Får jag presentera en skärva av ärthjärnan

Hrmp

Ibland inser jag att det inte är meningen att jag ska känna mig glad och lite lätt i sinnet …

Jag börjar kunna distansera mig till allt det här som droppar, dräller och far omkring mig hur sjutton jag än försöker att hantera tillvaron.
När jag kastar upp halsduken på hatthyllan så faller den ner mellan alla kläder …
När jag har the eller kaffekopp med sked i så lyckas jag ofta slå till skeden då min finmotorik verkar vara i obalans med mitt seende, det blir till att torka upp.
Vem såpar tvålen i badrummet undrar jag?
Blir ofta anfallen av duschdraperiet … böjer mig ner för att torka benen, då passar det förbaskade draperiet på att fastna mellan mina skinkor. Först kan man skratta men sen får jag mest lust att vilja dra ner hela skiten.
Hälla tvättmedel i rätt lilla fack tär verkligen på mig, vem vill ha tvättmedlet i facket för mjukmedlet?
Hänger fint upp nytvättade kläder som glider av galjen.
Har bryggt kaffe och ska hälla ut varmvattnet ur termosen för att hälla i kaffet, häller då ut kaffet och står där med en termos med varmt vatten.
Tepåsar går sönder eller så faller papperslappen man ska håll i av och simmar runt i koppen.
Letar ständigt efter saker som jag tror att någon Nisse har gömt, hittar dem på det mest konstiga ställen och när jag inte behöver dem.
Reser mig ofta för att hämta något utan att jag kommer ihåg vad jag skulle hämta.
Allt som kan stå i kylskåpet har fått pröva att stå i skafferiet och tvärtom.
Börjar baka till semlor men inser att jag inte har mandelmassa, ärthjärnan får baka lite kanelbullar istället.
 
Tankar om det där som man inte orkar med, alla de där böjningar jag får göra varje dag för att plocka upp efter mig själv. Eller gå ett varv till och funderar över varför jag reste mig upp, vad skulle jag göra?
 
Ringer någon nära som visar sig vara på dåligt humör och jag som var så glad sitter efter snabbt avslutat samtal och tänker att det är konstigt hur vissa kan vända sitt jävla humör och försöka få mig som skyldig. Där fick jag för det goda humör dagen bjudit mig på, tack för den mackan.
Bara inse att jag försöker för mycket och det är nog det värsta man kan göra mot sig själv. Otack är världen lön, det lärde jag mig redan under uppväxten. Vore kanske på tiden att jag fattade det och lät andra leva bäst de kan utan min inblandning.
 
 
 
 

3 reaktioner på ”Får jag presentera en skärva av ärthjärnan

  1. turez skriver:

    Vissa dagar känner jag likadant. Världen är emot en.
    Nu är jag frisk som en nötkärna (i stort sätt) och kan inte sätta mig in i hur jobbigt det måste vara för dig. Men efter att ha följt dig i flera år nu så har jag en ganska klar bild. Och jag VET att du förtjänar det bästa med allt du och din kropp får stå ut med.
    Vilket sedan tär på psyket!
    KRAMAR!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s