hade blivit sur. Mest för att luras dit helt utan anledning …
 
Sen hem och äta brunsch …. ville så gärna sova men kroppen värkte så det var helt hopplöst, bara att ta Alvedon och gå upp igen.
 
Besöket hos min husläkare löste sig och jag kan säga att det var första gången jag var glad över kroppsfett som sitter på sidan av halsen och upp förbi nyckelbenen, som två fettrullar. Min njurläkare ville att husläkaren skulle palpera känna efter att det inte var några tumörer som lurade i den ena fettbullen som var större än den andra. Den här typen av fett är biverkning från kortisonet, så det får jag leva med.
 
Just nu känner jag mig överkörd av allt vi ska göra …säkert fåniga saker i andras ögon, men jag orkar inte med semester längre, vill bara vara för mig själv i den vanliga vardagen där jag hasar fram i min egen takt. Makens syster väntar sig besök, mamma väntar sig besök, dottern väntar sig besök, ska handla födelsedagspresent till dottern vilket gör att vi måste in till stan imorgon, vi har ett presentkort som ska överlämnas under lite trevligare former till vår hundvakt … ska inte tråka ut er med mer, jag blir helt urkramad och orkar inte alls. Folk fattar sig inte på hur jag mår … gör vi någonsin det med andras krämpor? Jag ser pigg ut och kan ju hålla igång när jag är borta om jag bara får sitta ner när jag pratar. Men ska jag stå eller gå samtidigt som vi pratar så kommer vem som helst ganska snabbt att inse att jag inte alls är pigg.
Läste i en skvaller tidning där det stod om ”prins” Daniel, folk i hans närhet var oroad över hur han mådde? Han var blek och såg trött ut, orkade han med alla turer? Säkert gör han inte det alla gånger men han håller säkert masken så gott han kan för att det förväntas av en. Inte för att jag vill jämföra mig med honom för han är både yngre än mig och med säkerhet väldigt vältränad, inte har han fibromyalgi, men han kan ju som mig även ha fått ont av medicineringen.
 
Marsipanlimpan har idag blivit vägd och mätt på BVC … allt till belåtenhet, kunde han räkna till tre frågade BVC Agneta som för den delen hade både vår son och dotter inskrivna hos sig när det begav sig … nå, kunde han räkna till tre? Ja, han kan räkna till 13 rätt ofta sa sonen … Agneta visste nog inte vad hon skulle tro just då.
 
Men det fattar väl alla att marsipanlimpan är något över det vanliga 😉 Farmors bästa lilla gris.

ZZZZzzzzzzz

 
Nattinatti alla vänner …

4 thoughts on “Fibromyalgin tar ut svängarna i min kropp

  1. livet på landet skriver:

    Himla skit att du skall ha ont. Förstår det där med att inte vilja fara omkring och hälsa på folk. Man har nog med sig själv. Har också fått åka tillbaka och lämna om prover som blivit fel. Är mindre kul.
    Hoppas du har en bra dag trots värk =)

  2. Znogge skriver:

    Fullt upp och mycket som väntar men gör bara det du orkar. Kanske bättre om andra besöker dig? Min mamma förväntar sig också ett besök så jag får försöka klämma in det i dag…

    Kram

  3. Ullrika skriver:

    Att det ska vara så svårt att få mänskor att lyssna på en? Lämna prestigen utanför och erkänn dig otillräcklig i vissa situationer!! Tur att den där kvinnan hörde er konversation, och BRA att du stod på dig. Det finns enormt mycket (en majoritet) kunnig och underbar personal inom vården, men vissa dar undrar jag varför dom alla måste ta ledigt samtidigt…

    Önskar dig fort väckväck med din smärta. Att ha så ont så länge, det kan göra en människa galen på många vis.

    ps. blir lite full i skratt när jag läser om din marsipanlimpa 🙂 ungefär sådär hade vi det på BVC med stora tjejen! ytterst få gånger fick hon beröm, de andra gångerna fick vi en konstig blick av typen ”måste i drilla er dotter så”. trist att det ska vara så, var och en av alla små människor är unika – en del är bra på att prata, andra grymma på att bygga klossar och ett annat gäng är empatiska och omtänksamma redan från scratch. bu för bvc som stannat kvar i tabeller och diagram. hejja bvc som ser ungen som en individ, och uppmuntrar mer än skjälper (när det gäller t ex amning/mat etc)!

    Ursäkta romanen! Jag hittade hit via Selma och har ”snokat” några dar. Idag blidde första kommentaren och då svämmar det liksom över… 🙂 hoppas det är okej?

    Tjo!

    • livsglimtar skriver:

      Hej … klart att det är ok att svämma över i min blogg, jag har själv en tendens att göra det i andras bloggar .. så pass att jag ibland kan känna det som om jag försöker att skriva en novell.
      Jag vet inte hur det är på andra BVC men vår Agneta gillar jag, hon var kanonbra när ungarna var små och sonen verkar tycka lika mycket om henne som jag gjorde. Hon blev nog bara snopen att marsipangrisen var så duktig, precis som du säger är ungar så himla olika när det gäller utveckling, fast det i och för sig finns ett mönster som de flesta följer.

      Tjo tillbaka och en kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s