Med en roddbåt i arslet, vilken otur jag har

Vägde mig imorse, bara för att njurläkaren nästa vecka kommer att vilja  se vikten på pappret. Suck, stavar i blick och roddbåt i arslet ….

Vad i hela friden gör man med sig själv när man inte vill … gå ner i vikt vill jag, men att ta ansvar för att det hela sker verkar så långt bort att jag nog är både död och begraven innan jag kommer dit. Synd att man inte går ner i vikt av stickning, då hade jag nog sett anorektisk ut sedan länge.

Jag har sedan fyra dagar slutat med vanlig mjölk och allt med laktos i i ett desperat försök att få hejd på min krånglande mage. Magen håller på att knäcka mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om det är IBS som är väldigt vanligt hos oss med fibromyalgi. Just IBS vet de inte varför man får eller har något bot för heller för delen, det är väl en sån sjukdom där ”gilla läget” gäller. Jag vill inte alls vara laktosintolerant men nog skulle det vara skönt om jag kunde påverka magen med att välja bort laktos. Bara måste pröva det hela.

Tiden är som ett flöde som sköljer över mig allt för snabbt, jag hinner inte det jag vill och hinner jag så orkar jag inte … helgen blev inte alls som vi hade tänkt, det där ovädret snöade bort lördagens resa till Ikea och landet. Men skit samma för min del jag sov nästan hela dagen … en sån där hopplös dag, spelar ingen roll om det är helg eller vardag.

Söndag bar det iväg med hyrt släp … Ikea är sig likt allt fanns utom madrasserna, för mig är det samma service som om Ica några dagar var och varannan vecka inte har mjölk hemma. En madrass i det där mellanläget som nog de flesta väljer, inte för dyr inte för billig. Undrar vad de har all uppdatering till när de inte i god tid kan lägga in en order om påfyllnad. Teknikens under som skulle hjälpa och avlasta oss alla så mycket, vilken bluff. 

På vägen till landet funderade vi på om vi fick in madrasserna i vanliga bilen? När maken plötsligt sa vi kör till Uppsala … okej, Uppsala, där fanns allt som tur var. Många timmar försenade kom vi till landet, maken började skruva ihop sängen och det höll han på med tills det var dags att åka hem. Det sista vi gjorde var att lägga på madrasserna och bäddmadrasserna, så skönt att det är klart. Men jag tror att jag var dum som tog den fasta madrassen, enligt min vikt är det den jag ska sova på, men tyckte den var som en planka att provligga.

Landet bjöd på två skilla … kan det vara allt som har planterats under alla år huset har stått där? Ska bli kul att se vad som ev dyker upp senare i vår.

Idag har jag planterat om alla pelargoner, tack o lov att det hela är klart nu.

Veckan som kommer ska sonen till Barcelona med dottern, hon bjuder honom dit på 30-års resa, vi håller med fickpengar och får leva med marsipangrisen tills pappan kommer hem igen. En hopfällbar gästsäng köpte vi också till marsipangrisen i går på Ikea, ska bli roligt att ha honom här. Imorgon ska jag göra fyra papper med collage, en för varje dag som pappa är borta. Tänkte att tiden för honom skulle kännas mer hanterbar om vi tar bort ett collage för varje dag och sista dagen är det ett flygplan på. Vi ska hämta ungarna på Arlanda …. tror det blir en höjdare för marsipangrisen.

Tid och längtan är inte lätt när man är barn om det viktigaste man har reser bort ett tag, därför ska jag göra dessa collage till honom.

Nu är det dags att laga middag ….

7 thoughts on “Med en roddbåt i arslet, vilken otur jag har

  1. turez skriver:

    Det där med vikten och att motionera. Egentligen borde du bara få njuta av livet nu. Inte ha ont, orka så mycket du bara vill och sticka hur många tröjor och strumpor som du bara orkar med.
    Men nej, du dras med diverse saker och jag lider med dig.
    Samtidigt så ska du dras med vad du INTE kan istället för vad du verkligen VILL göra.

    Du får njuta med lilla Tim sedan när sonen är på trevlig resa 🙂
    KRAM

  2. Anna-lena/humlina skriver:

    Halloj!!
    Fy för sjuttsingen vad knepigt det är med vikten…här har du en till som behöver gå ner i vikt, Känner inte igen mig på fotografierna. ”Är detta jag? Hur/när gick det till att alla dessa kilon ”hoppat på mig” och bara vägrar att ge sig iväg?”
    Men … de sista veckorna har jag faktiskt gått ner 3 kg. För min del var det att minska på sockret (godis, fikabröd ….) socker är för min del det absolut bästa om jag vill gå upp…
    Har någon gång då och då läst din blogg och det verkar bo en stark livs-viljekraft i dig…. du gör ju en hel del, trots din, emellanåt ”strejkande” kropp.
    Ha det gott och varm varsam mot dig Kramisar

    • livsglimtar skriver:

      Kära humlinan … jag blir så glad när du kommenterar, har så svårt att kommentera i din blogg, det går inte att få in det jag skriver, fattar aldrig varför.
      Har hört att en del av oss går upp i vikt efter transplantationen och man kan ju tycka att det ska gå att ta tag i vilket det kanske gör för vissa som inte har andra sjukdomar eller problem. Jag ska göra precis som dig och sluta med socker … sen ska jag försöka röra mig mer och äta mindre helt enkelt … pyttsan enkelt är det inte.
      Ja, jag är viljestark och pressar mig vidare bara jag kan, allt vi gör är ju ständiga val och jag är hellre slut då och då men har gjort det jag vill.

      Stor Kram till dig och ni som läser hoppa in till humlina och läs hennes kloka tankar om livet.

  3. Anna-lena/humlina skriver:

    Tjingling!!!
    Första transplantationen var jag så ung, så där försvann kilona ganska snabbt , men nu, den andra gången hade jag kommit in i övergångsåldern med allt vad det innebar, kunde knappt äte något utan att det la sig på min kropp som bara blev rundare och rundare och eftersom jag inte är särskilt lång, såg jag till slut ut som en god semla :))) I 14 år( njuren fyller 15 i maj) var jag bara så överlycklig att få leva, att få finnas till, så kroppens rundhet störde mig inte särskilt mycket,jag gillade min kropp hur den än såg ut, men så stukade jag foten och min son kom hem för att skjutsa mig i en kontorsstolfrån sängen till toa och då plötsligt, när han skulle lyfta mig från sängen till stolen,insåg jag hur ryslit tung jag blivit och då började jag se mig själv på ett annat sätt som förstärktes av alla foton .. …va! var detta jag. En underbar livsdag till dig. kramisar anna-lena
    Här snöar det…. myyycket snö faller från himlen. Har varit ute med halva gänget, nu är det den andra ”halvans” tur, det blir till att plumsa

    Här har vi haft en rätt fin dag om än lite kallare på eftermiddagen, det är regn på väg men när det vet man ju aldrig säkert.
    Men visst är det konstigt att du som pulsar på och trampar runt med alla hundarna inte går ner i vikt eller håller en skaplig vikt. Har läst att det inte går att motionera sig ner i vikt och kanske gäller det just oss medelålders med den medicinering just vi transplanterade har.
    Ja du det finns stunder när man plötsligt ser sig själv eller själva omfånget man har fått … inte är det kul inte men jag försöker nu tänka mig för.

    GoseKram

  4. Shirin skriver:

    Hej igen!

    Jag är både laktosintolerant, och har IBS, så vet hur det känns. Tusen tack för hjälpen, denna gången kan nog jag hjälpa dig, och ge lite tips!:)

    Det är verkligen helt otroligt jobbigt när magen krånglar, men jag har nu lärt mig att leva med det, men måste erkänna att det tog bra lång tid innan jag förstod vad min mage klarade av.
    Ett tips om du tror att du har IBS är att försöka minska på fettet, alltså inte äta så fettrikmat, steka i rapsolja istället för smör, inte äta för mycket grädde etc.
    Sedan är det också bra att undvika att äta stark mat eftersom det kan påverka magen på ett negativt sätt, så är det iallafall för mig!
    Försök att undvika kolsyrade drycker, eller iallafall minska på det för att magen ska få någon slags balans.
    IBS varierar från person till person men oftast handlar det inte om VAD man ätar utan snarare HUR man äter det. Alltså är det jätteviktigt att äta i lungn och ro, och absolut inte stressa.
    Ett jättebra tips är att gå till apoteket och köpa en burk med kostfibrer. Kostfibrer hjälper till att få magen att börja arbeta, och smakar absolut ingenting.Man häller ungefär 1 matsked i ett glas vatten, youghurt eller fil, gröt, man kan hälla det i nästan vad som helst och det hjälper verkligen.

    Hoppas detta kom till någon hjälp!

    Vänliga hälsningar,
    Shirin

    • livsglimtar skriver:

      Hej Raring … tack för ett trevligt samtal, hoppas du kan använda något av det hela.
      Jag ska pröva det där med kostfiber men inte än vill bara slopa laktosen för att veta om just det hjälper. Ta ett tips i taget.
      Så du din stackare har samma röra på ”ledningarna” som mig.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s