Sören och kändisar som går vidare

Mest aj hela tiden både här och där

 Tänk att jag ännu inte riktigt kan inse att kroppen aldrig blir något vettigt av igen … jag inbillar mig att nuuuu … är det nog lite bättre. Men kyss mig så korkad jag är, när det blir för mycket normalt liv då går kroppen i lås. Jag blir deppig av att aldrig komma i mål, många andra med en ny njure verkar ju hur pigga som helst, men de har inte fibromyalgi som mig. Lita avundsjuk kan jag känna mig över er alla som bara har livet i er hand och kan göra vad ni vill när ni vill … utan att ens fatta att ni kan.

I tisdags hämtade jag en väldigt glad och kramig marsipangris på dagis … mot frisören skulle vi. De hade pratat en del om att klippas under dagen för han var rädd för det. Utanför porten räckte jag honom min hand, han tittade på mig och sa ”Nej, jag vill springa”, klart han fick. De små benen pinnande på ner i backen och så ropar han ”TA MIG!” Nej, sa jag som inte orkar springa, det gör för ont. JOO … TA MIG!! ropade han, den lilla token.

Allt gick bra tills han skulle sätta sig i frisörsstolen …. jädrar vad en sån liten kan vråla. Frissan ville vara snäll och försiktig vilket inte är helt rätt i denna situation. Jag drog en stol så nära att jag nästan satt i knä på Tim, sen sa jag åt frissan att bara sätta igång. Klart att han tystnade, det var ju inget som gjorde ett dugg ont … efter en stund började han prata precis som vanligt och allt flöt fint till den dumma frissan bara satte på en sån där liten maskin som rakar bort fjunen i nacken. På med den rakt i hans öra, han som är så rädd för maskiner. Oj, så han skrek igen … den rakningen hoppade vi över. Där satt en helt ny kille, så fin han blev och annorlunda såg han ut, borta var det långa ljusa håret, där satt en liten större kille.

På vägen hem sprang han runt och ville gå till parken, men det ville inte jag … upp för backen sa jag till honom. Vi går hem och tittar på Dora (barn tv program). Ja sa han, men han ville inte gå till Sören ???? Sören vem är det tänkte jag innan jag förstod att det var frisören han menade 🙂 ha ha!

Sen mös vi i soffan,  jag tror att han växte lite den eftermiddagen, han var lättad och stolt över att ha klarat av ett besök hos Sören.

Sören igång

Nu har jag plockat rent på diskbänken … bara för att tvinga mig att orka skura av den med Vim. Tänk förr då det alltid glänste här hemma, fanns inga ställen jag behövde skämmas över, men nä, jag skäms inte nu mera det är som det är. Imorgon ska jag banne mig skura ur kylskåpet … hoppas jag.

Ikväll ska vi iväg till JULA och handla billiga kängor, varmfodrade och vattentäta, ser ut lite som Graninge gjorde men med ett rakare skaft. Det behöver både vi och sonen när vi ska knata runt på tomten, när hans hus ska byggas i vår då lär det vara blött och lerigt på tomten.

Fast jag vill helst bara sova eller ligga på soffan … är inte så fantastiskt livet just nu.

Mötte Ulla för några månader sedan … vi hade inte möts på väldigt lång tid, förr umgicks vi väldigt mycket och upptäckte att vi hade haft en kärlek tillsammans i yngre år utan vetskap om varandra. Med åren blev vi båda sjukare och sjukare … vi opererades båda fast för olika saker. Att mötas så där av en slump och få prata som bara den om det som är och det som var kändes skönt. Vi skulle höras … sen några veckor senare läser jag hennes dödsannons … jag blev så paff och ledsen, det är svårt när folk runt om dör, alla de där som har funnits i ens närhet, en del som grannar och andra som en bit av ens nära vänner eller i ytterkanten av vänskapen. Släkten minskar och omgivningen går sin väg för evigt och den här utmätta tiden blir så märkbart utmätt.

Som om inte det räcker så blir jag väldigt påverkad av att de kändisar jag har vuxit upp med dör, det må vara Henning Sjöström som inte alls hör till någon slags favorit för mig, men han var en del av allt det där som fanns i hela uppväxten och följde mig in i mitt vuxna liv i form av, rubriker, musik, film, eller annat i rutan. Det är faktiskt svårt att släppa taget om allt det där, någon slags trygghet ligger i att de finns där än så länge, om jag så inte ens tänker på dem till vardags, men när de går då går en bit av mig på något konstigt vis.

Nu är det lika bra att jag tar tag i Vim flaskan …

3 reaktioner på ”Sören och kändisar som går vidare

  1. turez skriver:

    På vissa frisersalonger har de barnvänliga stolar i form av flygplan eller bilar. Eller så får de se på film. Men nu är han klippt och han är en erfarenhet rikare.

    Fy vad hemskt att läsa hennes dödsannons just så där, en tid efter att ni sets.
    Det är som i ett avsnitt av 112 som jag såg häromdagen. En person som poliserna hade kontakt med dagen innan, fick de åka å hitta ihjäl slagen dagen efter.
    Det är verkligen på liv och död. Ett liv kan släckas så snabbt.
    Alla ska vi dit. Men hemskt är det när man börjar bli till åren och alla dör ifrån en. På min farfars begravning kom hans bror ( de har inte sets på hur länge som helst). Han bror är 70 och hade redan (i juli) gått på nio begravningar bara iår. De förklarade det på det viset att de är i den åldern.
    Usch. Men tacksam ska vi väl vara att vi faktiskt lever.

    KRAM PÅ DIG och skura kylen borde jag också göra.

  2. Znogge skriver:

    Minns att äldsta fröken var rädd hon med. Hon höll ett choklad i sin hand och kramade det så hårt att det smälte helt. Men det var då det!

    Så tråkigt med din vän. Att läsa annonser så i tidningen är verkligen inte roligt. Läste om en av mina bästa barndomsvänner på samma vis…

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s