En närgången Polly med arraksmak tror jag dessvärre

Efter dietaktigt ätande med Viktklubben sedan januari fick jag värsta suget igår kväll, vi åkte sent till affären vilket redan var bestämt. Väl där gick jag som en robot mot godispåsarna, en med Polly bestämde jag på stört.

Ahhh hem i soffan och mulade Polly, så syndigt, så fel men hallelulja så gott.

Nattuggla som jag är borstade jag tänderna och bytte till nattsärken vid 00.30 tiden, det är nu läsandet tar över mitt liv. Efter några timmar blir jag hungrig och gör en smörgås som jag sköljer ner med te, och ser påsenpolly ligga där på varadagsrumsbordet, ops så slank den med och ned i gapet.

Imorse när jag bäddade låg det en platt brun sak i sängen … förbaskat också jag hade missat en Polly och tagit livet av den under natten.

Där ser man att det kan hända vad som helst i sitt lugna sovrum under natten, skapade merarbete med byte av underlakan och nattlinne.

Nu väntar jag på att ringa en taxi som kan ta mig till sjukhuset på tappningen jag skrev om sist emedan  mina tankar snurrar om detta tröstlösa dietande jag kämpar med. Pollypåsen var det första i godisväg sedan januari, men inte syns det märkbart på vågen att jag inte äter sånt.

Jag kastas mellan att ta till rena svälten för att gå ner i vikt eller skita totalt i det och dö en lite tidigare fläskigare död. Fläsket ja, det är inte kul helt enkelt, som tidigare väldigt smal så blir jag lika bestört varje gång jag ser min spegling i ett skyltfönster eller stora spegeln hemma, HerreGud är allt det där jag? Tycker att jag borde vant mig, men aldrig i livet att jag får ihop fläskhögen med mig själv.

Detta ämne lär dyka upp i olika skeenden vidare i mitt liv, bara så ni vet, här kommer ljuda bjällerklang och klockspel, glädjeyra och djupaste misstro och depressioner … var redo.

Själv blir jag aldrig redo, men det underlättar för er om ni har is i magen, hos mig vet man aldrig vad som kan dyka upp. Kanske göra ett försök med ballong för att lätta?

9 thoughts on “En närgången Polly med arraksmak tror jag dessvärre

  1. Angeli skriver:

    Flåt Maggan för att jag tryckte på gillaknappen!!
    Ville bara visa att jag läst men förfaen man kan väl inte trycka på gilla mitt i ditt eländesskrivande!!

    Är så skitgla att du skriver här igen och sen spelar det ingen roll för mej om det är elände eller annat!
    Det är ju ditt liv o dina tankar som du präntar ner som jag gillar SÅ mycket! 🙂

    Välkommen tillbaka gumman!! ❤

    Skönt att du blir tappad igen så du får må som folk ja eller nått sånt! 🙂

    Kram i massor!

  2. Inger WN skriver:

    Polly..väcker minnen! Jag får höra än idag, fast det är säkert 15 år sen.
    Jag hade köpt en jättepåse Polly som jag smaskade i mig hela tillsammans med vatten då det blev för sött. Där låg jag o käkade o läste Barbara Cartland, somnade med oborstade tänder. Vaknade mitt i natten av ett hemskt illamående, öppnade fönstret o spydde utanför något hemskt! Sonen som sov i ett rum intill vaknade o frågade hur det var? Magsjuka, stönade jag fram. På morgonen mådde jag bra och allt var lugnt..trodde jag. Sonen hittade nämligen flera såna platta Polly bak på mitt nattlinne, avslöjad!
    Jag har hört genom åren, så fort någon nämnt magsjuka,”nä det är nog Pollysjuka”!

  3. surridurr skriver:

    Naturligtvis inget att skratta åt. Men du beskriver det på ett sätt så att jag allt drar på smilgroparna ändå. Du har en underbar galghumor, min vän!
    Kramis

  4. turez skriver:

    Det är svårt det där. Med viktnedgång. Varför ska det vara så lätt att gå upp all kilon? 😉 Det gäller att vara bestämd. Att skälla på sig själv om jag tänker göra ett felaktigt val i att ta något med lite för många kalorier i. Sedan får man inte glömma att leva. Men njuta av livet och belöningar av olika slag måste inte alltid vara fika eller godis. Men det tycker inte belöningssystemet. Helst ska det vara en pollypåse 😉

  5. livsglimtar skriver:

    Undrar också varför belöningssystemet är så korkat, det här sötsuget är verkligen en stark drog. Men jag vet ju att jag klarar av det om jag bara står ut en vecka, sen lugnar det ner sig. Nya tag helt enkelt. Kram

  6. Deercat skriver:

    Ujuj….Ja lätt är det inte alla gånger att vara ståndaktig…Men som du säger…Nya tag….Det vill ju liksom gärna bli bra igen…Heja dig… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s