Watch me

Ännu en helg har gått denna gång med både barnkalas och middag hos makens syster. En trevlig helg, men nog ville jag helst bara hasa runt i tofflorna på söndagen … men iväg kom vi och trevligt fick vi.

Måndag morgon gick jag mot busstationen strax före åtta tiden … in rullar en buss som det står ”ej i trafik” på. Men jag tänker att den tidigare bussen säkert uteblivit och nu kommer en extra, jag gör som alla andra kliver på. Vid ratten sitter en granne, invandrad från Jugoslavien under den tid det var ett helvete där nere. Vi har båda mössor och halsduk och ser så där plötsligt att det är ”vi”, skrattar och hälsar … jag lämnar fram min bussremsa men han bara skrattar och vinkar mig vidare. Han och hans familj är en sån där lyckligt inlemmad familj i vårt samhälle, det gör mig glad, duktiga och trevliga människor som jag har känt i många år nu.

Efter en stund inser jag att bussen är en direkt buss till tunnelbanan … åh, det var bara att kliva av och börja gå, inte alls vad jag hade tänkt mig vid den tiden. Efter en stund ser jag att det kommer en buss som jag kan åka en hållplats med och kastar mig på den. Upp med min bussremsa och säger ”en hållplats” varpå killen som kör svarar mig med ”en hållplats äh gå på”, en liten gratistur till. Men sen fick jag promenera sista biten, passade på att handla nybakat matbröd och en god macka på fiket att ta med hem. Sen togs mitt blodprov och tänk att det var nästan tomt i väntrummet en måndag morgon där det brukar vara smockfullt.

Blodprovet var bättre denne gång men min läkare ringde nyss och ville sätta in ett halvt mg till av den medicin de mäter i blodet, den ena som gör att njuren ska stanna kvar hos mig. Min läkare ämnar sänka kortisonet när jag kommer till henne på torsdag och hon vill inte att jag just då ska ligga i någon som helst faroson med immundämpande medicinerna. Så nu får man se hur det blir med biverkningar … Jag ringde till vårt apotek och bad dem beställa tabletterna … nu för tiden finns det sällan tabletter hemma, det är väldigt konstigt.

Idag var marsipangrisen på BVC han växer så det knakar och är väldigt duktig på att prata … men rita och bygga klossar hade han inte ett dugg lust med, typiskt honom men när hon frågade vilken färg en kloss hade sa han grön på en gång. Jag blir lika mallig som jag blev när mina ungar gjorde det de skulle på års kontrollerna på BVC.

Nu ska jag sätta mig och sticka en stund …

 

 

 

 

4 thoughts on “Watch me

  1. Synnöve skriver:

    Vilken härlig dag du verkar ha haft fast du fick ge dig ut så tidigt.
    Ibland har man bara sån tur. Att möta glada och trevliga människor idag är nog inte så vanligt. tror jag.

    Så skönt att det verkar gå bra med ditt blod och dina mediciner. Så vi håller tummarna nu att du får tag i dina tabletter på apoteket… Märkligt att de ska bli så där…. beställa, beställa :))

    Ha en alla tiders eftermiddag nu.
    Kramar om.
    Synnöve.

  2. Smörbollen skriver:

    Förstår att du blir stolt och mallig av lilla barnbarnet 🙂
    Hoppas allt går bra med tabletterna. Har också märkt att apoteken sällan har grejer hemma, det ska beställas och beställas…
    Sköt om dig! Kram!

  3. Znogge skriver:

    Märkligt att medicinerna inte alltid finns på plats efter avregleringen. Personligen tycker jag inte att det har blivit bättre direkt. Men kanske är jag lite gnällig…

    Härligt med en kille med lite egen vilja! Tänk att han redan är så stor den lille marsipangrisen.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s