Vrålar efter maken

Igår var vi och hälsade på makens ”nya” syster på deras landställe. Jag var helt slut när vi kom fram och fick ågren för hur denna dag skulle bli, hopplöst att inte kunna styra sitt mående som man vill. Vi fick lunch när vi kom och jag kunde nästan inte äta, är det fler som har svårt att äta när ni är bortbjudna? Jag har alltid haft svårt för det, vet inte varför. Men igår var det svårt att äta för jag mådde inte alls bra när vi kom, så för det mesta kan jag äta en mindre portion mat, men igår det blev mest bara petande till lunchen.

Sen skulle vi gå ner till havet och se deras badplats och jag blev svettig av oro för hur långt bort det låg men det tog nog bara 5-10 minuter så det klarade jag av. Hemvägen rann hela jag av svett fast vi gick så långsamt …

På tal om ingenting så sa dotterns svärmor att hon flåsade som en tok och inte orkade gå uppför en backe sedan hon tvingats börja äta tre sorters betablockerare för att få ner blodtrycket. Så skönt för nu förstår hon hur det kan vara att inte orka fast man vill. Svärmor har dansat balett i hela sitt liv och har varit van att röra sig mycket och helt fritt. Vi var över till dottern och fästmannen och fikade, de har nu byggt en stor altan bakom sitt hus så fint jobb de har gjort och så mycket fixande.

-Här fortsätter gårdagen … Så fort vi kom tillbaka ville de visa Öregrund … just då var jag måttligt road hade behövt sitta ner en stund och komma tillbaka i lugn och ro. Men iväg kom vi och den lilla kuststaden var bedårande med gamla hus som många tagit hand om. Hamnen var vacker och nybyggda hus fanns till salu nära havet för en spottstyver.

Klart att vi grillade, det är alltid lika gott … lite muller från åskan hörde vi och trot eller ej Angeli, tranorna ylade från långt håll och vad gjorde Watson då? Skällde som en galning .. så nu har jag väl fått för tranor … sett dem för första gången hos er och sen hört dem på långt håll inom loppet av en vecka. Tänk att det kom en liten regnskur .. sånt ser vi aldrig här hemma, här är det bara torrt och dammigt.

Tänk så fint ställe de hade med hus både till sig själva och ett till barnen ett riktigt drömställe. Det gäller att ha fantasi när man ser på slitna hus för deras hus var så risigt att de funderade på att riva det när de ärvde det hela. Men så renoverade de och gjorde om så att det blev praktiskt och fint.

Watson plockade vi tre fästingar på under dagen, de kröp omkring utan att ha satt sig …

Hem kom vi men väldigt sent och jag gillar verkligen inte att åka bil i mörket så många mil utan viltstängsel .. vi såg en fin räv efter vägen … en grävling rann över vägen i en farlig fart och jag är så tacksam att vi inte körde på något. Jag ser så konstigt i mörkret har fått något fel på mörkerseendet … Jag tycker verkligen om att åka bil även i mörkret bara att jag med åren blivit så rädd för att vi ska köra på något djur, så jag har svårt att slappna av försöker se runt hörnen på något fånigt vis.

Väl hemma så drack jag lite te och tog en smörgås sen orkade jag inte ett dugg mer.

Vaknade 9.45 när väckarklockan påminde om medicindags … gick upp slängde i mig mina piller och gick tillbaka till sängen, sov som en stock tills maken väckte mig några timmar senare. Lite som förr i ungdomens dag när jag kunde sova större delen av dagen efter en sen natt.

In i duschen och jäklar tror ni inte att jag har en fästing på låret högt upp långt bak, en liten bit sitter kvar, maken försökte ta bort den. Jag blev så hysterisk att jag tog Watsons fästingborttagare och försökte ta bort den själv under tiden jag formligen vrålade på maken att komma. Så det är mitt fel att en liten bit sitter kvar … vad gör man åt sånt är det farligt? Den lilla jäkeln hade inte hunnit suga blod och om han hade gjort det hade han nog dött av alla farliga mediciner som finns i min kropp. Typiskt att jag var så trött när vi kom hem … orkade inte duscha för då hade jag upptäckt den redan igår. Jag får inte vaccinera mig pga mitt tillstånd med sänkt immunförsvar så det är bara att glömma, jag inser att jag måste be maken titta på min nakna kropp varje kväll ifall vi ska skaffa oss ett landställe … ha ha, det låter nästan som om det var ett straff för honom att titta på min nakna kropp och vem vet kanske det är det, måste fråga honom. 🙂

Så idag i värmen för nu har den trängt sig in igen, tar jag det väldigt lugnt, laddar för morgondagen då vi ska till mamma och grilla. Marsipanlimpan och sonen ska med så det blir mysigt om dock icke vilsamt ….

 

4 thoughts on “Vrålar efter maken

  1. Smörbollen skriver:

    Pust, låter som en trevlig, men tröttsam dag. Jag är så glad över att vi inte har lika mycket fästingar här uppe, otäckt det där. Tror inte din make skulle ha något emot att ta sig en titt på nakenfisen du! 😉

    Här hade vi besök förra helgen och visst tusan blev man trött. Värst när gästerna ber en hämta något, t ex en kopp kaffe och man får svara att man tyvärr inte orkar det. Svårt för friska att förstå hur man inte kan orka gå några meter för att hämta en liten påtår till dem.

    Hoppas du får återhämta dig i dag! Sköt om dig!
    Kram!

  2. livet på landet skriver:

    Vilken dag men du överlevde som tur var. Himla tur att vi inte har så mycket fästingar här..låter gräsligt att ha dom fast på kroppen..huvva.
    Hoppas du får en bra dag idag med släkten!!

  3. Sandra skriver:

    Ja den blev faktiskt nästan perfekt, hade bara behövts göra dubbelsats av glasyren från början =)

    Jotack, ser att ni varit ute och flängt en massa och Watson har hitta fler kompisar =D Stackars hund, de retas ju så med han!
    Jaa inte längtar jag tillbaka till normal hjulspår, men man finner sej nog i det tillslut och trots att jag tjatar efter finvädret vill jag nog i smyg också ha lite regn och rusk. Då slipper man ju ”ta sej för” saker! =D

    Hoppas det lugnar ner sej lite nu, så du får vila!
    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s