Ur djupaste brunnar

En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt. Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen. Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt. Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig. En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg. När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp. Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen. Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg. Livet kommer att skyffla mycket skit över dig. Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt. Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats. Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp. -Skaka bara av dig och gå vidare.

5 reaktioner på ”Ur djupaste brunnar

  1. livsglimtar skriver:

    Precis, så skitsvårt att leva … när man är riktigt dålig så är inte den här typen av texter det som gör det lättare. Tror man tycker bäst om dem när man är frisk och inte har så mycket att kämpa med.
    Tänkte mycket på det här att ”man ska tänka sig frisk” hela det tugget … inte mycket att ha när man har njursvikt och är glad om man överlever. Att ha något slags övergripande ansvar för sin egen hälsa har man väl till en viss del, men att få sjuka att känna skuld för att de har ”tänkt” på sig cancer eller allt annat skit man kan drabbas av får mig att se rött. Ändå gör tankar mycket med oss vare sig man vill eller ej.
    Envisheten är både mitt bästa och sämsta, tänker att man behöver vara envis för att klara sig så bra som möjligt om man blir sjuk på ett mer genomgripande sätt. Jag har i allt för tydligt minne det där dygnet när jag var så sjuk att det faktiskt inte spelade någon som helst roll att vara i livet, vet hur nära kanten ligger för att bara kasta in handduken.

  2. Znogge skriver:

    Som grodan som hamnade i vispgrädde men vägrade att drunkna. I stället sprattlade han tills grädden blev till hårdaste skum. Låter så lätt men är inte alltid det…

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s