Och vinden vänder

Suckar tungt denna tidiga morgon, sovit oroligt trots sömntabletter efter en rejäl avhyvling från vår son under middagen igår här på vårt land. Efter alla tunga år när vi har gjort allt och lite till för att hjälpa till så kan jag bara besviket inse att barn fan i mig inte ska ha hjälp, de blir bara egoistiska och självupptagna.

Om det är tacksamhet vi förväntar oss undrar han i en harang av nedrigheter som aldrig tog slut, nä tänkte jag bara vanligt hyfs.
Så nu står jag där vid vägs ände och bara vet att klackarna är låsta i jorden och nu blir inget sig likt.

Ett så uppenbart vägskäl, ett av ett livs vändpunkter som man borde tänka länge på om hur man ska hantera det hela.
Men jag har haft flera år och ständiga oförskämda avhyvlingar att grotta ner mig i så nu är det dags att släppa taget och gå vidare,

Min man? Haha nej, där har man aldrig något stöd att hämta i liknande situationer. På direkt fråga från sonen, som handlade om att ”han hade rätt” så ålade faderskapet diplomatiskt på sig ryggradslöst och svarade lika halt som en politiker vilket betyder; nada. Så att sonen kunde känna/tro att han hade helt rätt. Ett sånt där svar som ger fri tolkning så alla blir nöjda.

 

One thought on “Och vinden vänder

  1. Angeli skriver:

    Vad förvånad jag blev då jag såg ett inlägg från Livsglimtar i mailen!!
    Men förjäkla trist att det är massa elände som gör att du skriver här igen.. Hoppas att allt löser sej på nått sätt till dt bästa och att det inte är så förödande som du skriver!

    Finns här när du vill på mail eller telen, ja du vet!

    Tröstkramar om..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s