Lämna päronen till oss

Inser att jag själv börjar ligga i riskzonen för att omhändertas. Men ett tag till ska jag väl orka ta hand om andra både tvåfotade och fyrfotade.

Jag hinner inte med allt som ska göras, i fredags hämtade jag marsipangrisen då pappans 30-årsdag skulle firas på Finlandsbåten. Lilla grisen sprang för allt vad tygeln höll emot mig med armarna utsträckta, så kärleksfullt att hela jag blir mör.

Hem gick vi och tittade på barngram … bakade en kaka som grisen pudrade med florsocker … smakade väldigt gott tyckte han. Det ska läsas högt titt som tätt och han är så kul för om jag tar en bok som jag kan rätt bra och börjar berätta fritt från första sidan så säger han med uppfordrande röst ”Prata!” Va tänkte jag? Tills jag insåg att han menar att jag ska ”läsa” ur boken. Här kommer man inte undan med något påhitt inte … ha ha.

Igår hämtade maken mamma som var glad att få komma bort en stund, det går fint för henne hemma och det verkar som om mycket ordnar upp sig. Maken lagade en god gryta som vi alla åt, även sonen som kom hem från Finland. Han var mer än nöjd med sin resa och det gjorde mig glad.

Idag skulle en del fixas här hemma men det blir nog inte mycket mer än det som maken orkar göra.

Det blir inget skrivande här i bloggen för jag är så trött mest hela tiden … hjärnan har tagit ledigt och varje gång jag sätter mig och tänker skriva så är det tomt i skallen. Det är för mycket som jag ska klara av runt om, grisen ska passas och mamma behöver hjälp och det ska ringas och donas med hennes saker, hunden ska ut och lite gör jag ännu här hemma med betoning på lite. Sen blir det inget över, hjärnan liksom kokar och kvar blir en rest av mig som tänker att jag nog har blivit senil … seriöst, så tomt och virrigt blir det i skallen.

Bara att flytta pengar hit och dit för att det ska funka med mamma får mig att gå i däck … låter fånigt men jag tror att det blir så med oss som en gång varit redigt utbrända. Som om jag inte tål normal påfrestning längre och det har jag konstaterat förr men nu är det mer tydligt än vanligt. Svårt bara att få de närmaste att fatta att jag som ser frisk ut bara är ett skal rätt ofta. Inte ser de mig när jag ligger här och sover hela dagarna, visst rings det och väcker mig för att prata eller be mig hämta grisen och det gör jag så klart. Svarar lite svävande på deras fråga ”hur jag mår”? Äsch vem orkar höra på min klagan i evighet? Orkar inte med det själv en gång. Jag längtar verkligen efter den jag var i mitt tidigare liv, en som jobbade för två och hade massor av saker för mig för att livet var kul.

Allt jag tänker om livet omkring mig släpper jag i samma sekund som jag läser eller hör på nyheterna om hur sketet det har börjat bli där ute. Vem orkar med all negativ nyhetsrapportering? Tror vårt samhälle långsamt men säkert går mot botten, empati, moral, etik fina ord på pappret, längre verkar det inte komma. De ser fint ut på papper men när det kommer till kritan utförs inte mycket av allt det som bestäms. Rätt ofta önskar jag att jag var klarare i skallen och stark nog för att föra ut tankar jag har om hur en mängd saker kunde göras på ett annorlunda sätt. Men andra får slåss för saken där ute i det konstiga samhälle vi har fått. Går ju inte ens att rösta på något vettigt längre de är lika usla hela högen tråkigt nog. Karriärister utan långsiktiga mål ska ansvara för oss …

 

5 thoughts on “Lämna päronen till oss

  1. Livet på landet skriver:

    Tycker du verkar haft en bra helg..ändå och vad bra att det går fint för din mor. Önskar jag kunde trolla fram lite ork till dig..hoppas det blir bättre när värmen kommer och du får vara i stugan och pyssla.
    Kram ♥

  2. turez skriver:

    Haha. Klockren bild!

    Ta den tid du behöver och rå om de som du håller kärt. Och självklart håller du dig på hemmaplan ett tag till 🙂
    Kram på dig, du är en riktig kämpe.

  3. Znogge skriver:

    Du har mycket att göra och tänka på just nu. Fokusera på det som är viktigt och ligger dig varmt om hjärtat. Ett blogginlägg har väl inte högsta prioritet.

    Kram

  4. Solveig Larsson skriver:

    Vilket underbart barnbarn du har! Vårt äldsta är 21 år och studerar i Lund. Henne träffar vi inte så ofta. Vårt yngsta är 2,5 år. Erik ser vi inte så ofta heller. han bor i Borlänge. men de var i Luleå under sportlovet! det var roligt. Tiden går så fort. Snart är han stor också.
    han vet redan vilken sorts bil mormor och morfar har. HONDA! säger han. det är inte bara det märket han vet. Nu bakar jag havrekakor med inte så mycket socker. Leif är lite vaksam över sockervärdet. Men han gillar havrekakor.
    ha en bra dag.önskar Solveig

  5. Connie Tornevall skriver:

    Jag håller med dig, det har blivit kallt och okänsligt i vårt samhälle! Massmedia vill ge oss dåligt samvete. Vi matas dagligen med groteska syner som till slut gör oss immuna och spär ut vårt medlidande på ett förrädiskt sätt.

    Vi bryr oss mer om katastrofer och utsatta människor på andra sidan jordklotet än om vår egen familj eller närmaste granne. Det som inte förpliktigar är inget medlidande, en grotesk situation som har blivit fullständigt normal. Var har den äkta osjälviskheten tagit vägen, för att inte tala om civilkurraget?

    Man kämpar och kämpar, till slut orkar man inte ens slå näven i bordet och vägra den här sortens vansinnespolitik! Skrämmande!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s