Jag har blivit fågelfantast, alla de där små och för den delen större matar jag bakom vårt hus och på landet när vi är där. Ett ryck fick mig att städa under diskbänken, då dök en lite fågelmatare upp som man fäster på fönstret med en sugpropp.
Jag har funderat över var den hade gömt sig, så jag fyllde genast upp den med fågelfrön och öppnade lilla fönstret i vardagsrummet … trodde jag som hade glömt barnsäkerhetskedjan som är nästan omöjlig att få upp. Min artrostumme är hopplöst klen och för den delen gör det skitont att ta i med den, så jag stod där på en pall ilsk som fan och fundera över om det gick att slita upp det hela med helig ilska? Då plötsligt fick jag upp fönstret. Tryckte dit fågelmataren och kände mig så nöjd och helt slut av detta eländes slit.
En stund senare tittar jag på fågelmataren … som var borta? Den låg sju våningar ner och såg ledsen ut. Då satte jag igång att göra en stor påse fågelmat, havregryn som jag häller rapsolja på, bröd, russin, äpplen och färdigt fågelfrö, skakade jättepåsen och gick ner och runt huset. När fåglarna fått sitt hämtade jag min nu trasiga matare och släpade mig hem.
Den här dagen har bara stuckit iväg som en avlöning, snart kommer maken hem och det ska ätas middag. Själv har jag varit i sån otakt att jag åt lunch 14.30-tiden, hungrig kommer jag inte vara till normal middagstid.
Livsglimtar 