Just nu känns det inte så bra, läser jag till tre-tiden på natten så blir jag en värre zombi än vanligt när klockan ringer.
Har precis bokat tappning av blod på njurmottagningen, mitt Hb rusar i höjden med tre till fyra månaders mellanrum och då är det dags för jag mår sämre ju högre det blir och nu är jag less på huvudvärken och de symtom jag har lärt mig känna igen.
Jag känner mig lika grå som vädret och tänker att det blir som ett tvång att jag ska ta mig ut idag, lite stavar och så bara gå en stund. På sista tiden har det blivit allt mindre av promenerande, det hör ihop med Hb:t blir så flåsig och orkeslös. Efter tappning blir det rena snurren i så där två dagar, sen återgår allt till det normala igen.
Nu ska jag ta mig upp ur mitt hål …
Livsglimtar 
Visst är det underligt att man alltid kravlar sig upp ur de eländiga hål man drattar ned i? Tur också!
Fylls du på med blod, eller tappas du ur och i sedan? Lite äventyrligt låter det i alla fall och faktiskt spännande. Men visst blir du piggare då din kropp vant sig vid nyblodet? Herregud vad en stackars människa ska få vara med om i livet!
Efter det här livet Maggan, då ska vi inte ha en krämpa alls, vi ska sitta på molnen och bara njuta av kaffe, bakelse och goda viner. Lite smålulliga ska vi vara hela dagarna, inte ont någonstans, bara mysa! Överens? Kram söstra mi❤️
Haha där kan vi sitta och gunga på molnet. När Hb:t blir för högt blir blodet tjockt så de tappar ur för att jag inte ska få proppar eller något med hjärtat. Det blir för lite syre i blodet, sen kan de inte ge mitt blod till någon annan, där är för mycket mediciner som man inte mår bra av i blodet.
Hur går det för dig?
Kramar om och hoppas du snart mår bättre igen. När duklättrar upp ur hålet står jag där på kanten, räcker dig handen och drar dig upp.
Kram
Åhhh gulliga Du, jag sträcker upp kardan, här kommer den … Tappningen gick snabbt och bra, taxi hem och sen har det varit mest ynk, men till imorgon ska det banne mig vara bättre. Kram