Ibland får jag lust att bara packa ihop från allt som skaver i samhället. Jag är nog född på fel planet eller något sånt.
Barnskratt och tjim hörs från husets baksida och jag får möjlighet att kika på barnbarnet T som röjer runt där nere med sin dagisgrupp.
Solen jobbar för högtryck och jag drar ner persiennerna, här gassar det rakt in och jag gillar ljuset men inte värmen. Nu får ni nog krupp när jag skriver att jag är något nedstämd över den vinter som aldrig kom igång med den kyla och snö som så efterlängtad var. När media börjar yla om ryss/tyskvärme då blir jag gråtfärdig, ännu en vår eller sommar som ska bräcka något tidigare värmerekord. Vi är rätt många som lider av värmen, sen att jag dessutom inte ska vara i solen utan täckande kläder, på grund av immundämpande mediciner som vi transplanterade får äta resten av våra liv för att inte nya njuren ska få för sig att sluta fungera. Det här med täckande kläder är för att vi lättare får hudcancer av medicinerna. Så när den påträngande tyskvärmen blir som jävligast och media med stora delar av Sverige njuter så vill jag inte vara med.
Har börjat läsa en pocketbok som inte lämnar mig någon ro, ibland ser man på en artist att det finns något i kroppsspråket, hela uppenbarelsen signalerar att det är något som inte stämmer. Först kände jag mig störd och insåg att jag under uppväxten hade en vän som liknar personen, då tänkte jag att jag inte kan vara avigt inställd till personen för att hon påminner om någon som inte alltid var en njutbar vänskap.
Men pocketboken, herregud så provocerad jag känner mig av texten, ett barn som ondskan själv med föräldrar som verkar frånvarande sopande, curlande. Här berättas om terror av oskyldiga människor, egensinne, ren elakhet, besatthet. När jag tänker på min egen barndom finns det inte en siffra som stämmer i jämförelse med detta. Undrar hur många människor det finns som denna där det mesta verkar placerat i fel enhet? Detta är likförbenat en person som verkar i samhället och gör gott för andra. Asså hur i hela friden är en del skapta?
Jag blir lämnad här som en gapande fågelholk i skogen, tycker jag via mitt tidigare jobb inom socialsvängen har mött tillräckligt mycket för att inte balla ur av andras svängar i livet.
Hälsning från fågelholken som ska läsa resten av boken nu …
KRAAAAM! ❤
Det är väl något att se fram emot 😉
Ja eller hur…
Är SÅ glad att vi har ACn!
Vi har ju vår rullbara att dra fram ur klädkammaren.
Justja! Vicken tur! 🙂
Hahaha… Känner hur anti du är.. Samma här! :p