Inspirerande fältbagerivagn

 Just nu borde jag ligga i sängen och läsa … men jag sitter här och tänker gnälla lite om tillståndet. Tröttheten jag har haft i flera veckor visade sig vara urinvägsinfektion … jippi så kul, så nu hoppas jag att tabletterna denna gång funkar som de ska efter några dagar.

Nu är hissen väck och jag går nästan som ett barn i trappen … en fot i taget för höger foten har jag vrickat, men det var rätt länge sedan den verkar aldrig bli som den ska igen. Ner går bra men upp … med en kropp som bara vill lägga sig så fort det tar emot. Svettigt värre. Frågade en av killarna som byter hissen när de skulle vara klar … nästa fredag sa han så två veckor får jag stå ut.

Idag la jag mig för att vila var så trött, läste en artikel om ett par som hade köpt en fältbagerivagn … gud så inspirerad jag blev, hoppade upp och bakade skräddarkakor och en omgång kardemummabullar. Om jag orkade? Näää, svetten rann och benen darrade, men har man börjat så måste man ju avsluta det hela och bullen till kvällens kaffe var mödan värd … bulle ha ha bullarna.

Tråkigt att man alltid ska vara vissen … nu på fredag skulle en klasskompis från Norge hälsa på, tanken var att bjuda på lunch och umgås .. fick lämna återbud orkar inte tänka på sånt, vill bara vara.

Imorgon flyger maken iväg igen och jag ser inte fram emot att gå ut med Watson två gånger … jag kan ju rent av få kondition på kuppen, kan väl aldrig vara bra, sån tur att han kommer hem och kan ta den sista turen. Men jag blev lite sur när jag insåg att han inte skulle komma hem till middagsturen med Watson.

Balkongen är snart färdigrenoverad … hoppas de kommer en tur till och tätar allt som de har haft upp när de tog ner vår inglasning annars är det inte så mycket bevänt med att kalla det inglasning om snön yr in till drivor.

Nu är det gnatt för min del ..